Naturhistoriska museet i Stockholm har just nu en utställning om homosexualitet i djurvärlden. Denna värld som också kan skrivas som ”vår värld”, antar jag. Det är intressant att se hur djurens sexualitet som ett inlägg i debatten om huruvida mänsklig homosexualitet är skadligt för människan a la Åke Green tappning till fördel för en mångfald av sexualitet som normalt. Djurens sexualitet blir en form av normalitet eftersom djur ändå får antas sakna förmåga till moralisk reflektion. Det är befriande med naturhistoriskas krassa vetenskapliga konstaterande på sina faktablad:

· Ca 6 % av alla svarta svanpar består av två hanar

· Hos dvärgschimpansen är homosexualitet eller bisexualitet lika med hög status

· Hos delfiner har man sett honor som rider på varandras ryggfenor och hanar som använder varandras andningshål att föra in sina penisar i

· I kolonier av tretåiga måsar händer det att två honor slår sig samman, hävdar revir och bygger bo. De båda honorna spelar för varandra, har sex med varandra och kan hålla ihop i flera år.

· Ca 8% av alla bestigningar hos lejon sker mellan två hanar

· Bland kor förekommer det att vissa individer konsekvent föredrar en partner av samma kön. Detta har ibland ställt till med problem i uppfödningen.

Utställningen visar att homosexualitet är både välbelagt och väldokumenterat. I över 1500 djurarter har homosexualitet dokumenterats och rapporterats. En utställning som denna borde sätta stopp för all form av diskussion om mänsklig homosexualitet som något som kan/ska/borde bestridas som mänskligt normalt och önskvärd. Naturen är så härligt naturlig i all sin prakt, sin likhet och olikhet och i sin mångfald! Originaltiteln på utställningen är ”Against nature?” (mot naturens ordning?). Naturhistoriska väljer att kalla den ”Rainbow animals” (regnbågsdjur). En politisk ställning som de gör klokt att göra. Originalet väljer en moralisk fråga. Naturhistoriska väljer att konstatera det naturliga – regnbågsdjuren existerar. Och reproduktionen är uppenbarligen inte hotad av det!