Sossarna behöver fundera på vad ett parti på 10-talet vill erbjuda, ska erbjuda och vad de kan erbjuda sina medlemmar och sina väljare. Märk väl att dessa två grupper inte är nödvändigtvis samma. Medlemmarna väljer nog gärna sitt parti, men frågan är om väljarna gör det samma. Förhoppningsvis är rådslagsmaterialet en del av vägen. Nu är det dags att få många att den vägen vandra…

Ett försök att närma sig detta var satsningen på supportrar som kom förra året. Ett steg åt rätt håll tycker jag, men det är något som fattas…. Frågan är hur man blir ett parti för väljaren och en självklar del av livet för medlemmen. Är den vägen genom supporterhyllan? 

Jag spanar efter mer inkänningsfaktorer, mer sociala sammanhang. Mer tillbaka till den rörelse med självklar dynamik som partiet vilar på. Ett sammanhang där någon tar min fråga på allvar, ett sammanhang som visar sina ideal högt och ljudligt. Något som är brett och vidöppet samtidigt som det är stringent och tydligt. Ett parti som har ett par pelare som bär. Pelare som jag som väljare kan välja att stödja. Men framför allt – pelare som jag som väljare känner att jag vill vara med och stödja. 

För mig skulle pelaren vara en kamp om att rädda den sociala tryggheten som är kraftigt hotad i dagens Sverige. Vi behöver höra historierna, vi behöver berätta berättelsen om det otrygga livet. Vi behöver bli berörda av varandra. Vi behöver visa det gamla S i ny förpackning. 

Aldrig har väl socialdemokraterna behövts mer. En social välfärd- En politik av människor, för människor.