Livskvalitet. Det finns vissa saker i livet som skänker mestadels ren glädje. En sådan glädje är denna svarta lurviga sak som pryder mitt hem och ringar in mitt liv. Med en aldrig sinande upprördhet blandad med glädje sitter han på bänken nedanför fönstret och iaktar med fasa (!) cyklar som kommer förbi och med huuuulande ljudande glädje passar han på de snygga hundarna. Man kan inte låta bli att inte beröras av den smittsamma lättsamma glädjen till liv. 

Hans ögon är på samma gång uttrycksfulla som ganska tomma. När man tittar in i dem undrar man vad som kan döljas där bakom. Mest instinkt vad det verkar. Märklig instinkt dock. Vår pudel Vigo älskar öron. Om han hade fått bestämma skulle han med nit och kärlek tvätta varje gästs öron så att de blänkte av hundsaliv. Gärna invändigt också. Han är heller ingen labrador. Han äter maten som om den vore till för att avnjutas. En liten hundbit i taget. Om vi fular oss och blandar lite godare torrfoder med mindre gott så ser han till att plocka ut det goda. 

Vissa pudelägare förfasar sig och undrar – vad har ni gjort med honom?

Men han har ingen frisyr. Han är en frisyrlös pudel. Vissa pudelägare förfasar sig och undrar – vad har ni gjort med honom? Ja, helt frisyrlös är han inte, han har benvärmare nu under vintern. Men annars är han en endimensionellt klippt pudel. Eller som vissa kallar det: bruksklippt. 

Ja det är en sällsam värld den med hund. Men en sak vill jag säga: vill du ha en härlig, mysig, lycklig, personlig, snygg (ja faktiskt), lättlärd, allergivänlig vovve? Skaffa dig en pudel! Och det trodde jag aldrig jag skulle säga efter att ha varit en inbiten Golden Retriverägare i flera år. 

Det är så mycket festligare med det som verkar vara på gång i huvet på en pudel…