Jag hade hoppats på en något mer påläst Leijonborg på presskonferensen idag. Tyvärr lyste insikterna om vad studentinflytande, studiebevakning och studiesociala frågor hanlar om med sin tydliga frånvaro. 

Leijonborg byter en princip mot en annan, och jag tycker det är svårt att finna sympati för det hela. Istället för en oberoende kårverksamhet som ägs gemensamt av alla studenter kommer vi nu ha många studentföreningar i konkurrens om studenter som medlemmar. Vad kommer att säga att en humanistkår kommer att klara konkurrensen mot en handels- eller teknisk studentkår? Ingenting eftersom Leijonborg bygger sina argument på alternativa verksamheter som det som skall locka studenter att bli medlemmar. Och den med flest medlemmar vinner. Det finna alltså inga fördelar med att vara en stor gemensam röst för studenterna. Det finns ingen poäng med att vara en kår. Dock en pubverksamhet och rabattfixare med stor spons från näringslivet – det är den modell som Leijonborg föreslår som nydanade och modernt. 

Statsbidraget skulle dessutom vara på 30 milj per år till samtliga studentkårer i Sverige. Det skulle bara kunna stödja organiseringen av att utse studentrepresentanter. Vi får hoppas att regeringen kommer att förstå att detta är ett historiskt nederlag för studentrörelsen. Vi får hoppas på att kårerna lyckas mobilisera sig en sista gång!

Jag tycker det är här är än förkastligt dåligt!