Det finns något så kärleksfullt med den här bilden och det här arrangemanget. Det är från en jaktstuga i Stockholms skärgård. En sådan där rogivande plats som inte äger något vattenavlopp. Istället finns en kanna med vatten, en emaljskål och så tvålen och svampen hänger lite snett på väggen. Här ute är det tyst och lugnt. En vila för själen. Återhämtningarnas plats. Där det finns tid att möta sig själv.

 Det är inte alltid vi har tillgång till dessa platser. Jag vill idag slå ett slag för att vi kan bevara dessa platser som inre rum, som vi förnimmer även mitt i den hektiska vardagen.

Blundar och tar mig några mil ut i skärgården. Det är sensommar. Lite ruggigt i luften. Timmen är tidig och daggen ligger som pärlband i snåren. Överträtropparna syns en stor fågel. Den ropar efter sin part. Jag  blundar, höjer händerna över ansiktet och känner vattnet skölja varje por. Friskt. Härligt. Ett reningsbad. Just nu står tiden stilla. Det är det som kallas evighet. Ett ständigt närvarande nu.