Snart är det midnatt. Midvinternatten är vit och tyst. Nej, inte är det midvinter även om man kan tro det. Även om jag längtar till snö är det sällsamt vackert ute. Men det är nattsvart på himlen över Europa idag. En sorgens dag för Winnenden. En påminnelsens dag för alla andra massakrar på skolor som vi mött i nyheterna sedan 10 år tillbaka. För tio år sedan kom Columbine High School upp på som en fruktansvärd nyhet. Nu frågar vi oss när det kommer hända här näst. Det rapporteras om att de flesta offren var kvinnor. En ensam kille tar ihjäl 17 personer. Hur är det möjligt? Och hur förhindrar vi sådant? Det finns ett sätt: Nolltollerans mot mobbning. Det är en av de jävligaste verkligheterna som vi har i våra samhällen. Barn som tidigt får lära sig att värden är hård, otrygg och elak. En värld där medmänsklighet och empati lyser med sin frånvaro. Den världsbilden måste vi göra något åt. Det borde verkligen gå.

En glad nyhet i allt det dystra är att vi skiljer oss i mindre utsträckning. Tydligen har det varit en myt att skillsmässorna ökat de senaste 30 år som gått. Visst är det intressant hur vi alla blivit lurade på den sanningen… Hur många bilagor och magasin har inte gått att sälja med löptexter som: Skillsmässorna ökar, Så räddar du ditt äktenskap.

Dock är det sant att antalet separationer har minskat i barnfamiljer. Förhoppningsvis finner vi anledningen i att vi är lite mer jämställda i våra barnfamiljer. Vi delar på arbetet i hemmet och vi deltar lika i våra liv. Konflikterna borde minska jämförbart med att jämställdheten ökar. Varför? Jo det är enkelt. När vi förstår varandras perspektiv så behöver vi inte ha ”problem” med den andres position. Vi har ju samma så vi förstår varandra.

Ett nattligt stycke om dystra saker men också om ljus i mörker. Det är inte midvinter. Trots de vita snötäckerna och det trollska ljuset ute så går vi mot en ljusare tid. Åtminstone vill jag hoppas på det. Jag försöker göra så gott jag kan att bidra till den stacken.