Det är svårt att inte drabbas totalt av prestationsbelastningen. Jag har gjort det under ett tag nu. Har fått bita i det sura äpplet och prioriterat. Inget roligt görande. Speciellt inte för en görare.

Jag hoppas någonstans att jag tar med mig de viktigaste lärdomarna. Gilla läget, gilla dig själv och se människor som medmänniskor och inte motmänniskor. Det är inte alltid så enkelt.

Nu snöar det och solen skiner. Samtidigt. Det är så det känns för mig. Har en enorm stress men samtidigt känner jag lugn och tillförsikt. Det kommer ordna sig.

Idag är det den 24 mars. Min man fyller år tillsammans med alla andra midsommarbarn. Intressant att se att midsommar ändå är en sådan parningens högtid. Spännande. Det är också relaterat till den ”riktiga” midsommar. Den 23 juni. Ni alla är i alla fall tillkomna genom passion och sommarglädje i stor utsträckning kan vi anta. Leve kärleken och leve sommarbarnen!