Almedalen 2009. Sverige behövs i arbetet med religionsfrihet. Katarine Cash från Svenska Missionsrådet presenterar rapporten ”Tro, frihet och förändring – så kan religionsfrihet integreras i svensk utrikespolitik” där regeringen bland annat får påtryckningen om att inse vikten av att verka för främjandet av religionsfriheten och framför allt plocka upp diskrimineringgrunden för tro och religon in i listan som av Sida skall prioriteras. I rapporten finns fyra krav bland annat: 

Ander Melborn, tidigare chefredaktör på DN, nu chefredaktör för Sändaren, pekar dock på att religonsfrihet är inte så enkelt. Frihet från religon och frihet till religon – vi har olika seminarier. Dessa grupper möts inte riktigt. Vi har heller ingen samsyn kring religionsfriheten och vad den skall innebära. Vi är inte överens, menar Melborn, om exempelvis kosherslakt och slöjbärare.

Ulf Bjereld, styrelseledamot i Kristna Socialdemokrater samt professor i statsvetenskap, menar dock att vi har en samsyn för varför vi behöver religionsfrihet i världen idag dock möjlightvis hur vi ser på religionsutövande. Bjereld pekar också på hur Sverige är ett av världens sekulariserade land, något som vi trodde satte oss i framkanten för moderniteten men som idag, med religionens återkomst i offentlig debatt, sätter oss på efterkälken.

Men är det så att Sverige tiger i frågan kring religionsfrihet i världen? Vi kan göra mer så klart. Framför allt behöver det synas i svensk politik att vi har något att säga om religion i den politiska debatten. Det är svårt för svenska politiker att säga något, då vi vill företräda en bred religionsdefinition och religionstolerans. Visst kan man argumentera så, men framför allt är det viktigt att se på religonens roll för individen och inte för religionernas skull. Katrine Cash påtalar en mängd effekter, tragiska sådana, som diskriminering på grund av religion och tro stympar människors rätt till sina liv och rätt att yttra sig. Vi ska inte duka under för diskussionen om rätten till tro och religion, och som politiker föra fram förståelsen för religionen i människors liv på ett kraftfullare sätt. Katrine Cash understryker att det handlar om en rättighet för individen och inte för religionen. En viktig aspekt i arbetet med alla mänskliga rättigheter, inte religionsfriheten undantaget!

Sverige, dvs Du och jag, behöver öppna sina ögon och kanske sluta tänka oss att tro är en privatsak. Vår tro är en grund i en åskådning oavsett vilken roll vi tar i ett sammanhang. Det är min rättighet att tro vad jag vill, men nog är det inte något som kan separeras från hur människor verkar i samhället.

Det finns dock hopp! Jag vill passa på att slå ett slag för dels rapporten från Svenska Missionsrådet men också för kristen vänsters manifest! Här finns politiska ambitioner bland annat för religionsfrihet, men också varför religion och politik behöver diskuteras och verkas för.

Kristen vänster har också genom Marta Axner Bloggat om seminariet. Läs mer här!