Tänder ett ljus och stillar tanken enstund. Det är dagen efter Hugos ettårs kalas och Mona Sahlin avgår och med henne försvinner en del förhoppningar. I alla fall för ett par år, för vem skall ta över efter henne? Det är svårt att tänka sig en självklar efterträdare som skulle kunna 1) göra en riktig rejäl förnyelse med allt vad det innebär av mod, förtroende och karaktär och 2) vinna valet 2014. Aftonbladet listar de 10 hetaste namnen enligt dem. Ärligt talat blir jag bara trött av att läsa den listan. Östros, Johansson, Palm, Byland, Stern, Juholt och Österberg – känns inte helt nytänkt. Det känns som om det inte var så länge sedan vi var i den här situationen och letade med ljus och lyckta och spekulerade. Troligtvis kommer det ropas efter Margit Wallström och Ulrica Messing har redan hört nämnas. De ses som frälsningen som kommer från oben. Som den ljuva kvinnliga fägringen som sänker tröst och som kan ge trygghet. Lite som en madonnaönskan. Det är tveksamt om vi får se en ny ensam kvinnlig partiledare för socialdemokraterna vid nästa val av ordförande. Jag hoppas så och tackar Kristina Persdotter och Rebella för lite hopp.

Det hade varit fint att se ett delat ledarskap för socialdemokratin. Det hade känts tidsenligt och relevant. Det hade också kunnat kännas som ett brott med traditioner och historiska förväntningar på en tung post som mer verkar ligga innehavaren och s-politiken i fatet. Nytänk hade inte varit dumt kring ledarskapet för ett parti som behöver krafttag kring sina strukturer och sin politik. Ett delat ledarskap med en kvinna och en man. En inom riksdagen och en utanför.

Jag blåser ut ljuset och ska snart brassa lite middag till familjen. Ljuset som jag tände förut var Hugos dopljus. Ett ljus som ska påminna om hoppet och kärleken som ändå, trots allt, finns i världen. Den kärlek som vi människor kan ge och visa varandra. Jag hoppas att Mona får den kärleken av sina nära runt om henne ikväll.  Och många många kvällar framöver. Hon har visat stor kärlek till oss s-väljare och till ett parti i kris. Hon visade det när hon ställde upp och lät sig vara den som tog oss igenom några av våra svåraste år. I en tid där kollektivismen var ute och egoismen spirade och hoppet om medmänsklighet var något grusat. Tack Mona för att du valde att ställa upp!

DN: Mona Sahlin avgår

Andra bloggar om Sahlins avgång: Kristina Persdotter, Röda Berget, Lena Sommestad, Anna Vikström, S-studenter, HBT-sossen, Claes Krantz