Det börjar närma sig mot avresa till Rio de Janeiro för min del och jag är inte så stursk kring det! Jag skall flyga själv, komma fram ensam, ta mig till hotellet allena och ta hand om mig själv helt solo i …. 3 dagar. Kanske inte så mycket att gasta om, men för mig har det visat sig vara en stor sak.

Jag fyller 33 om några dagar (bland annat detta skall firas i Rio den 7 januari – av mig själv – alla som vill får gärna komma och fira med mig!) och detta är liksom första gången som jag reser själv ut på ett enkvinnoäventyr. Jag fick ju liksom inte tillfälle att göra sådana här saker när jag var i 20 någonting åldern. Under den tiden fostrade jag ungar istället. Därför känner jag mig nu lite fånig. Och nervös. Och fånig för att jag är nervös – vuxna människa! Och inte alls så lugn som jag annars kan vara för andra saker, som på flera sätt säkert är läskigare för andra. Tar mig ömsom samman och ömsom vältrar jag mig i oro. Ambivalent helt enkelt.

För att dämpa min oro har jag sett till att titta på alla gator runt Cobacabana som siten res.se ger tips om för resa till Rio. Dessa adresser har jag sedan tittat på via Google Earth och virtuelt vandrat omkring på gator för att kunna lokalisera mig sedan på plats. Kontrollbehov? Nejdå, inte alls! Har bara märkt ut platserna med små gula och rosa pinmarks. Blev förövrigt jättesugen på att åka på en Favela tour istället för en typisk turistsightseeing. Kan tipsa om den här hemsidan: http://www.favelatour.com.br/ .

Jag har också lustläst, och då menar jag LUSLÄST allt man kan göra på hotellet. Har ingen som helst klar bild av varför det skulle vara betryggande att göra det. Men det har jag gjort. Nu hoppas jag på havsvy och högt beläget rum med utsikt mot Urca! Min största oro har dock varit hur jag skall ta mig till hotellet från flygplatsen. Tänk att något sådant till och med ockuperar mina drömmar! Heslt vill jag att någon skall stå på flygplatsen med en stor skylt som säger: Mrs Callenberg – Welcome to Rio! Skylthållaren är en vänlig och engelsktalande taxichafför som tar mig direkt till hotellet, tryggt och säkert. Nu har jag inte beställt någon taxi eller transfer. Det gick inte via resebyrån visade sig. Skulle ha tänkt på det när jag bokade resan…. Kanske kanske ringer jag direkt till hotellet och ber en liten bön. Jag vet ju att de har bilservice. Det har jag läst på hemsidan.

Tittar också lite försiktigt på tips om nattliv. Inte för att jag skulle våga, eller ens tycka att det vore särskilt lämpligt att ta del av det själv, men titta lite skadar ju ingen….Jazz och Bosa Nova. Like! Rio – det verkar vara en fantastisk stad! Någonstans i mitt nervösa ressinne börjar något lätta.  Det finns en förväntan också, även om jag kommer känna mig väldigt ena… Jag har precis varit på stan och köpt sunlotion med faktor 30 och växlat till lite fickpengar i Reals. Har tagit upp en stor, stor resväska och har börjat rota efter ett par sommarskor och kommer också få tillfälle att putsa upp mina Guccis. I natt hoppas jag på rosa drömmar om resa till Rio!

På tredje dagen är det inte längre synd om mig. Då beger jag mig till Curitiba för att vara med på 39th World Scout Conference. Och då kommer jag inte heller vara ensam. Tillsammans med en delegation på 30 svenskar kommer jag säkert att klara mig väldans bra. Många med stor världsvana och vem vet – det kanske smittar av sig och vips så kommer jag att känna mig som en av dem som har kommit mig mest till rätta…

Lite fakta om Brasilien!: