Så var det igång då. En fuktläcka kan få vem som helst att börja agera. Vi reser oss från stilla Hemnetvoyuerism till hårdföra deltagare på visningsvisiter.

Nu avgörs en framtid. Nu sätts ett skott till en trolig rot för våra liv, för barnens barndom, vår resa mot medelåldern. Jag har fasat just detta. Att slå ner bopålen, att lägga fast att ankra för gott i en vik. Varför? Jo för att det var så mycket man skulle veta om vad man ville ha och vem man ville vara. Vill jag bo på landet, i småstaden, mitt i city eller i en villaförort? Trähusets charm men behov av årlig omvårdnad eller tegelhusets förnöjsamhet men kanske energikrävande egenskap? Stort eller smått? Lägenhet eller nybyggartomt? Hur långt får jag ha till jobbet? Valen och frågorna har känts oändliga. Men det känns plötsligt bara så enkelt. Det svåra valet har blivit lätt.

Jag vet exakt vad jag vill ha och jag kan inte vänta. Jag kan inte vänta att lämna Hemnet och börja leva mitt husliga liv!