Först när beskedet kom om att Håkan Juholt var ny partiledarkandidat från valberedningen så tappade jag det helt. Jag förstod inte varför en joker kunde dyka upp så där och jag förstod inte vad som var seriöst bra med Håkan som ledare av s partiet. Jag tappade humöret och jag tappade fattningen. För mig fanns det inte någon förnyelse i förslaget. Det var vad som störde mig och som fick mig att gå omkring och morrande här hemma. Som en sur pudel som vill vara ifred. (en liknelse som ligger så nära med Vigo vid fötterna). Spontant så upplevde jag det som att vi förde fram  exakt samma kandidatstyp som förra gången, men denna gång en manlig variant. en person som varit med länge i gemet och som gillade Springsteen. Som var så där lite folklig och vanlig. En ny Salin i manlig form, men med risken att tappa bort frågor om hållbar utveckling, internationell solidaritet och jämlikhet: de frågor som för mig är allra viktigast.

Jag vovvade för att jag tyckte det var fegt och inte något som kändes som en nystart. Bara som en omstart med en mycket liten uppdatering. Mindre mascara och mer mustash. Jag var inte ensam i mina funderingar på vem mannen i mitten var.

Nu har det gått ett par veckor och jag har kunnat smälta det hela. Det är dagen efter s-kongressen Nystart, för tillväxt och rättvisa. Det är den första måndagen på en ny s-era. Det framstår som om vi fått en ideolog och en samlade kraft i den där Håkan. Och jag tror att det är bra. Vovvandet har stillat och har bytts ut mot en avslappnad känsla. Det kommer kunna att bli bra det här. Håkah Juholt kommer, som min kära syster sa, få Reinfelt och Borg att framstå som torra och verklighetsfrånvända akademiska strebrar. För Håkan Juholt är folklig, snabbtänkt, välartikulerad och skarp. Han är värdebaserad och han får sina vänner och kollegor och smygfans att klappa och jubla – Nu händer det! Som en god vän till mig uttryckte, som inte i första hand är socialdemokrat, nu äntligen kan man krypa upp i soffan inför partiledardebatterna med chips och ett glas rött och få njuta politisk drabbning!

Jag kan så här i backspegeln se hur min reaktion på samma gång var fördomsfull men också lite rätt. Jag hade fel om Håkan och min fördom sa att han verkade bufflig och tråkig. Han verkar inte ha något av det alls. Han verkar snarare mycket mänsklig. Och har en fint utmejslad socialdemokratisk människosyn. När jag läser hans artiklar, repliker och inlägg så framkommer en kulturellt känslig person som vågar ha något så häftigt och stiligt som politisk integritet. Han kommer inte att kunna vändas på bara för att. Nä, med Håkan kommer vi få höra vad han tycker och vi kommer att höra ett hjärta som klappar och förstår kultur. Håkan Juholt har en förmåga att fånga livet och fånga nerven. Han ger en fin inledning till svar till frågan om hans största kulturella upplevelse i livet till Helsingborgs Dagblad. :

”Utan att verka för pretentiös gav dina frågor mig chansen att också resa i mitt eget liv. Genom tonår och ungdom, förälskelser och svek. Bröllop, barn och skilsmässa. Gemenskap och ensamhet. Glädje, sorg och farväl. Allt ackompanjerat av konst, musik och teater.” (Håkan Juholt, hd.se)

Det finns andra liknande kommentarer från Håkan Juholt som avslöjar hans vurm för kulturen och hans kulturellt bevandrade barndom och uppväxt. Det mänskliga är inte främmande för Håkan, utan tvärt om framstår det som just hans politiska drivkraft. Människan kommer först. Medmänniskan är det som gör att den andres liv får mening och ett gott sammanhang. I hans första tal som partiledare var nog det den vackraste biten. Det är genom att få lov att ge när vi har det bra som vi kan leva gott och tryggt. För då vet vi att det kommer stå någon där den dagen olycka och sorg drabbar oss själva. Och kulturen är livsviktig just för att människan skall kunna leva så tryggt och ha tillit till både liv och framtid. Inte minst blev det tydligt genom att han inledde sitt jungfrutal (klicka på länk om du vill läsa det) om just kulturens viktiga roll för människan och för demokratin. Delar SvD kulturs kommentar 20110328 om förhoppningen att detta inte bara var retoriskt utan ett löfte om kulturens roll i våra politiska samtal och beslut.

”Kulturen tar oss i handen och leder oss inåt så att vi bättre förstår vilka vi är. Men handen leder oss också utåt så att vi känner igen oss i andra”. (Håkan Juholt)

Trotts att jag börjat slappna av och funnit mig väl tillrätta med den nya s-ledaren så har jag ett vaket hundöga uppe. Jag tror nämligen att fokus på miljö och hållbar utveckling kan riskera att få en undanskymd plats med vår nya ledning. Håkan Juholt är stark i fråga om Solidaritet och Jämlikhet, men har ännu inte visat på finess och politisk vision på hur just dessa två kopplar samman vårt måste att fokusera på klimatfrågorna.  Det var oerhört starkt att höra att 100 miljoner kvinnor fattas oss här på jorden. Dessa kvinnor som fått ge sitt liv på grund av brist på jämlikhet och på grund av fattigdom. Det vill jag säga är en fråga för klimatet. Utan dessa kvinnor kommer vi nämligen inte kunna rädda vår värld. Jag hoppas att Håkan Juholt inte bara kommer vara mänsklig och kulturell utan också hållbar och ha ett start internationellt perspektiv. Vi behöver nämligen kämpa för världens överlevnad!

Därför har jag slutat vovva och därför har jag en skön känsla i kroppen. Jag tror att vi kan följa i Juholt spår och låta oss ledas in mot framtiden, en mänskligare framtid. Men jag kommer vakta på frågan om hållbar utveckling. Det börjar ju(holt) i vår egen bakgård! En politik för Grön Hållbar Framtid är livsviktig för s. Slarvar vi med den kan vi slarva med regeringsdugligheten!

(Läs HD.se ledare om behovet av miljöpolitik och alliansens möjlighet till profilering handsken är kastad)

/louise

Det är många som gillar Juholt!
Rebella gillar! Och Juholt gillar rebella och deras framtidsrapport. Det gör jag med! läs mer hos rebellabloggen.wordpress.com

Det är många som är glada nu, inte minst de ledare i media som saknat något samhällskritiskt och en alternativ bild av vilket samhälle som socialdemokraterna vill bygga. De instämmer i min väns ord om matchen mellan Juholt och Reinfelt. Den är efterlängtad och ska bli mycket spännande. Västerbottens folkblad uttrycker det som att vi har härliga dagar framför oss.