Den 30:e har vi beräknad förlossning. Det är om fem dagar. Inte så långt kvar med andra ord. Men med mina trackrecords vad gäller leverans av spädbarn så lär det dröja minst ytterligare fem dagar. Kanske så mycket som tolv.

Men det skulle vara så fint att få bebis på lördag. Det är ju mammas gamla födelsedag. Den 28:e juli. Jag minns den dagen som en riktigt varm dag på många sätt genom min uppväxt. Det är dock inte för det eventuella goda vädrets skull som jag önskar att återigen få ha den 28:e som festdag, utan givetvis är det för att få lov att minnas och ha min mammas minne nära och levande. Om det dessutom blir en liten tös så är namnet så givet. En liten Lena. Ja det kanske bor det ändå!

Mamma gick bort för snart 7 år sedan. Det är både länge sedan samtidigt som det känns som om det var igår. Det är nog för att jag tänker på henne varje dag. Allt som oftast är hon med mig mitt i min vardag. Det är som att mitt liv är i ständig dialog med hennes. Jag minns hur det var att vara barn till henne genom upplevelsen av mina egna ungar och berarbetning av föräldraskapet. Jag tänker också hur hon lever ständigt i mig, genom mina sätt att vara, prioritera, känna, uppleva och tänka. Jag har henne som samtalspart när jag möter livet och funderar över var jag befinner mig. Och jag lyssnar intensivt på hennes råd. Det känns fint att få leva så. Sorgen och saknaden har då fått en annan karaktär. Det är lugnare än vad den var för några år sedan. Då slet det i bröstet att minnas och behöva längta efter något som för alltid aldrig skulle komma tillbaka.

Därför vore det så särskilt att få lov att kröna hennes dag och återta festdagen den 28:e tillsammans med ett nytt litet liv. Ett liv som aldrig kommer få uppleva sin mormor, men som jag är beredd att berätta otaliga berättelser för och inte minst utsätta dem för liknande kärleksbombning som jag, mina systrar och grannskapets alla ungar fick utså med mor min.

Mamma – jag älskar dig och du är evigt saknad och ständigt mitt i våra liv på ett väldigt fint sätt!