Josefine, min fina syster, är här och förgyller våra dagar. Det var som att släppa in ett välbehövligt vårregn eller som att ha en droppe välgörande citron i vattenglaset. Helt enkelt energi och handlingskraft!

Så idag har jag tittat på när hon har tapetserat färdigt mitt nyrenoverade sovrum och städat mitt vardagsrum och kollat igenom alla mina tavlor för att göra ett smakfullt arrangemang på vår inte så lättdekorerade gigantiska mörka tegelvägg. Vi nådde inte ända fram utan konstaterade att vi ändå inte riktigt hade vad som behövdes.

Men poängen är inte vad vi gjorde utan hur och hur gott det var att få öva sig i konsten att titta på. Få lite perspektiv på hur man kan göra olika saker och få känna hur det faktiskt inte bara går utan också är skönt att släppa både kontroll och kommando och låta sig ledas. Inte alls en dum övning för den som liksom jag har svårt att delegera, inte fixa själv och leva upp till den föga smickrande devisen: själv är bäste dräng.

Det var också gott att hon är här och tar tag i allt som givetvis hade varit väldigt gott att ha klart tills dess att bebisen kommer. För varje projekt av fix som hon hugger tag i lättas en sten från min önskade att göra börda. En välsignelse helt enkelt. En riktigt fantastisk storasyster!