Alla har inte ett gott öga till hundar. Och av dem som har det så har inte alla varken förståelse eller kännedom om varför man skulle vilja ha en pudel. Tvärtom är pudel en ganska bespottad ras med allehanda konstiga fördomar förknippade med dem. Jag skulle vilja hävda att inget stämmer. Möjligtvis att det är vanligt att de blir bolltokiga o ser lite fånigt studsiga ut när de leker.

En pudel är för det första en smart hund. Jag har haft andra raser förr som jag fått kämpa med att lära enkla kommandon som stanna vid övergångsställen eller sitt kvar. Pudeln lär sig det på första försöket.

En pudel har en stark personlighet och ett fantastiskt sätt att relatera till människor, både på gott (för det mesta) och ont (jo lite tröttsamt när envishet står mot envishet). Vår pudel tittar oss djupt i ögonen, vet vad vi heter och älskar att långgosas av nya bekanta i vårt hem. Dem märker han av så fort de satt sin fot innanför dörren.

Pudeln har självklart mindre charmiga drag också, exempelvis som sagt envishet när en hare stryker framför nosen på den stundtals lösa hunden. Då är inte matte master of universe. Då är pudel kung och firar friheten! När så han äntligen kommer tillbaka är det en nöjd men trött hund som av plikt lägger sig ner och låtsasskäms. Jag tror inte en sekund på att han verkligen skulle skämmas. Han verkar tycka att harjakten är värt det varje gång!!

Vårt fina exemplar av storpudel är extremt gosig och älskar närhet. Han är den perfekte kamraten när du ligger i dagbädden och läser med honom varm vid fötterna. Eller härligt spoonande när du tar dig en eftermiddagssiesta.

Förutom detta så har vi också den fantastiska pälsen. Det är inte så att vi hänger oss åt grooming med vår hund. Snarare det motsatta. Nä, det fantastiska är så klart att han inte fäller någon päls alls. För är det nått jag håller med antihundlobbyn om så är det att hundar generellt fäller för mycket. Men icke pudeln. Att vi istället behöver klippa honom var tredje månad är snarare bara mysigt. Och det är en väldigt tjusig vovve när man har dem kortklippta. Förutom det snygga i pudelns kroppsform så gör ju detta med pälsen att många allergiker klarar dessa hundar bättre än andra. Det också grundskälet till varför det blev just en pudel för oss. Och inte har jag ångrat det beslutet en enda dag.

På minussidan finns just harjakter men också bolltokeriet, den petiga attityden till visst hundfoder, den höga frekvensen i det typiska pudelskallet och att han inte är så bra på att skämmas (!). Det sista utmanar innebörden i att skämmas som en pudel. Men annars så är det för mig en perfekt sällskapshund.

Så för dig som funderar på en allergivänlig, personlig, mysig, lättlärd och cool hund som dessutom kan vara mycket tilltalande att titta på (utan tofsar tycker jag) så är mitt tips helt enkelt: kör på pudel!

Ps. Eftersom jag just nu också är i väntans tider kan jag passa på att berätta att det fina djuret som lever sida vid sida med mig också visar klara tecken på att han fattar att ngt är på g. Förra graviditeten var han dessutom skendräktig med sin pipleksak. Det tycker jag är ett gott bevis på att en hund i sin bästa karaktär är trofast och mån om att dela livet med sin ägare villkorslöst. Ds