Just nu tickar en liten apparat bredvid mig. Den mäter hjärtelag och sammandragningar. Vi ligger i ett inte så mysigt förlossningsrum på Södersjukhuset och har troligtvis många timmar kvar innan vi är klara här.

Vi tillhör de 6% som inte går igång med förlossningen inom den tvåveckors period som finns utmätt. 6% sätts alltså igång på dagen som kallas 42+0.

När vi kom in gjordes en CTG (hjärtljud och sammandragningar) och en undersökning för att se om något var på g. Det var det inte. Sedan bestämdes att vi varannan timme skulle få en shot med medicin för att få igång värkarbetet. 8 sådana finns beredda. De skall tas varannan timme. Det är en process som kan ta 16 timmar. Man fattar att det är bra att ha ngt att göra med sig och varför just det tipset är gott att ta till sig!

Sedan vi lugnt och fint kom hit har vi fått behandlingar, vilat, ätit sushi, promenerat, handlat kakor på söders dyraste ICA och varit en runda till familjens kolonilott nedanför sjukhuset. Det har verkligen inte varit synd om oss.

Vi har också avlöst ett team med personal och nu precis börjat med nattgänget. Troligt är att vi finns kvar här när de som nu gått hem för att sova kommer tillbaka vid sju i morgon bitti.

Så här kan det alltså också vara! Det är min tredje förlossning och den är helt olik den förra och den första. Det enda som är likt är att blodlabbet tvättar blod någonstans på området så att det skall passa mitt lite speciella med viss imunbrist – om jag skulle vara i behov av transfusion. Det har aldrig behövts, men alltid funnits redo. Det är fint med svensk sjukvård!

I rum som dessa slutar tiden att finnas. Det finns inte mycket man kan göra. När tiden står så här still går den ändå ovanligt snabbt framåt. Per är helt inne i semestermood och har inga problem att låta tiden gå. Här är vi maximalt lediga, som han sa. Inga ansvar, inget att fixa eller styra upp. Bara att vänta. Jag låter mig inspireras och låter vissa halvtimmar gå under tystnad. Bara skön närvaro.

Natten har sänkt sig nu över Södermalm. Det blir nog ingen bebis den 13:e augusti. Men nog den 14:e! Vi möter den här natten med lugn och tillförsikt. Väl omhändertagna och fint bemötta av personal på BB SÖS’s förlossningsavdelning.

Hjärtslagen tickar vidare. Sövande. Snart tar vi en shot till, fikar lite och inväntar ett mirakel. En efterlängtad.