Här sitter jag och ammar, läser DN och SvD, tittar på play och gör lite jobb. Här ligger jag för att vila. Och här bygger Hugo sina kojor!

Hemma i hemmets hjärta. Det är ovärderligt att få ha ett hem, en skön soffa och mat i kylen. Verklighetskontrollen ger att det inte är självklarhet.

Det finns hem där man inte har en soffa att sitta i, där hemmet är lika stort som vårt vardagsrum fast de är lika stor familj som vår. Att ha rum för rekreation är ingen självklarhet. Det finns de som inte har teknik som gör att de kan följa populärkulturen. Och att ha dagstidning: en lyx som ställs mot julklappar.

Det finns de barnfamiljshem som inte har mat i kylen utan behöver snåla fast vi bor i Sverige – ett av världens rikaste länder.

13% av Sveriges barn lever i en fattigdom som påminner om detta. Det är alldeles för många. Rädda barnen rapporterar att antalet fattiga barn ökar stadigt sedan 2007. Det var då sådana som jag fick mer pengar i min plånbok.

Jag betalar gärna mer i skatt för att vi ska kunna erbjuda mer jobb, jämlikare skola och fritid och omställningsstöd till dessa familjer. Jag behöver inte ha råd med två dagstidningar.

Nyss hörde vi också hur folk som vuxit upp i riktigt skrala omständigheter skäms för det. Skammen i att inte ha pengar är en skam som inte ska finnas. Det är snarare de med makt som skall skämmas till handling. Vårt ansvar är att lyssna på röster om fattigdomens Sverige och ta till oss undersökningar och rapporter. Och varje gång rapporter om barnfattigdom i Sverige relativiseras och undermineras ska vi höja våra röster högre. I vårt land ökar klyftorna och det är inte rättvist. Sverige – vi kan bättre!