Stockholm Stockholm stad i världen… Medborgarplatsen susar snart förbi. Slussen nästa. Jag är i ett Stockholm som blivit mitt. På väg till jobbet för att hålla föredrag. Ruben är med och bärsele likaså. Det är fint att han kan få vara med.

Möjligheternas stad, är den det? Detta vackra Nordens Venedig. När man åker tunnelbana och buss undrar man just. Tycker mig se fler och fler fattiga som tigger. Söker min blick. Söker barmhärtighet. Och jag funderar hur det kan komma sig att de bara blir fler och fler.

Att tigga måste ju ändå vara en sista utväg. De som lyckas ta sig hit till kylan i Norr är ju inga veklingar precis. Det måste vara företagsamma, modiga och målmedvetna människor. Är vårt samhälle så kargt och svårtillgängligt att gatan är det enda som är öppet?

Rådmansgatan och jag är framme. Jag går upp på gatan och skyndar mot jobbets entré. Det småregnar. Jag vill komma in i värmen. I uppgången skramlar en man. Utanför Konsum sitter en kvinna på gatan. Hon säger ingenting. Ett nedböjt huvud och en orange kopp erbjuder hon världen. Vad är det för liv vi erbjuder varann?

Vi måste kunna bättre i Stockholm – världens stad.