Inget sammanhang med makt är fritt från strukturer som gynnar män och missgynnar kvinnor. Ett sätt att mäta jämställdhet på i maktens salonger är att se hur många kvinnor respektive män som talar från en talarstol i plena. Jag har noterat följande trend i kyrkomötet: kvinnor är tämligen jämt fördelat med män vad gäller vilka som föredrar ett utskotts förslag till beslut. Men det är betydligt fler män jämfört med kvinnor som debatterar. 

Självklart är inte kyrkans beslutande organ annorlunda jämfört med resten av samhället. Tvärtom – kyrkomötet skulle snarare kunna ses som representativt för att ta tempen på hur väl man i en institution med makt fördelar ord och bild samt hur man som enskild för sig i maktens korridorer. Här samlas också många människor som på andra sätt i sina liv verkar i sammanhang där man tar beslut och har ansvar. Om dessa blir bra på normkritiska perspektiv på arbetsmetoder och medvetna om strukturer och processer på sociala arenor – kan vi rubba andra samhällsinstitutioner också mot mer jämställdhet mellan män och kvinnor. 

I kyrkomötet har man just infört två talarlistor, där de som talar första gången får företräde. Nästa steg är givetvis kvoterade varvade talarlistor. Det vore ett rimligt steg för jämställdheten och en signal av vikt. Yrkar bifall för mer arbete med jämställdhetsfrämjande beslutsmetoder i kyrkan!

2008 infördes kvoterade varvade talarlistor i riksdagen.