Det är barnen som betalar priset. Det är alltid så. 

Tänk efter, när du var liten och när du växte upp. Vad har du inte betalat då? Vissa av oss mycket litet. Andra av oss enormt. Men alltid har vi fått betala utifrån det liv vi fått och det vi blivit lärda. När vi är vuxna tar vi konsekvensen av detta för allt det vi fått betala gör sig hört när vi själva levererar till dem som kommer efter oss. Man är alltid en länk i en evig social kedja. 

Barnen i krig betalar enormt. Fruktansvärt mycket. De kan betala i förlusten av sina nära. I att bli föräldralösa och urfattiga. Bli utnyttjade som krigsoffer. Som en bricka i terrorismens spår. 

I agenda 17 augusti 2014 visas två reportage från Syrienkriget och det som händer i kölvattnet. Hur ISIS rekryterar unga föräldrar som sätter sina små barn i krigsskola. Man hör 10 åringar prata om lusten att döda. Man chockas över bilder av nackskott vid flodbanken. Den bödeln kanske är någons far. Definitivt någons barn. 

Det är alltid barnen som betalar priset. Det är alltid så. Det är också barnen som är framtiden. Vilken framtid går vi då till mötes med krig och terrorstater som dessa? Nä, låt dem komma till oss och låt oss i Sverige bli mönsterland med att ta hand om alla dessa små och ge dem framtidstro och hopp. I längden en bättre värld för oss alla. Deras offer kanske kan mildras på det sättet. Vad kräver det av oss? Mindre jag och mer vi. Och en regeringsmakt utan SD. 

I kväll sörjer jag alla barn som offras på krigets altare. Stilla lovar jag kamp för deras rätt till framtid och hopp.