En sipp på en tall latte extra shot och raska steg till biljettautomaten. Sedan de bekanta sista raska stegen längs med det milslånga tåget, SJ:s guldkalv, pendeln mot Uppsala. Det är dags för de sista skälvande kampanjdagarna och jag beger mig till Uppland för att bidra med allt det jag kan.

Hemma lämnar jag två prinsar. En i vackert blått hårspänne som snart så snart knäcker koden för språket. Denna juvel som går upp 0511 och tycker det är toppen att vara med sin trötta valmamma då. En annan som plötsligt på riktigt är ett barn, och inget småbarn, och som vet att mamma ska jobba några dagar för det är viktigt att Stefan blir statsminister. För hans mamma jobbar med sånt. Sätta upp affischer och bestämma över saker. – Du är så klok Hugo, säger jag. Han svarar – jag är den smartaste jag känner.

Denna valmamma lämnar faktiskt gärna, även om mammahjärtat alltid snurper, dessa prinsar själva med papps, pudel och syrra för att göra de sista skälvande dagarna. För jag tror så mycket på att Sverige behöver en ny regering, en annan riktning och ett varmare samhälle. Jag är så less och led på girigheten och egoismen som kommer i Alliansens kölvatten och hela mentaliteten att man är sig själv närmast. Jag vill inte leva i ett sådant samhälle där majoriteten tänker så. Jag vill ha något annat.

Ett samhälle där ungarna får vara med sina lärare och uppleva skolmiljöer, på alla håll i samhället, särskilt där det är socialt tufft, som är i världsklass. Där de sedan möter framtiden med framtidstro och kompetens för att studera och jobba och leva ett liv fullt av möjligheter. Ett samhälle som tar hand om alla dem som inte klarar detta, trots goda förutsättningar och hjälp. De som faller emellan som är vårt ansvar. Ett samhälle som likt en varm förälder ömmar för de minsta och ger till var och en efter behov. Inte efter piska och morot, utan efter behov. Som ser människan som kämpar. Som går brevid.

Ett samhälle som älskar entreprenörskap, innovationer och framsteg. Som vill vara ett land i världsklass också här. För det blir man med en skola i samma liga. Där forskningen är FRI och inte hunsad av konstiga kvalitetsparametrar och begränsningar. Som tjänar sitt land. Och i den floran växer klimatansvaret fram och ny teknik tar oss vidare från brunkolsträsk och beroendet av fossila bränslen och över konsumtion. Ett samhälle som älskar tjänstesektorn och som förmår ställa om och ställa krav.

Ett samhälle som lever efter att nu är ingen längre jude eller grek, kvinna eller man. Alla är vi ett och samma. Ja, just det är hämtat från en kristen kontext och då ropat ut i ett sammanhang där segregationen var total och Aristoteles syn på kvinnan som ett husdjur och slaven som en egendom hade ätit sig in i själen på folk. Sedan dess har kvinnor förenat sig och kämpat för kärleksbudskap och likabehandling. En kamp som behöver sitt slut. För du vet väl om att feminismens mål är jämställdhet. Det kan vi nå tillsammans. Men då behövs både man och kvinna, jude och grek.

Knivsta nu. Tittar ut i dimman och hoppas att budskapet går fram över våra böljande svenska kullar och skogar. Visste du att Sverige till ytan täcks av skog, sjöar och mark till 95 %? Staden är så liten. Och infrastrukturen behövs så väl. Tänk allt vi kan göra med skogsindustrin! Kan bli bra med mr lövin Löfven.

Nu tok kör vi valrörelse några dagar till. Sedan pustar vi ut och förhoppningsvis går ett varmare Sverige till mötes. Ett Sverige som kan så mycket bättre.