Detta är en berättelse som inte är för de känsliga. Men viktig för mig. Och även för teologin. *** Hans tunga hundhuvud i mitt knä. Han har somnat men snart är han död. Hans hjärta slår än. Slag som är … Fortsätt läsa Hunden, vår livlina. En delvis sorglig berättelse om så mycket själslig rikedom ❤
Det är söndag och vi är mitt i livets virvel. I stormens öga känns det alltid lugnt. Ibland är det så livet är för en fyrbarnsfamilj. Några spelar roblox med varandra i en obäddad dubbelsäng. Någon verkar förstoppad men på väldigt bra humör. Vi vuxna letar lavemang och hittar några som gick ut 2015. Letar vidare och finner jackpot. Utgång 2020 – bara att köra! Och tur är väl det, för ute går inte att köra. Snön ligger i vackra drivor på staketen utanför. Minst 20 centimeter glimrande vattenkristaller gör tillvaron ljus. Att pulsa sig till bilen och ta sig … Fortsätt läsa Roblox, förstoppning och familjeförhandling
En liten röst skär in i drömmen. Klart och tydligt i mörkret ropar det från ett vaket barn. Mamma, mamma, mamma. Som ett rådjurskid som skäller ljust i skogen. Jag vaknar när jag redan är i hallen, stapplandes mot den … Fortsätt läsa Livets vatten i ett glas eller i en handling
Okey okey, vi har hört det tusen gånger, det där om julhets och julklappsångest och frågan om varför vi inte bara skiter i allt, lurar runt hörnen i samtida dialoger. Eller är det egentligen den där frågan om bristen på … Fortsätt läsa Jag är en julkliché. Förförd av varuhuset och med ett gnagande världssamvete. Kan en hemlös Jesus hjälpa?
Den känns i magen. Rätt in i rädslan för det faktum som man inte vill ska kröna det liv man levt. Att dö ensam. Att sörjas av ingen. Den känns. Statistiskt ser det ut så idag. Så många som 10 … Fortsätt läsa 10 % av begravningarna saknar besökare
Stämningen var både spänd och påklistrat lättsam när vi gick upp för stentrappan som kröker runt en massiv pelare. Han som är anledningen till mötet går bakom mig med sin vän strax efter. Jag går efter en av organisationens mer … Fortsätt läsa Svåra samtal och att bygga tillitskultur – något av det viktigaste vi ägnar oss åt.
Den här tiden på året funderar man mycket på ljuset i mörkret. Det gör jag också och försöker ge mig på den omöjliga uppgiften med att förstå vad det betyder att leva i nuet, med ansvar för världen och uppdraget att älska det man fått. För allt börjar ju med oss själva. Är det nu dags för omfördelningens tid? Då vi vill ge istället för att få? Här är mina måndagstankar om den yttersta tiden. Fortsätt läsa Den yttersta tiden.
En så enkel fråga och alldeles för sällan ställd. Jag blev påmind om det förra veckan när jag ägnade mig åt en av mina favoritsysselsättningar på året. Jag var ledamot och ordförande i organisationsutskottet i kyrkomötet. Frågan ställdes under en … Fortsätt läsa Vad drömmer du om?
– Berätta vem du är! Har du fått den uppgiften någon gång? Jag tar alltid ett djupt andetag och undrar vart jag ska börja. Det är så mycket som berättar vem jag är och samtidigt så är det så mycket … Fortsätt läsa Att komma hem i sig själv
Det sitter en kvinna mitt emot mig på pendeln. Hon har blundat hela resan. Händerna i kors i knät. De vilar på hennes ryggsäck som ligger där. Hennes väl använda konken. Ena tummen rör sig längst med kanten på ärmen … Fortsätt läsa Bakom fasaden
Callenberg Arts - Lollos blogg 