Kategoriarkiv: Existens och filosofi

Magstarkt om SAAB, religionsfrihet och principfasthet

bild-447De senaste dagarna har jag legat i soffan. Nu vet jag hur det känns att få liggsår och en kropp som sakta men säkert förvandlas till sämre skick! Maginfluensan drabbad mig till slut och gick klart på knock. Och jag föll. Här på soffan har jag så följt utvecklingen i politiken och på diverse menlösa kanaler. Jag har med spänning följt utvecklingen för SAAB och förfasat mig över att de inte får någon del av den pott som ska gå till lånegarantier. Jag förstår inte hur en regering inte kan värdera den nyckelroll som bilindustrin har i vår ekonomi. (underleverantörer är en viktig del av det argumentet och då sysselsättning i stort). Det är klart magstarkt att höra på Maud Olofsson hur hon resonerar. Men imponerande med regeringens kraftfullhet. Oavsett vad man tycker om politiken så är Maud benhård och principfast. Kanske inte alltid en så lyckad kombo.

Jag har också fått se hur Malou von Siverts fortsätter sitt religionskrig på bästa sändningstid för alla oss som är hemma på förmiddagen av olika skäl och passar på att ha en sporadisk relation med programmet Efter tio. Jag hoppas att vi inte är många för jag förfasar mig över hennes anti-religionskampanj. Temat i veckan har varit Knutby. Här har folk få tycka till och komma till tals. Företrädare liksom kritiker har gått säga sitt. Och hela situationen blir absurd. Klart att Malou inte får svar på sina frågor och klart att företrädarna sitter där och skruvar sig. Jag förstår inte riktigt vad det skall vara bra för. Det enda som kommer fram är att Malou von Siverts tycker sig ha funnit ett argument som håller för att säga att ett religiöst liv är värdelöst, farligt, kränkande och fullständigt obegripligt. Visst är det härligt med sub-objektiva journalister…. 

Något har de gemensamt Maud och Malou. Det är en principfasthet av järn. Har de bestämt sig för något att se rött för så gör dom det.

Välfärden är hotad. Den etiska medvetenheten behöver återupprättas

bild-825Alliansregeringen behöver se till att skapa ett humanare Sverige. Vi behöver ett samhälle vars attityd bär upp välfärdstanken. Den svenska välfärden kom till i en tid då människor ansågs vara olika, där rika utnyttjade den fattige och där de som redan hade tog för sig på den mindre resursstarka människans bekostnad. Det var också en tid då tillgången till gemensamma samhällsresurser på lika villkor var ytterst begränsad. I detta sammanhang växte den svenska välfärden upp. Den byggde på en klar etisk medvetenhet om att vi behöver varandra, där vi arbetar för varandra och där de som har lite mer ger till dem som har mindre.  Vi behöver återuppbygga ett humant Sverige. Vi behöver återupprätta människovärdet. En artikel på Broderskap skriver Jonas Magnusson, ordförande broderskapsgruppen Jönköping, i sin kritik mot alliansregeringen men också som ett inlägg om broderskaps etiska grundhållning.

Den kristendom vi vill stå för har sin utgångspunkt i att se varje människa. Att inte bunta ihop. Att inte sätta etiketter som stämplar. Att inte dela in människor i onda och goda. Att alltid ge alla människor nya chanser till utveckling.”

Magnusson har helt rätt och det är skönt att någon inom politiken står för en tydlig etik. Det han visar på är en etisk medvetenhet som alliansregeringen saknar. Också den medvetenheten att välfärden bygger på etik. Etik bygger på antaganden om världen och på normer som man tar för sant. Välfärdens fundamentala etik bör vara att vi vill att människor har lika rätt och lika möjlighet till att

  • ·      Får utbildning
  • ·      Sjukvård
  • ·      Mat på bordet
  • ·      Behandlas lika
  • ·      Få en andra chans
  • ·      Bidra med en del av sitt eget för att välfärden ska fungera

Själva grundstommen är en vacker tanke som säger: när du faller så står jag, när du ropar så svarar jag, när du gråter så tröstar jag. När jag faller så stöttar du, när jag söker så finns du där och när jag sörjer är det din axel jag hittar. Välfärden är en solidaritetsprincip. Den är något att vara enormt stolt över.

Den utmanas nu. Alliansregeringen smyger in tveksamheten och individualitetens egoism in i vår välfärdstanke. Plötsligt blir mitt hus viktigare än ditt, mitt liv mer värt än andras och min rätt viktigare än min medborgeliga skyldighet. Det är också i detta gytter som begrepp som utanförskap kommer in, det är här det sociala trygghetssystemet rubbas i grunden, och det är här man skapar en politik där vi räknar med att alla inte har samma möjligheter och där vi behöver en grupp medborgare som lever lite sämre än oss andra. Det anses bra för tillväxten. Men det är en skam för Sverige och för den ryggrad som vi en gång hade. Den svenska välfärdsmodellen. 

Vi behöver återupprätta människovärdet. Vi behöver återerövra den etiska grundhållning som kan försvara vårt välfärdssamhälle. Vi behöver ta oss en funderar på vad vår individualism får för samhälleliga konsekvenser. Den som är lat är inte den som har svårt att gå till jobbet. Den lata är den som inte orkar tänka på någon annan än sig själv!

Resurslös utbildning: en ohållbar situation för kunskapssamhället

En kurs med humanistiskt eller samhällsvetenskapligt innehåll på universitetet har en hel del förtjänster. I många stycken är det en ynnest att få studera. Men det handlar också om att ständigt befinna sig i en situation med ohållbar brist på resurser.

bild-113

Vi akademiker som vill fortsätta vår bana inom akademin får tidigt till oss att det är så gott som omöjligt och kanske till och med onödigt att söka sig till forskarutbildningen. Inom mitt ämne vid en teologisk fakultet är det också så att vi inte söker till redan färdiga forskningsprojekt. Vi förväntas också komma underfund med vad vi ska undersöka och i vår ansökan precisera en gedigen forskningsplan. Dessa planer graderas sedan av en nämnd och man ser vem som får forskaranslaget. I en tid av total resurskris inom humanistiska ämnen finns det plats för någon enstaka doktorand.

Detta ger som ni förstår ett ohållbart samhälle. Vi kommer inte i framtiden ha den forskning som vi behöver. Och vi kommer heller inte ha de forskare som vi vill ha i längden.

Det akademiska sammanhanget är absurt inte bara för oss studenter med forskardrömmar utan också för de färdigdisputerade som likt undernärda lejonvalpar får slåss om resterna från en gnu om forskningsanslag och anställningar. Starkas vinner, eller snarare, manligast äger! Låt mig ge ett exempel på indikator som visar det ohållbara: inom religionsvetenskapen går det ca 10 män på en kvinna inom forskningen. (på grundnivå i utbildningen är kvinnorna dock fler). Indikatorn indikerar med ljudligt alarm: något är besynnerligen fel inom högskoleväsendet.

I min utbildning är jag van vid få lärarledda undervisningstimmar. Vi kompenserar det genom att läsa mycket böcker. Vissa kurser har så få som 2 timmar per vecka med sin lärare. Vanliga är kanske 4 timmar. Inte på när så mycket heltidsstdier och sammanhang inom lärande miljö som pedagogiskt och kunskapsteoretiskt kan vara försvarbart. Vilket i sig är en paradox när man befinner sig i den akademiska miljön – här om någonstans vet vi vad god kunskapsinhämtning kräver och innebär. Detta slarv med utbildningarna har gått så långt idag att det blivit normativt även till hur studenter vill ha sin utbildning i vissa fall. Det finns studenter som försvarar 2 timmar i veckan med att de annars inte skulle kunna hinna läsa sin litteratur. Då har universitetet helt missat målet med att visa vad god akademisk diskussion och samspel kan ge. Då är studentens enskilda ansvar normen för kvalitativt lärande. Självstudier – ja visst, men inte till priset av minimal brottning med teorier i grupp och kontakt med disputerade akademiker. Det borde vara norm att vi vill ha något annat!

Idag talade jag med en student som läser på masternivå, det nya. Han ska ha 7 läskurser för att klara sin masternivå. 7 läskurer accepteras av institutionen. Läskurser är superbilligt: ingen undervisning, allt ansvar hos studenten och en 45 min munta på slutet med en professor.

Innerligt hoppas jag på en ny resursfördelning inom akademin. En resursutdelning som är anpassad till kunskapsinhämtning och reella akademiska miljöer. Som värnar även våra mindre ämnen som också är en hörnsten inom vårt samhällsbyggande och samhällsutveckling.

Låt inte akademin bli en plats där drömmar knäcks utan en plats där de kläcks!

Transpersoner: Vad är det som är udda med synen på transresan?

Vad är det för resa som transpersoner går igenom? Vad innebär det för människan att byta kön? Är det en identitetsförändringsprocess, eller kanske en helomkonstruering från topp till tå? Genom kropp ända till själen? Ja det är nog lätt att betrakta transpersoner med fördomar och alltför snabba antaganden. Det är lätt att hastigt stå på sin hetronormativa platå och anta att det är hit man vill och hit man strävar. Lätt att tro att byta könfysiskt innebär en hejdundrande resa från a till b.

Jag - lärande är en gåva

Härom kvällen var jag och lyssnade på doktoranden Peter Forssberg på teologiska föreningen i Uppsala om queerteorier. Han berättade om sitt projekt kring transpersonligheters förvandling. En del frågor ställdes och en hel del tankar lades fram. Det står helt klart att trans är ett komplicerat begrepp. Det handlar inte om sexualitet eller om sexuell läggning. Inte heller att man kan definieras som trans av någon annan än sig själv. Forsberg menade att bara den som vill vara trans är trans. Frågan var dock vad som var queer med det?

Ja vad är queer med trans? Vad är brottet mot normaliteten som skall sonas? Vad är det annorlunda och udda? Lätt fråga, kanske någon tycker, och svarar: ”det konstiga är ju att man inte trivs i sitt sociala och/eller biologiska kön utan att man menar sig tillhöra det andra. Ja man vill ändra sig, och man ändrar sig också i någon utsträckning…” Ska vi vara nöjda med det svaret? Nej jag tror inte det. Låter typiskt svennigt.

Peter Forsberg berättade att just resan och färden (migrationsmotiven) var en vanlig metafor när man talar om transpersoner. De genomgår, de färdas, de förändras – eller kanske anpassar sig. Men han ville utmana den och sa: möjligtvis är det inte den metaforen som är den bästa. Kanske ska vi tänka oss transupplevelsen snarare som när man sitter på ett tåg och förnimmer att man rör sig, men att det egentligen var tåget bredvid som gjorde det, som den rätta metaforen. Kanske är det inte transpersonen själv utan omgivningen som genomgår förvandlingen och resan från roll till roll.

Jag tror att det var något av det visaste jag hört på länge.

PS: lär kommer länk med Dollys låt ”Travellin’ Thru” som fanns med som temalåt angående transpersoners s.k. resa http://www.youtube.com/watch?v=W9-vfMebW1M DS

Om Homosexualitet: Naturhistoriska visar naturens ordning.

mångfaldNaturhistoriska museet i Stockholm har just nu en utställning om homosexualitet i djurvärlden. Denna värld som också kan skrivas som ”vår värld”, antar jag. Det är intressant att se hur djurens sexualitet som ett inlägg i debatten om huruvida mänsklig homosexualitet är skadligt för människan a la Åke Green tappning till fördel för en mångfald av sexualitet som normalt. Djurens sexualitet blir en form av normalitet eftersom djur ändå får antas sakna förmåga till moralisk reflektion. Det är befriande med naturhistoriskas krassa vetenskapliga konstaterande på sina faktablad:

· Ca 6 % av alla svarta svanpar består av två hanar

· Hos dvärgschimpansen är homosexualitet eller bisexualitet lika med hög status

· Hos delfiner har man sett honor som rider på varandras ryggfenor och hanar som använder varandras andningshål att föra in sina penisar i

· I kolonier av tretåiga måsar händer det att två honor slår sig samman, hävdar revir och bygger bo. De båda honorna spelar för varandra, har sex med varandra och kan hålla ihop i flera år.

· Ca 8% av alla bestigningar hos lejon sker mellan två hanar

· Bland kor förekommer det att vissa individer konsekvent föredrar en partner av samma kön. Detta har ibland ställt till med problem i uppfödningen.

Utställningen visar att homosexualitet är både välbelagt och väldokumenterat. I över 1500 djurarter har homosexualitet dokumenterats och rapporterats. En utställning som denna borde sätta stopp för all form av diskussion om mänsklig homosexualitet som något som kan/ska/borde bestridas som mänskligt normalt och önskvärd. Naturen är så härligt naturlig i all sin prakt, sin likhet och olikhet och i sin mångfald! Originaltiteln på utställningen är ”Against nature?” (mot naturens ordning?). Naturhistoriska väljer att kalla den ”Rainbow animals” (regnbågsdjur). En politisk ställning som de gör klokt att göra. Originalet väljer en moralisk fråga. Naturhistoriska väljer att konstatera det naturliga – regnbågsdjuren existerar. Och reproduktionen är uppenbarligen inte hotad av det!