Det som är du

Nu har jag fastat klart. Det här var lite av det jag fann. Det var det där med autenticitet. Jag fattar varför det är något som inte är oss givna utan något som man får kämpa för att uppnå. Och när man uppnår det, i ett ögonblick av samklang och klarhet, så inser man att det är lidesamt, en färskvara och om än värt det, en konst att ständigt söka. Autencitet – att vara sig själv – verkar vara att klara av att leva med vidöppet sinne, (jag är nyfiken) med gränser och ramar runt jaget (jag känner min vilja) … Fortsätt läsa Det som är du

Slutet på 35

Just nu halvligger jag på kanten av en 80 cm Hemnes med H 4 år vid min sida. Han kan inte sova om han är ensam. Han är nämligen mörkrädd. Jag var mörkrädd hela min barndom. Livrädd för de stora fönstren i huset som vätte ut mot allt och den svarta tomheten. Rädd för vad som var dolt och som kunde dväljas i skrymslen och vrår. Rädslan för faror, för mörker och för natten verkar komma runt 4 års åldern. Det är också då döden gör entré som samtalsämne. Dessa fantastiska små med stora ögon och klokskap som räcker bra … Fortsätt läsa Slutet på 35

T-5: om jag ändå fick bebis den 28:e

Den 30:e har vi beräknad förlossning. Det är om fem dagar. Inte så långt kvar med andra ord. Men med mina trackrecords vad gäller leverans av spädbarn så lär det dröja minst ytterligare fem dagar. Kanske så mycket som tolv. Men det skulle vara så fint att få bebis på lördag. Det är ju mammas gamla födelsedag. Den 28:e juli. Jag minns den dagen som en riktigt varm dag på många sätt genom min uppväxt. Det är dock inte för det eventuella goda vädrets skull som jag önskar att återigen få ha den 28:e som festdag, utan givetvis är det … Fortsätt läsa T-5: om jag ändå fick bebis den 28:e

T-7: vänskap är en sann rikedom

Den 23:e juli 2012 blev en innedag. Tillsammans med vår fina vän Kringlan, som sov över hos oss, har vi avnjutit frukost, tapetserat lite, ätit lunch och och hon och Per har burit och monterat sängar. Jag har också suttit under kommando på en stol vid flertal tillfällen och tittat på när hon jobbat för mig. Hon är en fin vän. Det är skönt att med vänners hjälp och härliga närvaro få väntanstristessen att verka främmande och att vi med ytterligare händer till hjälp kommer närmare och närmare ett färdigtapetserat sovrum. Snart är också hemmet redo för en liten bebis. … Fortsätt läsa T-7: vänskap är en sann rikedom

T-9: Så fostras en mor

Du påminner om någon jag älskade en gång Jag rinner genom åren, längs en älv som är så lång Det förflutna hinner upp mej Och jag minns alla svek jag en gång förlät Evelina Peter Lemarc, för mig min ungdomspoet och under ett par år tolkare av livet. Just nu sjunger hans Evelina ur högtalarna i köket. En fantastisk kumpan de där tuffa åren som min gymnasietid var. En tonåring som aldrig fått lära sig hur det är att gråta ut i en famn, ta emot den tröst som ges utan krampaktig järnring av skam rund hjärtat, eller för den … Fortsätt läsa T-9: Så fostras en mor