Det krävs en monstervilja för att vara produktiv när man är hemma och icke-jobbar. Det behövs en fulltecknad kalender för dem som jobbar från köksbordet för att glömma bort att man egentligen är hemma och skrotar i tofflor och trikå. … Fortsätt läsa En behövlig paus?
För ett par månader sedan hade jag möjlighet att få tala i en podd som jag följt under många år. Jag fick ett par timmar under inspelningen tillsammans med en kvinna jag länge beundrat för hennes värv och hennes mission. … Fortsätt läsa Alla dessa inre glastak
– Kom du får vara med, sa pappa och vi kröp in i bilen igen. Vi körde upp för den lilla kullen och mot baksidan av verkstaden. Där låg den. Biltvätten. Jag minns det när jag vill. Den stora rädslan … Fortsätt läsa Minns barndomens fasa: biltvätten och hajattacker
Hon vaknar av att ljuset av något sveper in i rummet via de högt liggande smala fönstren. Är det grannens bil? Hon förblir vaken och fryser till is när ljuskeglorna lyser in i rummet. Nu rakt framifrån på andra sidan … Fortsätt läsa Objudna gäster om natten.
Jag hade kunnat haft en bättre start. Jag jobbar ju ändå på en fd IT avdelning. Men det här med att ändra lösenord kan vara svårt, uppenbarligen. Igår var första dagen tillbaka på jobbet från min föräldraledighet med mitt fjärde … Fortsätt läsa Andra dagen. Ny som chef för digital transformation i Stockholm stad
05.52: vaknar i min säng av att Ruben 2 år kommer in. Han har mödosamt stängt sin egen dörr ser jag genom dörröppningen till vårt sovrum. – Raring, vad stor han är, hinner jag tänka innan han är framme hos mig. … Fortsätt läsa En morgon, som vilken som helst, men med läxan: drick ditt kaffe Louise
Nu har jag fastat klart. Det här var lite av det jag fann. Det var det där med autenticitet. Jag fattar varför det är något som inte är oss givna utan något som man får kämpa för att uppnå. Och när man uppnår det, i ett ögonblick av samklang och klarhet, så inser man att det är lidesamt, en färskvara och om än värt det, en konst att ständigt söka. Autencitet – att vara sig själv – verkar vara att klara av att leva med vidöppet sinne, (jag är nyfiken) med gränser och ramar runt jaget (jag känner min vilja) … Fortsätt läsa Det som är du
Just nu halvligger jag på kanten av en 80 cm Hemnes med H 4 år vid min sida. Han kan inte sova om han är ensam. Han är nämligen mörkrädd. Jag var mörkrädd hela min barndom. Livrädd för de stora fönstren i huset som vätte ut mot allt och den svarta tomheten. Rädd för vad som var dolt och som kunde dväljas i skrymslen och vrår. Rädslan för faror, för mörker och för natten verkar komma runt 4 års åldern. Det är också då döden gör entré som samtalsämne. Dessa fantastiska små med stora ögon och klokskap som räcker bra … Fortsätt läsa Slutet på 35
Den 30:e har vi beräknad förlossning. Det är om fem dagar. Inte så långt kvar med andra ord. Men med mina trackrecords vad gäller leverans av spädbarn så lär det dröja minst ytterligare fem dagar. Kanske så mycket som tolv. Men det skulle vara så fint att få bebis på lördag. Det är ju mammas gamla födelsedag. Den 28:e juli. Jag minns den dagen som en riktigt varm dag på många sätt genom min uppväxt. Det är dock inte för det eventuella goda vädrets skull som jag önskar att återigen få ha den 28:e som festdag, utan givetvis är det … Fortsätt läsa T-5: om jag ändå fick bebis den 28:e
Den 23:e juli 2012 blev en innedag. Tillsammans med vår fina vän Kringlan, som sov över hos oss, har vi avnjutit frukost, tapetserat lite, ätit lunch och och hon och Per har burit och monterat sängar. Jag har också suttit under kommando på en stol vid flertal tillfällen och tittat på när hon jobbat för mig. Hon är en fin vän. Det är skönt att med vänners hjälp och härliga närvaro få väntanstristessen att verka främmande och att vi med ytterligare händer till hjälp kommer närmare och närmare ett färdigtapetserat sovrum. Snart är också hemmet redo för en liten bebis. … Fortsätt läsa T-7: vänskap är en sann rikedom
Callenberg Arts - Lollos blogg 