Kategoriarkiv: jämställdhet

Första maj, första maj, varje sliten kavaj…

Jag hade ett par väldigt annorlunda år i mitt liv som format mig så mycket. De var mellan mina 20-23 och var full med oorganiserad politisk vilja och tilltro till människan. Från oväntat håll och via livets tillsynes krångliga och sneda vägar uppmuntrades jag .

Jag hade lämnat ett prestigefyllt gymnasium med ofullständiga och väldigt varierande betyg. Jag hade tagit hand om mig som tonåring alldeles själv eftersom jag bodde ensam i en lägenhet i Göteborg. ”Tagit hand om” är egentligen helt fel. Omsorgen jag visade min oro för livet och mina tvivel om mig själv, det var att stänga dörren. Det är läskigt att vara ensam med stora tankar.

Vuxenblivandet haltade avsevärt och jag drömde orimliga drömmar om ett liv som dokumentärfilmare som ömsom porträtterade hur livet egentligen var och som pumpade puder i franska alper. Mina vänner som alla bodde hemma hade fördelen av att man pratade framtid och de lärde sig stava till både juristlinjen och politisk magister eller Handelshögskolan. Själv tog jag jobb i min hemstads krogliv efter studenten och fick en sommarfling som följde med mig tillbaka till Göteborg den hösten. Fortfarande vilsen påbörjade jag min utbildning i ett mörkrum i Landala. Och så blev jag illamående och insåg att jag hade ett dunkande hjärta extra inom mig.

Jag fick mitt mirakel som både ställde allt på ända men mest av allt gjorde mig vuxen. Lilla Ebba kom den sommar då mina vänner tagit sina första högskolepoäng eller flyttade hemifrån, flydde landet och bosatte sig i fjärran land. Tillsammans med mitt nyfödda ankare gnuggade jag ögonen och funderade på det där med att försörja sig.

Jag flyttade hem till barndomsstaden och började bygga ett liv. Ströjobb ersattes och ibland kompletterades de med komvuxstudier. Mina ofullständiga betyg blev fulländade och jag mötte så spännande människor. Där på komvux föddes så mycket av det som är jag.

Jag älskade plötsligt att plugga. Insåg att jag hade fått ett riktigt läshuvud och att analys och slutsats var det jag var bäst på. Prestigegymnasiet hade inte riktigt gett mig den insikten, bara blygsel och skam.

Men mest av allt hade jag fantastiska utbyten med mina lärare. Deras engagemang i mig var otroligt. De fick mig att tro att allt var möjligt. På raster och på kaféer satt vi och pratade livet, människan, politik och samhälle. Jag lärde mig läsa tidningen, formulera kritik och egna idéer och att skriva. Och jag lärde mig tro på mig själv.

Jag pratade gärna och ofta om att vi alla hade ett ansvar. Ett slags samhällsmedborgarskap som inte bara gjorde oss skyldiga att rösta utan också gav oss ett ansvar att bry oss och bidra i och till samhällslivet. Alla ska med betydde för mig mer än att alla ska få plats i samhällsekvationen.

”Alla ska med” var för mig också en uppmaning att engagera sig för vårt gemensamma. Tillsammans med min lärare Lennart diskuterade jag min tes ofta. Han höll inte riktigt med mig, men var inspirerad. Så var det ofta mellan oss. Vi var olika i vår idealitet och politiska övertygelse men älskade att bry oss om vårt samhälle och vår framtid.

Jag tog mig själv på orden och där någonstans började mitt intresse för vårt gemensamma bli konkret. Först inom civilsamhället på orten och i kyrkan. Sedan kom Uppsala, universitetet och politiken. Men grundtesen har alltid funnits kvar hos mig som en drivkraft.

Det är en slags värnplikt vi har. Att värna demokratin är att ge tid till vårt gemensamma och att vara med och medskapa det samhälle vi tror på. Gör inte du det, vem ska då göra det?

Jag var mellan 20 och 23 och så oförstörd på så många sätt, trots mina ärr och staplande steg in i vuxenlivet och ansvaret. Jag hade fantastiska samtal med äldre i de rörelser jag engagerade mig i. De lyckades med det fantastiska att jag litade på att jag också kunde och behövdes. Att stjärnorna finns för oss alla.

Idag har 20 år gått och jag har lagt enormt mycket tid till vårt gemensamma. Jag tror fortfarande benhårt på att vi alla behövs i en demokratisk värld. Tyvärr känns det som om vi inte riktigt blir fler trots att jag hör så många i min ålder tänka de tankar jag själv tänkte då. Att man borde göra mer för det gemensamma och bidra med sin tid, kärlek och engagemang. Jag kan bara säga: gör det! Gör det av kärlek till den här världen.

Det blev socialdemokraterna för mig tillslut. De som fick mest av min tid. När vi samlas till första maj så drabbas jag ofta av nostalgi inför den rörelse som ligger bakom denna demokratiska högtidsdag första maj. Att få höja sin röst om att vilja vara med och bidra. Att tåga i det eviga tåget för dem som behöver det mest. Att stå upp för värderingar. Att tala om det samhälle vi har och det vi vill ha. Men framför allt berörs jag av att så många innan mig tagit de stegen och höjt sina röster.

Den gamla första maj sången som fick titulera denna text påminner om det. Den kom till i den tid då det var en högtidsdag för väldigt många, då den finaste av kavajer kom på hur sliten den än var. Att ha ett demokratiskt samhälle var något att fira, för det var inte självklart. En dag att visa att man fortfarande kämpade.

Så är det också idag på sätt och vis även om vi har det så väldigt bra på många sätt. Men alla har inte det. Världen står i brann medan vi tänder trädgårdsgrillen.

Jag tänker att jag ska låta mig inspireras av min egen 20-åring och uppmana alla att bidra. Det är hög tid för det. Lyssna på henne du också: Hitta ditt engagemang, tåga i tåg och spänn din blick mot framtiden!

Första maj, första maj

varje sliten kavaj

blir en mantel av strålande ljus,

varje trött proletär

glömmer mödornas här

och går drucken av vårvindars rus.

O du älskogens vår.

som befriande går

över landen i segrarefärd,

du är drömmens också,

och var blick i det blå

är en blick in i undrenas värld.

Vart förtryckarnas hot,

varje vardag med sot

blir i dag som en lumpen legend.

Och vår håg och vår hand

röres fritt utan band,

och vår blick är mot framtiden spänd.

Mitt manifest för sista dagarna

En sipp på en tall latte extra shot och raska steg till biljettautomaten. Sedan de bekanta sista raska stegen längs med det milslånga tåget, SJ:s guldkalv, pendeln mot Uppsala. Det är dags för de sista skälvande kampanjdagarna och jag beger mig till Uppland för att bidra med allt det jag kan.

Hemma lämnar jag två prinsar. En i vackert blått hårspänne som snart så snart knäcker koden för språket. Denna juvel som går upp 0511 och tycker det är toppen att vara med sin trötta valmamma då. En annan som plötsligt på riktigt är ett barn, och inget småbarn, och som vet att mamma ska jobba några dagar för det är viktigt att Stefan blir statsminister. För hans mamma jobbar med sånt. Sätta upp affischer och bestämma över saker. – Du är så klok Hugo, säger jag. Han svarar – jag är den smartaste jag känner.

Denna valmamma lämnar faktiskt gärna, även om mammahjärtat alltid snurper, dessa prinsar själva med papps, pudel och syrra för att göra de sista skälvande dagarna. För jag tror så mycket på att Sverige behöver en ny regering, en annan riktning och ett varmare samhälle. Jag är så less och led på girigheten och egoismen som kommer i Alliansens kölvatten och hela mentaliteten att man är sig själv närmast. Jag vill inte leva i ett sådant samhälle där majoriteten tänker så. Jag vill ha något annat.

Ett samhälle där ungarna får vara med sina lärare och uppleva skolmiljöer, på alla håll i samhället, särskilt där det är socialt tufft, som är i världsklass. Där de sedan möter framtiden med framtidstro och kompetens för att studera och jobba och leva ett liv fullt av möjligheter. Ett samhälle som tar hand om alla dem som inte klarar detta, trots goda förutsättningar och hjälp. De som faller emellan som är vårt ansvar. Ett samhälle som likt en varm förälder ömmar för de minsta och ger till var och en efter behov. Inte efter piska och morot, utan efter behov. Som ser människan som kämpar. Som går brevid.

Ett samhälle som älskar entreprenörskap, innovationer och framsteg. Som vill vara ett land i världsklass också här. För det blir man med en skola i samma liga. Där forskningen är FRI och inte hunsad av konstiga kvalitetsparametrar och begränsningar. Som tjänar sitt land. Och i den floran växer klimatansvaret fram och ny teknik tar oss vidare från brunkolsträsk och beroendet av fossila bränslen och över konsumtion. Ett samhälle som älskar tjänstesektorn och som förmår ställa om och ställa krav.

Ett samhälle som lever efter att nu är ingen längre jude eller grek, kvinna eller man. Alla är vi ett och samma. Ja, just det är hämtat från en kristen kontext och då ropat ut i ett sammanhang där segregationen var total och Aristoteles syn på kvinnan som ett husdjur och slaven som en egendom hade ätit sig in i själen på folk. Sedan dess har kvinnor förenat sig och kämpat för kärleksbudskap och likabehandling. En kamp som behöver sitt slut. För du vet väl om att feminismens mål är jämställdhet. Det kan vi nå tillsammans. Men då behövs både man och kvinna, jude och grek.

Knivsta nu. Tittar ut i dimman och hoppas att budskapet går fram över våra böljande svenska kullar och skogar. Visste du att Sverige till ytan täcks av skog, sjöar och mark till 95 %? Staden är så liten. Och infrastrukturen behövs så väl. Tänk allt vi kan göra med skogsindustrin! Kan bli bra med mr lövin Löfven.

Nu tok kör vi valrörelse några dagar till. Sedan pustar vi ut och förhoppningsvis går ett varmare Sverige till mötes. Ett Sverige som kan så mycket bättre.

Syster 4% – jag behöver dig hos mig

”Syster fyra procent!* Tänk på att önskan om F! I riksdagen och din stödröst med den största sannolikheten betyder ett stöd till SD. Precis motsatsen till det du vill. Som feminist och sosse lovar jag att fortsätta och ännu lite mer i alla politiska sammanhang hacka håll på könsmaktsordningen. Men jag behöver en stark s regering för det.”

Så skrev jag idag som uppmaning på facebook. Jag vänder mig till alla mina femtaster och medsystrar som vill ge jämlikhet och jämställdhet en skjuss i det här landet. Som är trötta på patriarkatet och som vill ha en ny politisk ordning. Och jag tvekar inför att skriva till dig. Ja jag gör det, för jag vill egentligen inte vara en taktiserande valstrateg om jag utgår från mina värderingar om demokrati. Men jag förstår också att det är just taktiserande som är ett verkligt hot mot en ny stark regering just nu. Så då måste vi prata om det.

Enligt mätningar och analyser så kommer stödröstandet på F! sannolikt inte hjälpa dem till riksdagen utan konsekvensen blir att rösten blir i sjön och med dem sänks de röd-gröna partiernas mandat. Anledningen till det är för att de som stödröstat på F! annars hade röstat Mp, S eller V enligt mätningar. Nedan syns en bild från Botten Ada, ett sätt att värdera opinionsmätningar för att räkna ut sannolikhet på valresultat. Jens Finnäs är journalist den som tagit fram modellen.

F! sannolik förlorare i valet

Tro mig, jag förstår vad önskan att stödrösta kommer ifrån. Jag är nog själv en sådan som skulle kunna stödrösta om jag själv inte stod på en s-lista och inte hade de insikter jag har om de opinionsmätningar (en mass) som produceras och publiceras nu. Jag följer dem slaviskt och nära i mitt jobb på SSU. Om jag inte såg den tydliga och uppenbara sannolika risk att en röst på F! är en röst på SD, precis som en röst på SD är en röst på Reinfeldt, så hade säkert jag också kunnat vara en av dem som önskade Schymans F! in i riksdagen och kanske lite i hemlighet var stolt över den stödröstning som skulle kunna ha skett.

Men jag vill inte, verkligen inte, riskera en stark s-ledd regering

Det är en stor och fantastisk lockelse i att vara en kraft som sätter F! i riksdagen. Jag fattar det. Jag beundrar Schyman som politiker och jag vill gärna att jämlikhet och jämställdhet i vårt land är vårt nya måste och modell. Som det framgångsland vi är. Jag tror det är så som många tänker om en röst på F!. Men jag vill inte, verkligen inte, riskera en stark S-ledd regering. För det är den som vi måste ha om jämlikhet och jämställdhet skall bli den nya modellen för svensk politik, styrning och ledning. Det är bara en S-ledd regering med sin strukturella samhällsanalys och kraftfulla reformistiska politik som kan skapa sådan förändring.

Sverige kan bättre på så många plan och vi behöver Löfven för att klara det. Se exempelvis partiets program för det första jämställdhetsåret. Det är kraftfullt! Rösta med det långsiktiga för ögonen och rösta på socialdemokraterna du syster med det största hjärtat för jämlikhet och jämställdhet. Tillsammans kan vi nämligen förändra på riktigt. Och du – vi har inte råd med fyra år till med SD.

Ibland har sådana här utspel retat folk. Jag får ta den risken. För syster – jag behöver dig med mig nu. Vi behöver en ny riktning för Sverige – för Sverige kan så mycket bättre!


*Syster fyra procent – är ett begrepp för stödröstare

Utdrag ur de första jämställdhetsåret och de insatser Socialdemokraterna, som är ett feministiskt stadigt parti, kommer genomföra med Löfven som statsminister:

  1. Lönekartläggning varje år
  2. Rätt till heltid
  3. Stopp för staplande av visstidsanställningar
  4. Jämställda arbetsplatser
  5. Jämställda bolagsstyrelser
  6. Jämställd skola
  7. Jämställd akademi och forskningsanslag
  8. Utveckla välfärdsjobben
  9. Tillgång till välfärdstjänster så att både män och kvinnor kan jobba
  10. Trygg förlossningsvård
  11. Jämställt föräldraansvar
  12. Avskaffa vårdnadsbidrag
  13. Insemination för ensamstående kvinnor
  14. Bättre ekonomi för ensamstående föräldrar
  15. Svik inte offren för sexövergrepp

 

Kikhostaalarm och landstingsvalets viktiga fråga: rätten till barnmorskan

P1 morgon rapporterar mellan partiledarutfrågningar och ISIS-repotage om att riktigt späda barn dör av kikhosta pga att du och jag inte förstår att vuxna bär runt på kikhosta och smittar. Antalet smittade ökar för varje år. Folkhälsomyndigheten håller på att utreda det hela just nu och tittar på sådana intressanta studier som att vaccinera gravida för att ge de små spädisarna ett första skydd när de möter vår bacillsprängda torra luft och oss vuxna som smittar hej och hå. Det verkar som om fler och fler jobbar och är bland folk fast de är rejält förkylda. Vad är det med det?

MP och S gick igår ut med ett löfte om att varje föderska ska ha en barnmorska hos sig när hon är på förlossningskliniken. Det där är verkligen en fråga om liv och om jämlikhet. På riktigt! Det är sällan en kvinna och barn är så utsatta i Sverige som när de föder och föds. Fullt friska individer riskerar idag sina friska liv när de kliver in på förlossningen. Att ha en barnmorska som är med under förlossningsarbetet kan vara det som hindrar livslångt lidande hos både barn och kvinna. För detta har Alliansen med Filippa Reinfeldt i täten inte gjort något i ett Stockholms län. Liknande situationer finns runt om i Sverige.

 – De ser inte krisen inom förlossningsvården som ett problem, vi håller inte med om deras verklighetsbeskrivning. Alliansen har haft åtta år på sig att göra någonting åt det här, men väntat in i det sista. (Helene Öberg, oppositionsråd MP)

Ett talande exempel på vad som händer när kvinnor föder utan bra förlossningsstöd är alla de fall av förlossningsskadan sfinkterrupturer. Det riskerar man när förlossningen är okontrollerad. En risk som är hög när du som föderska lämnas obevakad. Ibland i timmar på förlossningen. Men hur påverkar en sfinkterruptur livet: jo, det påverkar dig när du ska gå på toaletten, det påverkar möjligheten till att ha sex och det påverkar din förmåga att hålla gaser. Du blir alltså en fisande ofrivilligt sexlös människa. Något som jag tror de flesta män skulle protestera högljutt mot om det var de som drabbades. Och ja, kvinnor vrålar nu i kör.

Så här berättar Eva:

Jag satt ofta stilla och ammade på balkongen medan jag såg de andra mammorna power walka förbi sitt icke existerande fett på sina kroppar. Jag blev fetare och fetare. Svårt att gå och väldigt ledsen. Jag oroade mig mycket för mitt underliv, min njutning och sexualitet. Jag är en njutningsmänniska. Att som kvinna eller man välja bort sin sexualitet under en kortare eller längre tid i livet på grund av ett medvetet val är en sak. Det är en helt annan sak att tvingas välja bort på grund av förlossningsskador. Det är en sorg.

 

Så ska det faktiskt inte behöva vara. Aldrig! Därför är det bra att Miljöpartiet och Socialdemokraterna tar i tu med saken och lovar bot och bättring i vården. Därför är detta en av landstingsvalet viktigaste frågor. Ingen kvinna skall behöva riskera sitt och sitt barns liv i en svensk vårdinrättning på grund av usel resursfördelning!

nyfodd-bebis

Tre saker som bygger det anständiga samhället

Det finns tre saker som anstår det samhälle som värnar människors lika värde. Det anständiga samhället. I det samhället där vi:et är viktigare än jag:et. För jag:et behöver vi:et.

 Lika möjlighet till ett liv med framtidstro

Det första är att alla skall ges samma möjlighet till en barndom och uppväxt som ger samma förutsättningar vad gäller utbildning, vård och omsorg och grundläggande uppväxtvillkor.

Att bidra efter förmåga

Det andra är att alla skall bidra till samhället efter den förmåga man har i en given tid. Det betyder att de som är friska och mogna nog att arbeta och tjäna pengar också gör de för dem som inte är friska eller mogna nog. Det betyder att pension är uppskjuten lön och skatt på förvärv och inkomst är dels ett sätt att dela på det överflöd som inte är givet för alla och dels ett sätt att ge tillbaka till det samhälle som gett oss så mycket när vi växte upp.

Ta hand om den andre

Det tredje är att vi tar hand om dem som inte själva kan göra det. Oavsett ålder, oavsett åkomma, oavsett tragedi. Det betyder att det är ett samhälle som investerar i sina medborgare och som sätter både ära och heder i att inte ställa någon utanför. Jag tror också att det är ett samhälle som verkligen prioriterar medmänsklighet. Som i varje samhällelig och statlig institution möter den andre med respekt och ovillkorad jämlikhet. Blind för kön och hudfärg.

Man måste sätta vi:et före jaget

Det är grunden för ett anständigt samhälle att du liksom jag utgår och värnar människors lika värde. I alla stunder – i vänskap, i familjen, i arbetslivet, på gatan, i affären, i trafiken, när du dömer, när du älskar, när du återvinner, när du skäms eller skäller, när du fostrar och när du leker. Logiken är att man måste sätta vi:et före jag:et.  

I det läge vi har i dag, i det samhälle som vi lever i just nu, behöver vi kämpar för värderingar som inte längre är givna. Det är i det sammanhang som det är en självklarhet att vara feminist för att få bukt med den förkastliga könsmaktsordning som härjar. Likaså en självklarhet att kämpa för antirasism. För vi har mycket smygrasism bland oss. Du vet allt det som inte sätter lika mellan män och kvinnor, lika mellan hudfärger, lika mellan åldrar och social status. Det som inte anstår det anständiga samhället. Och du…. det är dit vi är på väg om vi inte gör något . Nu. 

Den 14 september kan vi ändra den här utvecklingen genom att rösta för en röd regering. Det är min övertygelse att vi behöver Stefan Löfvén för att återigen skapa ett samhällssystem som värnar det anständiga samhället. Så rösta för Stefan som statsminister. Rösta för mer vi och mindre ego. Rösta för feminism, likvärdighet och gemenskap. Rösta för ett starkt, tryggt och stolt Sverige!

Kvinnornas kyrkomöte

Vi lever i en bryttid. Tack och lov för det. Brottet är dock lite segt, och det spricker inte upp så snabbt som man kan önska. Men det förändras! Och kanske är det ett hegemoniskt skifte vi nu får vara med om.

Kyrkomötet år 325 i Nicea beslutade att kvinnan har en själ. Sedan dess har mycket hänt inom kyrkan vad gäller syn på män och kvinnors lika värde. Idag har vi kvinnliga präster i Svenska kyrkan sedan dryga 50 år tillbaka. År 2013 avslutas med att Antje Jackelén är vald till Ärkebiskop, Karin Perers till ordförande för kyrkomötet och Vanja Lundby-Wedin är vald till 1:e ordförande att jämte nämnda ärkebiskop leda kyrkostyrelsen. Folket har talat, kyrkans medlemmar har valt. Det är kvinnornas kyrkomöte 2014-2017.

20131121-131845.jpg

På valsammanträdet för 2014 års kyrkomöte, som var den 20 november 2013, delades en utmärkelse ut. Ärkebiskopens medalj till sådana som gjort framstående insatser för svenska kyrkan. Hilda Lind, församlingspedagogen, chefen, ledaren, grundaren, missionären och kvinnan med internationell solidaritet i blodet, fick den. Hilda är ett lysande exempel på kvinnor som verkar i det fördolda, bakom ambons strålkastarljus, som bär vår kyrka och hennes värde och identitet. En människa som gör när andra pratar om att man borde. Att få vara med i det sammanhang där en sådan människa äras för sina gärningar är djupt inspirerande och en ära i sig själv.

Valmötet fortsatte 21 november 2013, och medlemmen, körsångaren, medmänniskan och ledaren Vanja Lundby-Wedin blev vald till 1:e ordförande för kyrkostyrelsen. Det är stort. Vanja; som vittnat om hur hon i sin vardag leds av sin tro. Vanja; som med sitt sprudlande sätt och karismatiska och kloka manér, med sitt skickliga och beprövade ledarskap, kommer att leda kyrkans styrelse på de stigar som är nödvändiga. Vanja; en människa att både se sig själv i och att se upp till.

Ja, det är kvinnornas tid i kyrkomötet. Nu ser jag fram emot många kvinnliga röster i plena, många systrar som debattörer och förhandlare. Mitt löfte är att jag skall försöka vara en av dem!

Kyrkan och HBTQ

Det handlar om dopet, säger Eva Brunne. – Om vi menar att vi alla är ett i Jesus Kristus, och inte kvarstår som man eller kvinna, så skall vi verka för HBT- certifiering, menar biskopen. Hon har både röster med sig och röster emot sig om detta på kyrkomötet. Men jag tackar för hennes inlägg.

Det verkar som om de flesta förstår att det handlar om människovärdet. Men tyvärr blir det också en fråga om människosyn och vill jag säga fördomar. Är det inte just det som motionen om HBTQ certifiering handlar om? Ja att stävja det samma.

Fördomarna återspeglar sig när debattörerna avlöser varann i fråga om synen och förståelsen av RFSLs arbete, grundvärderingar och sammanhang. Bland annat ställer man sig frågan om RFSLs värderingar lirar med Svenska kyrkan utifrån en analys av den verksamhet som presenteras på deras hemsida. Problemet med inläggen om RFSL är att man uppenbarligen inte lärt känna organisationen, utan dömer efter det man tror sig veta av erbjudanden och snabba svar. Det är att agera utifrån okunskap och det är att ledas av fördomar. Man blir ett eget exempel på det som frågan i sig själv försöker komma åt.

Som upplysning vill jag härmed lägga upp ett utdrag ur RFSLs stadga och visa deras Ändamålsparagraf, för jag tror det är utifrån det kan avgöras om man vill samverka med en annan organisation eller ej. RFSL berättar här lite mer om sig själva, och jag ser att Svenska kyrkan delar inte bara vissa grundläggande värderingar utan har också en organisation här som vill vara till hjälp:

Ur RFSLs stadga och ändamålsparagraf:

  • att verka för ett samhälle präglat av mångfald och respekt för människors olikheter, där alla människor, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet och oavsett hur de väljer att uttrycka denna läggning eller identitet, skall ha lika rättigheter och skyldigheter samt lika möjligheter att leva och verka;
  • att till medlem eller annan som på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet, och oavsett hur de väljer att uttrycka denna läggning eller identitet, råkat i trångmål lämna befogad hjälp;
  • att främja forskning samt främja och bedriva saklig upplysning om homo- och bisexualitet samt i transfrågor;
  • att främja samarbete och samverkan mellan förbundets medlemsgrupper, dess avdelningar samt ungdomsförbundet;
  • att initiera och upprätthålla kontakter med liknande organisationer i och utanför Sverige.

Som jag ser det är det bra att samarbeta med andra organisationer. Givetvis skall man i samarbetsavtalet diskutera värderingar och om man finner att något behöver gå en viss riktning för att möjliggöra djupare samarbeten så kan man alltid diskutera det. Men att utifrån hur man känner sig själv bedöma att man bara vill umgås med de som är precis lik är absurd. I frågan om kunskap i HBTQ behöver Svenska kyrkan RFSLs kunskap, perspektiv och blick för att förädlas ifråga om att kunna bemöta alla utifrån den dopsyn vi omgärdas av: vi är alla lika och alla av samma värde.

Som kuriosa klipper jag också här in utdrag ur RFSLs principprogram. Du kyrkliga människa: se de tycker att det finns plats för dig i deras verksamhet!

RFSL är religiöst och partipolitiskt obundet. Detta hindrar dock inte samarbete med, eller avståndstagande från, samfund, partier eller organisationer i sakfrågor. Den religiösa obundenheten ska heller inte leda till att personer med en egen personlig trosuppfattning känner sig mindre välkomna inom RFSL.

I morgon fattas beslut. Låt oss hoppas det blir bifall för HBT certifiering!

Plenumdags med jämställdhetsperspektiv

Plenumvecka har inletts. Denna veckar jag i Uppsala och deltar i Kyrkomötet. Kyrkomötet är Svenska kyrkans riksdag som sammanträder två veckor per år. Detta är andra sessionen för 2013 och dags för beslut.

Det finns två politiska frågor som engagerar mig mycket. Det ena är hållbar utveckling och den andra jämställdhet. På ett sätt kan man säga båda frågorna att det handlar om hur vi väljer att leva sitt liv, bemöta andra och hur man ser på makten i världen. I hög utsträckning är det etiska frågor.

I kyrkan finns självklart också dessa frågor närvarande. Framför allt så har jag en uppgift att se till att de finns representerade. Just listan på vilka ärenden som jag kommer driva får finnas i ett annat inlägg. Men det jag här vill ha sagt är att jag kommer vaka som en hök (som vanligt) över jämställdheten. Också i praktiken.

Som många institutioner i Sverige där makten finns är jämställdheten både något man inte pratar i varje given stund samt något som verkar ta emot att ta upp. Vad är det med människor med makt och synande av sina strukturer? Jo de har makt och vill inte att den ska hotas. Därför är det bäst att det är som det är.

Så nu beger jag mig mot plena i Universitetshuset för att se, höra, mäta, reflektera över vad jag möter och bevittnar. För kära Sverige och medmänniskor – vi kan så oerhört mycket bättre. Hur ser du själv på din makt?

Nyanser av vitt – en rapport om verkligheten

Socialdemokraterna samlas snart för sitt högsta beslutande organ: Partikongressen. SSU går ut och visar på verkligheten. För att vara ett parti där alla skall med så behöver man tänka om angående de ledande positionerna och angående representationen i de beslutande salongerna.

Vem kan ta snacket om ”framtidsparti” på allvar när de socialdemokratiska kongressdelegationerna från Sveriges två största städer lika gärna kunde vara på väg till konvent med USA:s republikaner? (Eric Sundström, Dagens arena)

SSU går idag ut med en rapport: Fyra nyanser av vitt, som kraftigt kritiserar och starkt belyser den dominerande vithet som finns på ledande poster inom socialdemokratin.

Hur representationen i den socialdemokratiska toppen ser ut är
en fråga som måste debatteras, och som i grunden handlar om bristen på engagemang för antirasistiskt arbete. (Devrim Mavi, debattör)

Det är en demokratisk skyldighet att se till att de med makt att rösta och plädera är representativa för samhällets hela befolkningsbild. Det är viktigt att det på en framtidskongress som den som Socialdemokraterna samlar till i april finns unga, gamla, män, kvinnor. Utbildade, bildade, självlärda, lärda, hantverkare, svetsare, sköterskan och ensamstående hen, flerbarnsföräldern och den enastående. Mörk, ljus, hetro, homo, bi, q, troende, atieist, muslim, kristen, den andlige, den spirituella, naturnörden och ecobonden. Den kapitalistfrämjande,  den marxistinspirerade, ”det-var-bättre-förr-sossen” och ”framtiden-stavas-jämställdhet-sossen” och de högljudda, de tystlåtna, de snabbtänkta, de avvaktande.

Det räcker inte att se klass. Man måste också se kön, etnisk bakgrund och sexuell läggning. Och inte minst så måste vi i socialdemokratin se att vi inte är i takt med vår egen samtid. (Mona Sahlin)

Min poäng: i en representativ demokrati skapar man strukturer i sina rum av makt för att alla sorters människor skall finnas med en röst. Det finns så klart oändliga varianter på människor – men några samhällsgrupper är åtminstone väldigt viktiga att de inte åsidosetts. Dessa grupper är de som kategoriseras i kön, etnicitet, sexualitet, ålder och faktiskt också livsåskådning.

SSU har tagit fram en utmärkt rapport. Många viktiga röster hörs i den. Många tydliga skriande siffror ger partikongressen en uppmaning. Byt enfald mot mångfald!

Det är nödvändigt att räkna huvuden nu, säger Devrim Mavi i rapporten. Precis på samma sätt som när vi räknade varannan damernas.

Sverige behöver bli medvetna om vithetens alla fördelar. Så även internt inom det parti som allra tydligast vill vara dem som står på barikaderna och slåss för jämlikhet, solidaritet och frihet!

Bild

Ett tydligt antirasistiskt parti

I dessa dagar av glidning på skalan av vad som är bekvämt att höra av en svensk minister och om en regerings sanktionerande av vardagsrasism så vill jag önska att socialdemokraterna på stundande partikongress uttalar följande tydligt: S är ett antirasistiskt parti!

Jag vet att socialdemokraterna är det i fråga om sina grundvärderingar. S skapar politik på grunderna frihet, jämlikhet och solidaritet, där människans lika värde är okränkbart. Men det är en sak att säga så, det är en annan sak att verka så. I praktiken.

Med antirasism är det på samma vis som det är med feminism. Man kan vara det i teorin men ändå i praktiken inte kunna hjälpa sig själv när man i sina handlingar inte tjänar i jämställdhetens eller jämlikhetens syfte.

I feminismen gör man analysen att det finns strukturer i samhället där kvinnan är förfördelad och inte åtnjuter samma privillegier och status som mannen. På arbetsmarknaden ser vi exempelvis hur kvinnor har lägre löner. Vi ser hur kvinnor än idag arbetar fler timmar i hemmen och vi ser hur kvinnor fortfarande tar större ansvar för våra gemensamma barn.

I antirasismen gör man analysen att det finns strukturer i samhället som gör att graden av vithet avgör dina möjligheter att lyckas och skapa dig ett gott liv i Sverige. På arbetsmarknaden manifesteras detta på sådant sätt att det är en nackdel att ha ett namn som ”klingar osvenskt” eller att ju mörkare du är i din hudton ju svårare är det att få ett arbete, åtnjuta förtroende eller väljas till förtroenden.

Inom svensk migrationspolitik, från SD och borgeligt håll, hörs dessutom skrämmande rasistiska åsikter a la Billström som bland annat målar ut dem med mindre vitt skinn än honom till bärare av ett skuggsamhälle. Det går också att läsa hur Moderaterna öppnar upp och gör åsikter som inte är antirasistiska – utan tvärt om befäster och stärker rasistiska strukturer i vårt samhälle – rumsrena. Den svenska flyktingdebatten är på en glidande skala där sådant som var otänkbart att säga för 10 år sedan nu sägs utan att merparten av väljare så mycket som höjer ett ögonbryn av avsmak och förvåning. Att SD har runt 10 % av väljarkårens stöd är ett tydligt och skrämmande indicium.

Ett exempel på vårt nya hårdare klimat är frågan i Agenda vid partiledardebatten: ”hur mycket invandring tål Sverige”? Den rätta frågan i ett antirasistiskt samhälle borde ha varit: ”Hur mycket rasism tål Sverige?” Även i övrig media kan vi se hur det offentliga samtalet glider mot mer acceptans av strukturer som främjar den vite och som missgynnar dem som är mindre ljus. Ett sådant samhälle och en sådan utveckling måste stävjas och röster måste höras högt!

Tack och lov finns röster från exempelvis Khemiris som kan vara en nystart för samtal om antirasism i vårt land. Hans brev till Beatrice Ask kommer gå till mediehistorien, hoppas jag, som ett av de snabbast spridda på sociala medier 2013. Det talar sitt tydliga språk om att det finns hopp i den svenska folksjälen om vad som är rumsrent och inte!

Jag hoppas att socialdemokraterna på sin partikongress i april 2013 tydligt visar att S är ett antirasistisk parti, som i regeringsställning med tydlighet skulle bekämpa varje tillstymmelse till befästande och främjande av dessa strukturer.

I boken ”Feminism utan gränser” skriver Chandra Talpade Mohanty sin vision för samhället. Hon menar att ett gemensamt strategiskt arbete behövs. Här följer en mening som på ett utmärkt sätt sammanfattar också min uppmaning till Socialdemokratiska partikongressen. Låt oss uttala en tydlig S-antirasistisk princip! Sverige behöver påminnas om dem.

/…/att antirasistiska, feministiska och demokratiska principer läggs till grund för
människors delaktighet och relationalitet, vilket fodrar arbete på många fronter
och i många olika kollektiv för att organisera ett motstånd mot förtryckande
strukturer.

(citat hämtat från bloggen Rebella)