Kategoriarkiv: SSU

Syster 4% – jag behöver dig hos mig

”Syster fyra procent!* Tänk på att önskan om F! I riksdagen och din stödröst med den största sannolikheten betyder ett stöd till SD. Precis motsatsen till det du vill. Som feminist och sosse lovar jag att fortsätta och ännu lite mer i alla politiska sammanhang hacka håll på könsmaktsordningen. Men jag behöver en stark s regering för det.”

Så skrev jag idag som uppmaning på facebook. Jag vänder mig till alla mina femtaster och medsystrar som vill ge jämlikhet och jämställdhet en skjuss i det här landet. Som är trötta på patriarkatet och som vill ha en ny politisk ordning. Och jag tvekar inför att skriva till dig. Ja jag gör det, för jag vill egentligen inte vara en taktiserande valstrateg om jag utgår från mina värderingar om demokrati. Men jag förstår också att det är just taktiserande som är ett verkligt hot mot en ny stark regering just nu. Så då måste vi prata om det.

Enligt mätningar och analyser så kommer stödröstandet på F! sannolikt inte hjälpa dem till riksdagen utan konsekvensen blir att rösten blir i sjön och med dem sänks de röd-gröna partiernas mandat. Anledningen till det är för att de som stödröstat på F! annars hade röstat Mp, S eller V enligt mätningar. Nedan syns en bild från Botten Ada, ett sätt att värdera opinionsmätningar för att räkna ut sannolikhet på valresultat. Jens Finnäs är journalist den som tagit fram modellen.

F! sannolik förlorare i valet

Tro mig, jag förstår vad önskan att stödrösta kommer ifrån. Jag är nog själv en sådan som skulle kunna stödrösta om jag själv inte stod på en s-lista och inte hade de insikter jag har om de opinionsmätningar (en mass) som produceras och publiceras nu. Jag följer dem slaviskt och nära i mitt jobb på SSU. Om jag inte såg den tydliga och uppenbara sannolika risk att en röst på F! är en röst på SD, precis som en röst på SD är en röst på Reinfeldt, så hade säkert jag också kunnat vara en av dem som önskade Schymans F! in i riksdagen och kanske lite i hemlighet var stolt över den stödröstning som skulle kunna ha skett.

Men jag vill inte, verkligen inte, riskera en stark s-ledd regering

Det är en stor och fantastisk lockelse i att vara en kraft som sätter F! i riksdagen. Jag fattar det. Jag beundrar Schyman som politiker och jag vill gärna att jämlikhet och jämställdhet i vårt land är vårt nya måste och modell. Som det framgångsland vi är. Jag tror det är så som många tänker om en röst på F!. Men jag vill inte, verkligen inte, riskera en stark S-ledd regering. För det är den som vi måste ha om jämlikhet och jämställdhet skall bli den nya modellen för svensk politik, styrning och ledning. Det är bara en S-ledd regering med sin strukturella samhällsanalys och kraftfulla reformistiska politik som kan skapa sådan förändring.

Sverige kan bättre på så många plan och vi behöver Löfven för att klara det. Se exempelvis partiets program för det första jämställdhetsåret. Det är kraftfullt! Rösta med det långsiktiga för ögonen och rösta på socialdemokraterna du syster med det största hjärtat för jämlikhet och jämställdhet. Tillsammans kan vi nämligen förändra på riktigt. Och du – vi har inte råd med fyra år till med SD.

Ibland har sådana här utspel retat folk. Jag får ta den risken. För syster – jag behöver dig med mig nu. Vi behöver en ny riktning för Sverige – för Sverige kan så mycket bättre!


*Syster fyra procent – är ett begrepp för stödröstare

Utdrag ur de första jämställdhetsåret och de insatser Socialdemokraterna, som är ett feministiskt stadigt parti, kommer genomföra med Löfven som statsminister:

  1. Lönekartläggning varje år
  2. Rätt till heltid
  3. Stopp för staplande av visstidsanställningar
  4. Jämställda arbetsplatser
  5. Jämställda bolagsstyrelser
  6. Jämställd skola
  7. Jämställd akademi och forskningsanslag
  8. Utveckla välfärdsjobben
  9. Tillgång till välfärdstjänster så att både män och kvinnor kan jobba
  10. Trygg förlossningsvård
  11. Jämställt föräldraansvar
  12. Avskaffa vårdnadsbidrag
  13. Insemination för ensamstående kvinnor
  14. Bättre ekonomi för ensamstående föräldrar
  15. Svik inte offren för sexövergrepp

 

DEN jämlikheten. Jag längtar efter den.

En mängd klasar med ballonger lufter mot skyn och unga människor ropar mer frihet skapar mer jämlikhet! De kampanjar för satsning på skolan. De kampanjar för kunskapslyft för unga så att man aldrig behöver vara utan sysseösättning mer än 90-dagar. Att ha kunskap ger frihet för det ger möjlighet till att välja vilket liv man vill ha. Det är en enorm frihet.

Har du tänkt på det själv, du som har utbildning? Vilka valmöjligheter det har gett dig, vilka vägar du har fått gå. Och du som saknar den – visst känns det att man saknar den? Visst fantiserar man inte så sällan om den frihet som man skulle kunna ha och få? 

Av kunskap ges möjlighet till jobb och till inkomst. Om fler har jobb minskar vi klyftorna i vårt land, vilket minskar ojämlikhet. Om fler har möjlighet till kvalificerat jobb, oavsett sin bakgrund, så leder det till mer mångfald och mindre segregation i bostäder, skola och på arbetsmarknaden. Det ger mer jämlikhet.

Den friheten vill jag att fler skall ha. Mer kunskap skapar mer frihet. Och jag längtar efter den jämlikheten. Den jämlikheten!

Manifestationen som refereras var SSU Dalarnas. Titta på länken från Dalademokraten så får du se när ballongerna lyfter!

 

 

 

Sommarjobb – är det en självklarhet?

Nej, det är inte en självklarhet. Inget är det i ett samhälle. Allt som ges oss med möjligheter, rättigheter och skyldigheter är oss givna för att vi som demokrati har bestämt så. Det finns inget självklart i ett samhälle. Det är därför vi har politiker och därför det finns politik. ”Politik är att vilja” sa Olof Palme en gång, och visst summerar det precis vad det handlar om. Om vi vill att alla unga skall ha möjlighet till att sommarjobba, för att vi VET att tidiga referenser och erfarenheter är det som ger dem chansen att komma in på arbetsmarknaden senare i livet, då ska vi ha det. Så en politisk självklarhet är det för socialdemokratin. 

Det är oändligt mycket bättre för samhället om de unga är i arbete än om de depraveras på stan. Det är långt ifrån alla unga som har en fantastisk sommarmiljö att driva runt i. Och även de som har det, längtar efter självständighet och en egen kassa. För samhället är det lysande eftersom meningsfullhet är bästa motmedlet mot risk för depression och håglöshet. Håglösheten kommer som ett brev på posten hos den som känner sig obrukad, oviktig och som en belastning. Ofriheten av att inte kunna drömma om en annan framtid. Det skapar ingen lycka i ett samhälle och det skapar definitivt inte framtidshopp och tillväxt. 

Förutom samhällets nytta med unga i jobb så skänker erfarenheten av att kunna ha ett jobb en känsla av självständighet och förhoppningsvis en skön boost för självkänslan. Unga med självkänsla presterar bättre i skolan. Unga som presterar bättre i skolan – det är bra för alla i samhället. 

Därför är lösningen sommarjobbsgaranti så smart. Det är en politik med mycket vilja och mycket samhällskraft. Den investeringen kommer betala tillbaka sig många gånger om för ett smart samhälle som förstår vikten av att tidigt satsa på sina unga. Ett varmt socialdemokratiskt samhälle. 

Läs SSU:s sommarjobbsundersökning så får du mer fakta om sommarjobb för unga och svart på vitt att det finns mycket kvar att göra för ett varmare Sverige. Rapporten visar bland annat att endast en av fem kommuner uppger att de kan erbjuda alla sökande ungdomar sommarjobb eller feriepraktik. SSU är kritiska över den politiska passiviteten i frågan och föreslår själva en sommarjobbsgaranti. Sommarjobb borde för vårt samhälle vara en politisk självklarhet. För Sverige kan bättre.

En kopp kaffe, lite nät och podio – dags för valarbete

Ett kraftigt och snabbt byte av miljö. Nyss på ett spegelblankt vatten puttrandes medan solen gassade med min älskades arm om mina axlar. Ett barn sov. Ett annat lekte med min telefon. Benen dinglandes ner utefter sargen på båten. Gummit i relingen brände. Hettan lät varje vattendroppe från havet som nådde fötterna snabbt dunsta bort. Nu i en svalt tempererad källare med en het kopp kaffe, apparaterna inpluggade och nätet uppkopplat. Dags att börja jobba och säga farväl till semester. 

Ett annat år skulle det vara mer än olidligt och kanske till och med förbjudet. Men för valarbetare som jag finns det motiv. Motiverande scenarior. En statsminister vid namn Löfvén och ett valresultat i hela landet som får det att sjunga i det socialdemokratiska, gröna och feministiska hjärtat. Jag vill så förtvivlat få ordning på det här landet att det motiverar mig även när det nästan är kriminellt att lämna sin underbara familj på en segelbåt.

Så nu är jag uppkopplad och redo för Podios notiser och uppgifter. Dags för kanslichefen att mönstra på.

Finns det good enough valrörelsearbetare?

Det är otroligt gott att få lov att vara en del av valrörelseapparaten. Om man som jag jobbar för en organisation som går till val så är det mycket med valet. Om man som jag också står på en kommunlista och har ambitioner för egen del så blir det som grädde på moset. Bara mer och bättre! Men ibland kan jag ändå tänka att man borde göra ändå lite mer. Men så rannsakar jag mig och ser att nivån inte är att skämmas för. Att vara en good enough valarbetare är lika viktig i dessa veckor som att vara en good enough mamma/vän och partner. Det är antalet personer vi är som valarbetar som är det allra viktigaste – eller hur?

Bild

Jag kan konstatera att min slutspurtsvecka ser ut så här:

Ständigt: valarbeta på nätet med uppdateringar, bloggar, uppmaningar och delningar. Allt för att uppmärksamma för Dig att det är dags att rösta och dags att vända trenden i Europa. Har också svidat om till Sossejacka vilket känns riktigt bra i tunnelbanan och på pendeln eller på promenad med hunden. Många uppskattar sossarna och det som vi går till val på.

Under dagarna: arbete för SSUs förbundsexpedition för att stödja de medarbetare och förtroendevalda som är på turné samt förbereda inför utvärdering och omladdning inför nästa valrörelse och vara en tillgänglig och bra chef.

Under kvällarna och tidig morgon: valarbeta tillsammans och för Socialdemokraterna i Huddinge, bland annat affischera, administrera valarbetarportalen, möta väljare som på väg till jobbet och påväg därifrån och när tillfälle också ges: dörrknacka. Där emellan coacha den i vardagsrummet nystartade SSU-klubben. Vilket bara är en ynnest att få lov att göra. Unga människors engagemang är så fantastiskt!

Någongång ska det också levas ett helt vanligt familjeliv, och det gör vi så klart. Jag skrattar och umgås också med härliga kollegor, lunchar på nya ställen, grattar svärfar på födelsedagen och springer en och annan hälsorunda med vovven. Allt som inte är valrörelse sker lite med ena ögat ständigt på telefonens olika appar. Valrörelse är verkligen ett tillstånd som man andas och lever mitt i vardagen och livet. Vilken energi det ger!

Det bästa av allt är att vi får göra det igen om några månader.Och då höjer vi temperaturen ytterligare.

PS: glöm inte att rösta! #neverforgettovote www.neverforgettovote.com

Nyanser av vitt – en rapport om verkligheten

Socialdemokraterna samlas snart för sitt högsta beslutande organ: Partikongressen. SSU går ut och visar på verkligheten. För att vara ett parti där alla skall med så behöver man tänka om angående de ledande positionerna och angående representationen i de beslutande salongerna.

Vem kan ta snacket om ”framtidsparti” på allvar när de socialdemokratiska kongressdelegationerna från Sveriges två största städer lika gärna kunde vara på väg till konvent med USA:s republikaner? (Eric Sundström, Dagens arena)

SSU går idag ut med en rapport: Fyra nyanser av vitt, som kraftigt kritiserar och starkt belyser den dominerande vithet som finns på ledande poster inom socialdemokratin.

Hur representationen i den socialdemokratiska toppen ser ut är
en fråga som måste debatteras, och som i grunden handlar om bristen på engagemang för antirasistiskt arbete. (Devrim Mavi, debattör)

Det är en demokratisk skyldighet att se till att de med makt att rösta och plädera är representativa för samhällets hela befolkningsbild. Det är viktigt att det på en framtidskongress som den som Socialdemokraterna samlar till i april finns unga, gamla, män, kvinnor. Utbildade, bildade, självlärda, lärda, hantverkare, svetsare, sköterskan och ensamstående hen, flerbarnsföräldern och den enastående. Mörk, ljus, hetro, homo, bi, q, troende, atieist, muslim, kristen, den andlige, den spirituella, naturnörden och ecobonden. Den kapitalistfrämjande,  den marxistinspirerade, ”det-var-bättre-förr-sossen” och ”framtiden-stavas-jämställdhet-sossen” och de högljudda, de tystlåtna, de snabbtänkta, de avvaktande.

Det räcker inte att se klass. Man måste också se kön, etnisk bakgrund och sexuell läggning. Och inte minst så måste vi i socialdemokratin se att vi inte är i takt med vår egen samtid. (Mona Sahlin)

Min poäng: i en representativ demokrati skapar man strukturer i sina rum av makt för att alla sorters människor skall finnas med en röst. Det finns så klart oändliga varianter på människor – men några samhällsgrupper är åtminstone väldigt viktiga att de inte åsidosetts. Dessa grupper är de som kategoriseras i kön, etnicitet, sexualitet, ålder och faktiskt också livsåskådning.

SSU har tagit fram en utmärkt rapport. Många viktiga röster hörs i den. Många tydliga skriande siffror ger partikongressen en uppmaning. Byt enfald mot mångfald!

Det är nödvändigt att räkna huvuden nu, säger Devrim Mavi i rapporten. Precis på samma sätt som när vi räknade varannan damernas.

Sverige behöver bli medvetna om vithetens alla fördelar. Så även internt inom det parti som allra tydligast vill vara dem som står på barikaderna och slåss för jämlikhet, solidaritet och frihet!

Bild

Ecce homo: personalomvårdnad på SSU

20121006-095413.jpg

SSU vill vara arbetarrörelsens bästa arbetsgivare. Jag är helt såld på det målet och är glad att det är en av mina uppgifter att skapa förutsättning för det.

Därför filar jag på en uppdatering av organisationens ”att jobba på förbundsexpeditionen” genom en personalhandbok. Därför läser jag mängder av olika artiklar om arbetsrätt och personalpolitik. Därför har jag plöjt en hel del personalböcker som jag kommit över.

Detta är bara första steget. Nästa, och viktigare, är implementera och skapa kultur. Det ser jag fram emot att få sätta tänderna i när jag är tillbaka på 100% efter mammaledighet.

Däremellan bidar jag min tid genom att tänka mycket på ledarskap, empati och förtroenden. Jag tror att detta kan vara viktiga byggstenar. Kan sammanfattas i en ledarskapsfilosofi som lyder: se människan! Ecce Homo!!

T-8: Vårt svar borde bli mer kärlek till varenda unge

20120722-170632.jpg

vi skall aldrig glömma.
Jens Stoltenberg, statsminister Norge

Idag är jag tacksam för att jag inte har förlossningsvärkar. Jag tror att mina arbetskamrater hade haft svårt att se detta som en glädjens dag på något sätt. Det är årsdagen för Utöyamassakern och SSU är i högsta grad påverkad av den här dagen.

Den ondska och likgiltighet som visades förra året genom Anders Bering Breiviks gärning är så svår att förstå hur den uppstod och hur han kunde radikaliseras på det vis som hände. När gick det snett? Kunde något ha gjorts annorlunda i hans liv? Hur ser man i så fall sådana tecken hos ett barn? Vad har du och jag, samhället runt omkring oss och alla normer som vi är delaktiga i att skapa för ansvar? Vad kan vi göra för att hindra sådant här att ske?

När jag tänker på dessa ondskans män och kvinnor som Breivik symboliserar så tänker jag att de en gång var nyförlösta och oskyldiga små liv som var värda all kärlek och omsorg. Lika inför skapelsen med alla andra små liv som under sina första år är helt handlöst beroende av vuxna runt omkring. Vi som formar deras liv. Vi som avgör deras anknytning. Vi som visar vad trygghet, kärlek, förlåtelse och solidaritet kan och ska vara.

Jag känner inte till Breiviks bakgrund eller person och inte heller kan jag uttala mig om hans psykiska tillstånd med en professionalitet i ryggen. Jag har ingen aning om hur det var när han växte upp och känner inte till hans barndomstrauman. Men jag tror jag vet att man inte kommer till den slags radikalisering som han har gjort utan att världen runt omkring honom påverkat. Det gäller med eller utan psykisk sjukdom. Ondskan är svår att förstå, men jag tror inte den uppstår i ett isolerat vakuum. Någonstans tar den sin början. Man ställer sig frågan: när tas första steget mot ondska?

Jag tror att en av alla åtgärder för att hindra sådant här att hända, och ondskan att sätta frö i en ung människa, är precis det som alla pratat om sedan Stoltenberg så tydligt pekade ut riktningen. Vi skall möta det som hänt med mer demokrati och öppenhet. I dagens DN finns också ett debattinlägg från SSUs företrädare Gabriel Wikström och Ellinor Eriksson om hur vi alla skall föra kampen vidare mot mer mångkulturalism, tolerans, öppenhet och gott politiskt diskussionsklimat.

Vårt svar är mer demokrati, större öppenhet och mer humanitet. Men aldrig naivitet. Jens Stoltenberg

Det är något som inte hör till enbart den vuxna världen utan den värld som vi skall visa våra små när de kommer in i livet och under deras uppväxt. Det är under våra första 15 levnadsår som så otroligt mycket av vår framtid bestäms. Vi alla runt omkring unga kan visa vägen som goda förebilder i hem, skola och samhälle, genom kultur, på film, teaterscenen, i musiken och genom goda toleranta normer. Det är så vi kan hindra små barn att växa upp till radikaliserade extremister vars tankevärld kan föda sådan brutalitet och mana till oförsonliga handlingar som massakern på Utöya är ett skrämmande exempel på.

Händelsen på Utöya är inte isolerad. Senast i förra veckan tog en ung man livet av femton människor i Denver, USA, då de befann sig på en premiärvisning. Även denne unge man har ett ursprung och troligtvis föddes han inte ond. Det finns en otrolig kraft i det mänskliga samhället till att påverka, inkludera, exkludera, radikalisera, försona, förbarma osv. Den kraften besitter du och jag.

Det är därför så viktigt att ta till sig av orden: om en man kan visa så mycket hat – tänk vad mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans. Den kärleken måste vi vara villiga att visa varenda unge! Det är allas vårt ansvar. Ingen skall lämnas utanför, inget barn skall få växa upp och lockas in i mörkrets värld och gå förlorad.

För att komma dit behöver vi ett mångkulturellt samhälle, med många engagerade människor i massor av olika samhällsskapande och normerande organisationer. Vi behöver öppenhet och diskussion. Vi behöver se, lyssna och agera. Vi behöver visa kärlek till varenda unge och ge alla chansen till ett liv med inlevelseförmåga och förståelse för olikhet och människors lika värde.

Så vart lägger du ditt engagemang? 22 juli är en perfekt dag att fundera på det och gå till handling!

SSU ordförande tog bladet från munnen och blev hunsad direkt

Det är på samma gång hoppfullt som tragiskt att SSU representanter går ut och är delade i frågan kring Svergie och kärnkraften. Frågan som inte på några sätt är svart/vit. Frågan som i allra högsta grad är mulitvariabel. Här handlar det om vilka argument som du viktar främst och vilken fot du vill stå på. Den ekonomiska marknaden eller miljö och säkerhet. Det är där valet står.

bild-616SSU s ordförande gjorde helt rätt som gick ut och var en kraft i sammanhanget som sa: nej till kärnkraft och ja till fortsatta avvecklingsplaner. Jytte Guteland har varit alltför tyst men kom i den här frågan fram starkt och tydligt. SSU vågade som inga andra ungdomsorganisationer hittills i denna frågan stå på en alternativ sida. En sida som inte för särskilt länge sedan var okontroversiell. En sida som nu med finanskris har blivit kallad bakåtsträvande och klimatfientlig. En sida som är den enda med långsiktig analys och moralisk konsekvens. Den enda sida som i mina ögon betraktar frågan i ljuset av kommande generationer.

Men icke fick Guteland länge stå oemotsagd förrän hennes kompaner i SSU går ut och skriver under på hur felaktigt det är att SSU tar ställning för ett avvecklande och mot ett utbyggande. Det är tragiskt. Det var inte många dagar som hoppet om SSU var tänkt innan det drastiskt släcktes igen. Någonstans inom mig mullrar frågan om inte högersöken ändå existerar. Det hoppfulla i sammanhanget är dock att Guteland har talat. Och jag hoppas hon har kraft att stå stark och stärkt i det.

PS1: Sannolikheten för säkerhetsrisker ökar ju fler kärnkraftsverk som världen har.

PS2: Det är bara Sverige och USA som tänkt lite grann på avfallsfrågan – vad ska sägas om resten av världen? Jo de hanterar avfallen vid sidan av reaktorerna…

PS3: Det är ett hyckleri att säga att det är omsog om klimatet och våra framtida generationer som är arguementet för kärnkraft. Våra ekosystem kollapsar vid ett haveri. Våra framtida generationer kommer att kunna få en förstörd värld. Den risken vill inte jag vara en del av… SLUT