Kategoriarkiv: demokrati

Allt har sin tid. Men det är inte utan att det känns.

Styrelsearbete är så roligt. Demokrati är fruktansvärt meningsfullt. Jag älskar att få bidra. Det finaste jag vet är att få leda många människor gemensamt genom möten och samskapa stora saker ihop. Oj vad jag har älskat mitt uppdrag som ordförande för socialdemokraterna i Huddinge. Men nu tar det uppdraget slut. 9 mars så ska någon annan än jag väljas till att leda det som är på väg att bli Sveriges modernaste folkrörelse med hjärtat hos medborgarna och engagemanget för jämlikheten.

Och man ska ju sluta när man är på topp. Jo, det är så klart lätt att resonera så, men det är inte riktigt hela sanningen. Jag är så stolt över vart vi är idag och hade på ett sätt gärna varit med och lett resan framåt. Men samtidigt så finns det något som är viktigare för mig och det är ett hållbart liv.

Man har bara ett och det ska räcka till för lyckan. Min egen och för de som jag berör i mitt egna neuralverk av människoöden och hjärtan.

En person som har gjort det möjligt för mig att engagera mig djupt och länge och på ledande position inom mestadels socialdemokraternas lokala nivå – det är min man Per. Han har varit vår vardagshjälte här hemma varje vecka, många gånger om. Tack vare honom har mina barn alltid haft ett hem med föräldrar hemma och som tryggt sett till att det flyter på. Jag kan också ha varit fysiskt hemma men i telefon eller sittandes med en läs eller skrivuppgift för partiets räkning. Då går tiden till annat än det där fina kittet som inte kan köpas in som tjänster eller så.

Nä, han har varit där. Och nu behöver vi vara där för varandra. Vi har båda fått nya jobb, som kommer kräva mer av oss båda. Per har framför allt fått ett jobb där han kommer behöva prata i telefon, smygjobba på toaletten eller bli sittandes med en skriv eller läsuppgift när det är dags för läxläsning eller godnattsagor. Så vi behöver finnas för varandra. Det känns både bra och helt rätt att det är så. Allt har sin tid, men det känns att ömsa skinn.

MEN – det viktigaste som jag vill säga, det är att nu är det din tur att jobba för demokratin och ha ett otroligt roligt och spännande inslag i ditt liv. Att engagera sig politiskt är något av det finaste och mest meningsfulla jag har gjort. Så svårt ibland, mestadels varmt och härligt, ibland lite kallt att knacka dörr. Framförallt så vet jag att jag har varit med och påverkat Sveriges riktning och utveckling på riktigt. Det är häftigt, det är viktigt och det är att värna demokratin.

Jag kommer gärna tillbaka i ideella förtroendeuppdrag, när en annan tid är – tills dess så tänker jag att det är din tur nu. Hör av dig till din närmaste partiorganisation eller NGO och ge ditt bästa för allas vår framtid.

Det är så vi kan bära vårt samhälle lite var och det är så vi hälsosamt också får ha engagemang. Det är demokratiskt att bära tillsammans, lite åt gången, lite då och nu.

Gör skillnad ❤

Första maj, första maj, varje sliten kavaj…

Jag hade ett par väldigt annorlunda år i mitt liv som format mig så mycket. De var mellan mina 20-23 och var full med oorganiserad politisk vilja och tilltro till människan. Från oväntat håll och via livets tillsynes krångliga och sneda vägar uppmuntrades jag .

Jag hade lämnat ett prestigefyllt gymnasium med ofullständiga och väldigt varierande betyg. Jag hade tagit hand om mig som tonåring alldeles själv eftersom jag bodde ensam i en lägenhet i Göteborg. ”Tagit hand om” är egentligen helt fel. Omsorgen jag visade min oro för livet och mina tvivel om mig själv, det var att stänga dörren. Det är läskigt att vara ensam med stora tankar.

Vuxenblivandet haltade avsevärt och jag drömde orimliga drömmar om ett liv som dokumentärfilmare som ömsom porträtterade hur livet egentligen var och som pumpade puder i franska alper. Mina vänner som alla bodde hemma hade fördelen av att man pratade framtid och de lärde sig stava till både juristlinjen och politisk magister eller Handelshögskolan. Själv tog jag jobb i min hemstads krogliv efter studenten och fick en sommarfling som följde med mig tillbaka till Göteborg den hösten. Fortfarande vilsen påbörjade jag min utbildning i ett mörkrum i Landala. Och så blev jag illamående och insåg att jag hade ett dunkande hjärta extra inom mig.

Jag fick mitt mirakel som både ställde allt på ända men mest av allt gjorde mig vuxen. Lilla Ebba kom den sommar då mina vänner tagit sina första högskolepoäng eller flyttade hemifrån, flydde landet och bosatte sig i fjärran land. Tillsammans med mitt nyfödda ankare gnuggade jag ögonen och funderade på det där med att försörja sig.

Jag flyttade hem till barndomsstaden och började bygga ett liv. Ströjobb ersattes och ibland kompletterades de med komvuxstudier. Mina ofullständiga betyg blev fulländade och jag mötte så spännande människor. Där på komvux föddes så mycket av det som är jag.

Jag älskade plötsligt att plugga. Insåg att jag hade fått ett riktigt läshuvud och att analys och slutsats var det jag var bäst på. Prestigegymnasiet hade inte riktigt gett mig den insikten, bara blygsel och skam.

Men mest av allt hade jag fantastiska utbyten med mina lärare. Deras engagemang i mig var otroligt. De fick mig att tro att allt var möjligt. På raster och på kaféer satt vi och pratade livet, människan, politik och samhälle. Jag lärde mig läsa tidningen, formulera kritik och egna idéer och att skriva. Och jag lärde mig tro på mig själv.

Jag pratade gärna och ofta om att vi alla hade ett ansvar. Ett slags samhällsmedborgarskap som inte bara gjorde oss skyldiga att rösta utan också gav oss ett ansvar att bry oss och bidra i och till samhällslivet. Alla ska med betydde för mig mer än att alla ska få plats i samhällsekvationen.

”Alla ska med” var för mig också en uppmaning att engagera sig för vårt gemensamma. Tillsammans med min lärare Lennart diskuterade jag min tes ofta. Han höll inte riktigt med mig, men var inspirerad. Så var det ofta mellan oss. Vi var olika i vår idealitet och politiska övertygelse men älskade att bry oss om vårt samhälle och vår framtid.

Jag tog mig själv på orden och där någonstans började mitt intresse för vårt gemensamma bli konkret. Först inom civilsamhället på orten och i kyrkan. Sedan kom Uppsala, universitetet och politiken. Men grundtesen har alltid funnits kvar hos mig som en drivkraft.

Det är en slags värnplikt vi har. Att värna demokratin är att ge tid till vårt gemensamma och att vara med och medskapa det samhälle vi tror på. Gör inte du det, vem ska då göra det?

Jag var mellan 20 och 23 och så oförstörd på så många sätt, trots mina ärr och staplande steg in i vuxenlivet och ansvaret. Jag hade fantastiska samtal med äldre i de rörelser jag engagerade mig i. De lyckades med det fantastiska att jag litade på att jag också kunde och behövdes. Att stjärnorna finns för oss alla.

Idag har 20 år gått och jag har lagt enormt mycket tid till vårt gemensamma. Jag tror fortfarande benhårt på att vi alla behövs i en demokratisk värld. Tyvärr känns det som om vi inte riktigt blir fler trots att jag hör så många i min ålder tänka de tankar jag själv tänkte då. Att man borde göra mer för det gemensamma och bidra med sin tid, kärlek och engagemang. Jag kan bara säga: gör det! Gör det av kärlek till den här världen.

Det blev socialdemokraterna för mig tillslut. De som fick mest av min tid. När vi samlas till första maj så drabbas jag ofta av nostalgi inför den rörelse som ligger bakom denna demokratiska högtidsdag första maj. Att få höja sin röst om att vilja vara med och bidra. Att tåga i det eviga tåget för dem som behöver det mest. Att stå upp för värderingar. Att tala om det samhälle vi har och det vi vill ha. Men framför allt berörs jag av att så många innan mig tagit de stegen och höjt sina röster.

Den gamla första maj sången som fick titulera denna text påminner om det. Den kom till i den tid då det var en högtidsdag för väldigt många, då den finaste av kavajer kom på hur sliten den än var. Att ha ett demokratiskt samhälle var något att fira, för det var inte självklart. En dag att visa att man fortfarande kämpade.

Så är det också idag på sätt och vis även om vi har det så väldigt bra på många sätt. Men alla har inte det. Världen står i brann medan vi tänder trädgårdsgrillen.

Jag tänker att jag ska låta mig inspireras av min egen 20-åring och uppmana alla att bidra. Det är hög tid för det. Lyssna på henne du också: Hitta ditt engagemang, tåga i tåg och spänn din blick mot framtiden!

Första maj, första maj

varje sliten kavaj

blir en mantel av strålande ljus,

varje trött proletär

glömmer mödornas här

och går drucken av vårvindars rus.

O du älskogens vår.

som befriande går

över landen i segrarefärd,

du är drömmens också,

och var blick i det blå

är en blick in i undrenas värld.

Vart förtryckarnas hot,

varje vardag med sot

blir i dag som en lumpen legend.

Och vår håg och vår hand

röres fritt utan band,

och vår blick är mot framtiden spänd.

Varför så hett under och efter ett val? Analys och reflektion utifrån styrmodellen ”strategiskt hus” med kyrkovalet som exempel

I söndags var det kyrkoval. I debatten krängde fokus på vad det är valet avgör. Det är sådant som typiskt definierar valtider. Några reflektioner kan göras om (kyrko-) politikens systemiska värld och varför debatten går som den går. Häng med på en metaanalys om makt, debattfokus och strategiska hus. 
I all politisk terräng och analys behöver man dra konsekvenser av åsikterna för att se vad frågan handlar om och varför det pushas just för det. Man kan titta på vad i verksamheten som man vill putta på åt något håll. Handlar det om de stora inriktningarna? Eller lyfter man fram de aktiviteter som man tycker förflyttar bäst? Är det ideologin som hörs eller är det policy (dvs reformförslag) som presenteras?

Beroende på vilket fundament man vill förflytta blir debattklimatet. Politik är att vilja, beslut är att prioritera. Låt mig ge en reflektion på detta utifrån ”det strategiska huset” som kanske kan ge en fingervisning på varför debatten går och hörs som den gör. 

Modellen för analys

Det strategiska huset har tre delar. Fundamentet som är byggt av värderingar. Väggarna som utgör ramen för vad organisationen ska göra. Det är det som på engelska kallas ”mission” eller uppdrag. Ibland kan det översättas med VAD och även HUR till viss del. Taket är visionen som beskriver det tillstånd man eftersträvar. Annorlunda uttryckt beskriver visionen den beskrivning av verkligheten man önskar vore sann. Mål för verksamheten finns i skärningspunkten mellan mission/vision eftersom de kan finnas på så olika områden. Ett effektmål är annorlunda än ett delmål exempelvis. Kanske kan de i metaforen utgöra fönster på fasaden som ger huset dess fokus och karaktär. 

I kyrkans kontext så är vi nomineringsgrupper (kyrkopolitiker) olika nöjda med det strategiska husets olika delar. På olika sätt har vi tillåtits bygga det ovh inreda det. 

Det är också här, beroende på hur nöjd man är med de olika delarna, som vi har olika åsikter om vad valet ska handla om. Ska vi byta riktning för kyrkan (visionen)? Ska vi satsa på olika sätt att uppfylla vårt uppdrag eller ge oss nytt fokus i vår uppgift för att uppfylla vår vision och leva våra värderingar? För oss som är nöjda med huset filar vi på renovering och förbättring så som att skapa god arbetsmiljö eller satsa pengar på avgiftsfria konfirmationer. 

För andra är det själva fundamentet som behöver brytas och bytas. De påstår att kyrkan står för värderingar som för henne i en oönskad riktning. De vill byta både grund och tak. Ni vet, det är värderingar som bygger kultur och utan fundament finns inga väggar som håller taket. Det är kultur som avgör hur vi gör saker som slutligen bevisar om vi kommer nå den verklighet vi drömmer om. 

Eftervalsdebatt och känslorna går höga

I eftervalsdebatten finns nu så klart känslor. I vissa fall upplever man att man går hårt åt varandra. Det är synd tycker jag. Ibland finns det exempelvis känslor som i min mening felaktigt kan uttryckas som att väljaren gjort rätt eller fel, förstått allt eller tagit ansvar för utvecklingen eller ej. Detta är felaktigt så klart efter som ett valresultat alltid är korrekt, om nu de som röstat avgett en giltig röst enligt konstens alla behörighetsregler. 

Känslorna efter valet handlar också om att nu efteråt ändå vilja peka på vad man ville med det strategiska huset. Peka ytterligare en gång på vad man menade och ser som så viktigt. Det besjälar varje politiker med vilja! Även här går vi så klart i klinch med varandra eftersom denna diskussion blir om saker vi ömmar för olika och har olika perspektiv på. 

Att fortsätta sakdiskussionen tycker jag är rätt också efter ett val. Men att angripa varandra personligen och mana till politisk omvändelse – ja det är så klart bara naivt och gynnar inte respekten för varandra. 

Synen på och vanan vid demokratisk påverkan och maktfördelning 

Låt mig ge exempel på där vi i kyrkopolitikern vill olika baserat på hur vi ser på huset vi byggt. Låt mig generalisera grovt för att du som inte ser alla delar av kyrkopolitiken kan få ett hum om skillnaderna analyserade utifrån det strategiska huset. Partipolitiskt obundna nomineringsgrupper oroar sig för riktningen för kyrkan men också hur vi gör för att komma överens. Helst vill de att alla ska vara sams och med ett gemensamt ”sunt förnuft” åstadkomma beslut. Det är naturligtvis en värdering och har siktet inställt på den kultur vi har i kyrkan och en åsikt om hur vi i majoritet gör för att vi ska komma överens inom vår grupp. 

Här krockar vi gällande hur man beter sig eftersom de med vana i demokratiska församlingar och NGOs å det bestämdaste vill värna just detta att vilka som helst får organisera sig och utöva rätten att debattera sin sak. Att träta i sakfrågor för dessa personer är inte det samma som att ha dåliga relationer med sin meningsmotståndare. Tvärtom förutsätter debatten stor respekt och tillit till spelets regler. Dvs att man tar meningsskiljaktigheter på rätt sätt. 

Den grundläggande värderingen och normen i ett demokratiskt sammanhang är just det, för oss folkrörelsemänniskor, att få lov att delta i beslut på fria premisser. 

När jag själv blir i affekt

Jag själv krockar rejält med exPOSK och Frimodig kyrkas (FK) agenda just här och blir till och med förolämpad. Missförstå mig nu rätt. Som demokrat tycker jag mycket om personerna med dessa åsikter, flera är vänner och många andra hyser jag stor beundran för, men inte för den här åsikten. Det är själva rättigheten att få tycka så som på något sätt blir ställd under proposition och det blir glöden i min kamp. 

För en person som kan sin arbetarrörelsehistoria är det också svårt att ta till sig kragarnas uppmaning till ”sunt förnuft”. Det blir en association naturligtvis till väldigt borgliga åsikter. Skattebetalarnas förenings tidning heter Sunt Förnuft och borgliga debattörer har genom årtionden stått för en linje där man vill avpolitisera frågor som man vill mena är opolitiska. 

Så klart att vänner med hjärtat till vänster har svårt att höra annat än att överheten förminskar folket när man sätter språkbruket i den kontexten. 

Att problematisera grunden för varandras engagemang

Själv tänker jag att POSK m fl givetvis, varandes ett opartipolitiskt alternativ, rymmer alla färger, men också precis som alla organisationer byggt en kultur. Vad man enskilt menar blir svårt att föra i bevis eftersom man som grupp bedöms generellt och på hur röstningar och åsikter tidigare landat. 

POSK och FK har också drivit en hård argumentationslinje (alla poskare över en kam här, förlåt till dig som enskilt tycker annat) om att min typ av engagemang är dåligt för kyrkan. Dåligt i den meningen att jag förhåller mig till en större ideologisk berättelse som jag delar med andra i en gigantisk internationell rörelse (a k socialdemokratin). Detta är en essens för gruppens existensbevarande. 

Visst handlar detta också om synen på kyrkan och kyrkans identitet och roll i samhället. Detta berör värderingar och grundfundament för vad kyrkan är. I det här fallet vart man lägger sin betoning och vad det får för konsekvenser. Det är inte så att vi inte delar samma bas i stort, för det gör vi, men vissa aspekter vill vi sätta lampan på som kritiska för kyrkans liv. 

Tack och lov handlar demokrati om att samarbeta och komma överens. En skicklig demokrat lyssnar och söker samförstånd. Genom att fokusera olika delar kan man hitta helheter tillsammans. Så länge analysen om vad som behöver utvecklas och varför inte skiljer sig åt som motsatser finns det alltid möjligheter. 

Tillbaka till det strategiska huset och tonen i debatten. Inte mycket har handlat om kyrkans mission och uppdrag förutom i debatten mellan SD och folkrörelsegrupperna. Här har man väsentligt skilt sig åt. SD önskar ändra på kyrkans vision, kyrkans uppdrag och kyrkans värderingar om hur vi agerar och uttrycker oss i vår samhälleliga och kulturella kontext. 

Rådande intendent med ödmjukhet

Naturligtvis förstår jag också att vi socialdemokrater och andra folkrörelsebaserade nomineringsgrupper i mångt och mycket varit med och definierat både grunden, uppdraget och riktningen för Svenska kyrkan under decennier. Det är lätt att bli synonym med rådande ordning och behöva utmanas för att klara nytänkande. Det är därför man inom politik (beslutsorgan som avgör riktning) behöver en vital opposition.

Men Jesus då?

Men det finns en viktig skillnad inom kyrkan som ibland verkar ställd under proposition eller åtminstone tvekar våra motståndare på om vi kyrkopolitiker håller detta för sant. Nämligen Jesus. Det kan man vara helt trygg med att vår tro och lära inte är upp för beslut. 

I kyrkans värld är nämligen ansvaret tudelat och gemensamt. Vi har en folkkyrkotanke (finns många aspekter, men detta är en) som ger nästan all teologisk makt och inflytande till våra biskopar. Läran är till och med lagstadgad. Den är luthersk evangelisk och episkopal OCH en demokratisk folkkyrka. 

Denna basala förutsättning verkar ibland i kyrkodebatten ändå tas fram som något som förtjänar sitt fokus. Frimodig kyrka gick bland annat hårt åt alla andra om att Jesus skulle vara kyrkans centrum. Vi andra reagerade med ??? . Anledningen till att den strategin som valfråga inte flyger är för att det är en självklarhet och den ram vi har enligt både lag och lära. 

Frimodig kyrkas åsikter debatteras självklart livligt inom kyrkomötet. Deras hållning får nämligen konsekvenser i vilken mission och vilket hur de anser att kyrkan ska ha. Även om vi är överens om Kristus plats så är vi inte överens om vad det får för konsekvenser i vilka frågor som ska debatteras och beslutas. 

Snart tillbaka till kyrkomötet

Om några veckor är det den här mandatperiodens sista kyrkomöte. Då ska jag möta de människor från olika nomineringsgrupper och stift som jag under fyra år umgåtts med och diskuterat beslut och vägar framåt. 

Jag uppskattar så många av dem för deras klokskap och vishet men också goda förmåga till samverkan, beslutsfattande och förhandling. Kyrkopolitiker är enligt mig några av de skickligaste politiker vi har för den kultur vi har i kyrkomötet hjälper oss att ta fram det bästa i oss. 

Jag ser fram emot att diskutera vårt strategiska hus olika delar och aspekter och ska glädjas åt vänskap över nomineringsgruppsgränserna. För vi delar på ansvaret för kyrkan. Den synen är vad som är att vara demokrat. Och det är vi alla. 

Frispråkighet är inte en rättighet. Det handlar om omdöme.

Det var ju det där med att bli vuxen. Hur blir man det egentligen? Vad är kravet? Just nu har jag en 17,5 åring här hemma som noga påpekar att den 23 juni då är hon myndig. Är hon vuxen då? Är hon det månne redan?

Tonåringens väg mot vuxenlivet är enkel att se, där omdöme ibland kan slinta och klokskapen ibland förvånar. Man upplever lätt hur allt förfinas och hur reflektionen över livet skapar en väv av mening och sammanhang. Det är erfarenheten som byggs. Den processen verka så rimlig. Samtidigt blir man så perplext över hur de som aspirerar på makt och inflytande kan vara som barn. – ”That’s the argument of five year olds” sa journalisten Andersson Cooper till Donald Trump i en intervju i CNN. Trump är som vi alla vet en presidentkandidat för republikanerna. Han kunde inte hålla sig borta från argumentet ”det var han som började”.

Visst är det allvarligt att en potentiell världsmäktig man kan fortsätta med sådana och liknande argument? USA är ju intressant på många sätt när man ser vart världen är på väg. Det finns många länder som låter sig influeras av Amerika. Ibland med rätta. Ibland som rättesnöre för märkliga ting. Den frispråkighet som Trump verkar stå för, som ljuder som en av hans främsta tillgångar enligt hans följare, ekar också i vårt land.

För det är kanske lika allvarligt att vi hävdar yttrandefrihetens rättighet när före detta ministrar och partiledare går till välkända rasistiska och främlingsfientliga sajter för att hämta information som de menar speglar verkligheten och menar på att medierna skyler sanningen om invandringen. Varför är detta allvarligt? Jo, för vi hoppas att vuxenlivet handlar om omdöme. Ett förfinat omdöme om andra människors väl och ve. inte bara ett omdöme om sig själva. Eller går jag för långt nu? Kanske gör jag det och låter min politiska färg påverka, men hey – livet är politiskt. (Man kan ju ändå alltid hoppas att människors erfarenheter gör dem till socialdemokrater. Det borde det. 🙂 )

Skämt å sido! Troligt håller många med mig  om att omdöme om andras väl är en viktig förutsättning för ansvar och modet till att lägga befogenheter i någons händer. Här tror jag att människor från hela värderingsskalan är med mig. Så väl värdekonservativa vänner till mig som liberalsinnade bekanta håller tror jag håller med om det. Det vi är oense om är möjligtvis hur vi ska ta hand om andra och vad våra drivkrafter är.

Många på värderingsskalan skulle också säga att den mänskliga rättigheten att vara lika värd som någon annan är den allra viktigaste för en human värld. En rättighet som vi människor också behöver som rättesnöre för att inte förvandlas till monster. Det är också därför det är allvarligt när en tidigare kulturminister menar att hon inte litar på mediernas sanningssägande i ett land med världens tydligare yttrandefrihet och att hon läser Avpixlat, en rasistisk propagandasajt, för att lyssna till vad människor egentligen tycker utan att reflektera källkritiskt. Det är allvarligt för hon borde ha omdöme att veta bättre. Oavsett sin personliga åsikt så borde hon förstå sin roll och position. Det är min poäng. Troligtvis är det den här bedömningen som också Anna Kindberg Batra (M) gör. Omdöme är viktig när någon ska ha ansvar och befogenheter. Någon som man ska lita på behöver visa att den förstår sitt sammanhang.

Lena Liljeroth och Ulf Adelsohn, etablissemangsparet som varit med och styrt och påverkat Sverige under många decennier, de är så klart vuxna. Men utan ett klart omdöme. Kanske har de haft omdöme men tappat det. Är detta vad som händer när vi blir äldre? Nej, självklart inte. Det är dock känt att makt kan korrumpera vilket sinne som helst. Det är också vida omvittnat att om man vistas med för många likasinnade så är det lätt att göra anspråk på sanningar som inte är allmänna, för gruppen man lyssnar till är inte allmän utan särskild. Kanske är det vad som grumlat tankarna, vad vet jag?

För visst är det där någonstans som grunden för omdöme ligger? Förmågan att kunna lyssna till de mångas röst och förmågan att kunna sortera fakta utifrån vad som gagnar andra människor som inte är i ens omedelbara närhet.

Det är nog ingen hemlighet att jag anser Trump vara en pajas. Men mer allvarligt: han är en av världens största hot idag. För han saknar omdöme. Däremot så framstår hans motståndare Sanders och Clinton som två som förefaller ha det. Lyssna till Sanders här nedan i ett av de tydligaste exemplen när han resonerade om religion och tro i en Town Hall intervju. Sanders får där frågan om hans driv och tro och han ger ett spirituellt och sofistikerat svar när han pekade på att vi alla är intimt bundna av varandra som människor avsett vår bakgrund och i det har vi ansvar för varandra. ”We’re all in this together”.

För att bära en sådan värdering, som inte vänder bort ansiktet när någon far illa, så krävs ett omdöme med fokus på andra – som inte är närmst. Man kan inte annat än hoppas att amerikanska folkets omdöme ska vara på demokraternas sida i höst. Och trots Sanders togetherness så hoppas och tror jag att senator Clinton tar presidentskapet vidare.

Att vara vuxen har uppenbarligen ingenting med att ha omdöme att göra. Inte i juridisk mening. Men att bete sig som en vuxen har det. Att ta ansvar för andra har med omdöme att göra. Att förstå sin roll och påverkan avslöjar hur det är ställt med det omdöme man har. Världen håller inte på att bli mer barnslig. Den håller på sina håll möjligtvis på att bli omdömeslös genom en legitimering av en frispråkighet som är barnslig och i den meningen naiv inför världens allvar. Till er som drabbats av detta. Skärp er och se er omkring. Världen behöver ert omdöme!

Tonåringens reflektion ska få fortsätta även efter den 23 juni i år och vi ska tillsammans spegla hennes tankar om andra, sig själv och världen för att så gott vi kan bidra till en god utveckling av omdöme. Och under tiden lär jag mig fortfarande om livets stora gåtor.

Iskylan i politiken som behöver en dåres envishet. En betraktelse utifrån den synnerligen frostiga politiska situation som råder i Huddinge.

Just nu lever vi i en politisk tid som är iskall. Blockpolitiken gör det som är syftet med den. Den drar det politiska hantverket isär och föder fram skyttegravar och politiserar det politiska rummet. De värderingsprinciper som tidigare kunde förena en miljöpartist med en moderat, en socialdemokrat med en centerpartist är offrat på blockalliansens altare. En liknande samverkansverklighet tycks längre bort än på länge.

Det kaos som nu finns beror på oförmågan att se till värderingsprinciper före maktprinciper. Till och med stöd av ofrihetliga partier är ok för socialliberaler. Det är ett paradigmskifte som kommer få svallvågor långt utanför slagfältets epicentrum. Aningslöst dunkas förslag efter förslag igenom med stöd av SD och Inget samarbete med övriga partier. Vågorna kommer inte främst synas här. Utan i vårt samhälle. Man kan inte annat än förbereda sig för ett hårdare klimat i vårt samhälle.

I Huddinge utspelar sig detta mitt i den politiska verkligheten som är fullmäktigemöten, kommunstyrelsen och snart också i nämnder. Det är ett kaos. – Tänk vad kort tid det tog att förflytta Sverige in i ett samhällsklimat där det är ok att vända varandra ryggen, trots liknande grundläggande frihetliga värderingar, för att en uppdelning i värderingsblock är viktigare än samarbeten. Vad händer med resten av samhället då?

Jo, det som händer är att det blir en ny världsordning i vårt lilla land. För det är så här som normer skapas. En majoritet börjar bete sig på ett sätt som snart blir rumsrent och vanligt. Eftersom detta också är vårt lands mest välexponerade sammanhang kommer det troligt bli en lockelse att normen sprider sig ut i vårt land. Då är det inte bara det politiska landskapet som riskerar att bli iskallt. Även våra övriga sammanhang riskerar att gå den vägen.

Men det kommer inte ske utan kamp. Att samarbeta och hitta politiska lösningar över ideologiska gränser, men med gemensamma grundläggande värderingar, ÄR per definition vad representativ demokrati har som uppgift. Det kommer socialdemokraterna att skydda tills det motbevisats mot all rimlig tvivel att det är vad som en demokrat med frihetliga grundvärderingar behöver för framtid, tillväxt och för en bättre jord till nästa generation.

Tyvärr önskar man sig bättre politiker. Frågan är om sådant klimat som råder nu får någon, förutom de med maktanspråk, är dum nog att vilja vara med och leka. De dumma är väl de som med en dåres envishet slåss för rätten och för demokrati och för samarbete och framtidstro.

Mitt manifest för sista dagarna

En sipp på en tall latte extra shot och raska steg till biljettautomaten. Sedan de bekanta sista raska stegen längs med det milslånga tåget, SJ:s guldkalv, pendeln mot Uppsala. Det är dags för de sista skälvande kampanjdagarna och jag beger mig till Uppland för att bidra med allt det jag kan.

Hemma lämnar jag två prinsar. En i vackert blått hårspänne som snart så snart knäcker koden för språket. Denna juvel som går upp 0511 och tycker det är toppen att vara med sin trötta valmamma då. En annan som plötsligt på riktigt är ett barn, och inget småbarn, och som vet att mamma ska jobba några dagar för det är viktigt att Stefan blir statsminister. För hans mamma jobbar med sånt. Sätta upp affischer och bestämma över saker. – Du är så klok Hugo, säger jag. Han svarar – jag är den smartaste jag känner.

Denna valmamma lämnar faktiskt gärna, även om mammahjärtat alltid snurper, dessa prinsar själva med papps, pudel och syrra för att göra de sista skälvande dagarna. För jag tror så mycket på att Sverige behöver en ny regering, en annan riktning och ett varmare samhälle. Jag är så less och led på girigheten och egoismen som kommer i Alliansens kölvatten och hela mentaliteten att man är sig själv närmast. Jag vill inte leva i ett sådant samhälle där majoriteten tänker så. Jag vill ha något annat.

Ett samhälle där ungarna får vara med sina lärare och uppleva skolmiljöer, på alla håll i samhället, särskilt där det är socialt tufft, som är i världsklass. Där de sedan möter framtiden med framtidstro och kompetens för att studera och jobba och leva ett liv fullt av möjligheter. Ett samhälle som tar hand om alla dem som inte klarar detta, trots goda förutsättningar och hjälp. De som faller emellan som är vårt ansvar. Ett samhälle som likt en varm förälder ömmar för de minsta och ger till var och en efter behov. Inte efter piska och morot, utan efter behov. Som ser människan som kämpar. Som går brevid.

Ett samhälle som älskar entreprenörskap, innovationer och framsteg. Som vill vara ett land i världsklass också här. För det blir man med en skola i samma liga. Där forskningen är FRI och inte hunsad av konstiga kvalitetsparametrar och begränsningar. Som tjänar sitt land. Och i den floran växer klimatansvaret fram och ny teknik tar oss vidare från brunkolsträsk och beroendet av fossila bränslen och över konsumtion. Ett samhälle som älskar tjänstesektorn och som förmår ställa om och ställa krav.

Ett samhälle som lever efter att nu är ingen längre jude eller grek, kvinna eller man. Alla är vi ett och samma. Ja, just det är hämtat från en kristen kontext och då ropat ut i ett sammanhang där segregationen var total och Aristoteles syn på kvinnan som ett husdjur och slaven som en egendom hade ätit sig in i själen på folk. Sedan dess har kvinnor förenat sig och kämpat för kärleksbudskap och likabehandling. En kamp som behöver sitt slut. För du vet väl om att feminismens mål är jämställdhet. Det kan vi nå tillsammans. Men då behövs både man och kvinna, jude och grek.

Knivsta nu. Tittar ut i dimman och hoppas att budskapet går fram över våra böljande svenska kullar och skogar. Visste du att Sverige till ytan täcks av skog, sjöar och mark till 95 %? Staden är så liten. Och infrastrukturen behövs så väl. Tänk allt vi kan göra med skogsindustrin! Kan bli bra med mr lövin Löfven.

Nu tok kör vi valrörelse några dagar till. Sedan pustar vi ut och förhoppningsvis går ett varmare Sverige till mötes. Ett Sverige som kan så mycket bättre.

Debatter och troll. Man kan pusta för mindre.

Idag har jag ägnat mig åt den virala valrörelsen. Det är lätt att bli både matt och något disillutionerad. Jag blir matt för att jag, trots ambitiös produktion från Aftonbladet TV, inte tycker att debatten kommer till den höjd som den borde. Jag saknar verkligen den lite långsamma debatten som ger lite substans till den politik som anförs. Alltså det här gladiatorsliknande spelet. Om det är detta som är medias sätt att iscensätta politikens dramaturgi så blir misstanken att kunskapen om politiskt hantverk är låg. Ja nu kanske jag låter väldigt gammaldags, men jag saknar liksom något i hur vi för debatter i Sverige. Fördjupningen!

På nätet finner man troll under många stenar och tweets. Ibland lite mörkna troll, men för det mesta bara betalda unga alliansvänner vars enda uppgift är att ställa frågor till socialdemokrater och väljare för att slå ner på argument. För min del så är de något av ett hån mot det politiska arbetet och ett hån mot alla dem som ser politik som att vilja och politik som något som naturligt kräver sin förhandling. För vad har vi en riksdag till?

Tyvärr blir man snabbt en del av jargongerna och jag går och lägger mig lite trött och kanske lite smutsig. Man kan pusta ut för mindre. I morgon: nya tag för valseger för Stefan Löfven. För mig en värdig vinnare av kvällens debackel!  

Och ett extra TACK till Aftonbladet som har fem kvinnor som kommentatorer. ÄNTLIGEN!! Det är olidligt annars att lyssna på så mycket män. Det räcker att det är tre för många som partiledare. 

 

 

Sommarjobb – är det en självklarhet?

Nej, det är inte en självklarhet. Inget är det i ett samhälle. Allt som ges oss med möjligheter, rättigheter och skyldigheter är oss givna för att vi som demokrati har bestämt så. Det finns inget självklart i ett samhälle. Det är därför vi har politiker och därför det finns politik. ”Politik är att vilja” sa Olof Palme en gång, och visst summerar det precis vad det handlar om. Om vi vill att alla unga skall ha möjlighet till att sommarjobba, för att vi VET att tidiga referenser och erfarenheter är det som ger dem chansen att komma in på arbetsmarknaden senare i livet, då ska vi ha det. Så en politisk självklarhet är det för socialdemokratin. 

Det är oändligt mycket bättre för samhället om de unga är i arbete än om de depraveras på stan. Det är långt ifrån alla unga som har en fantastisk sommarmiljö att driva runt i. Och även de som har det, längtar efter självständighet och en egen kassa. För samhället är det lysande eftersom meningsfullhet är bästa motmedlet mot risk för depression och håglöshet. Håglösheten kommer som ett brev på posten hos den som känner sig obrukad, oviktig och som en belastning. Ofriheten av att inte kunna drömma om en annan framtid. Det skapar ingen lycka i ett samhälle och det skapar definitivt inte framtidshopp och tillväxt. 

Förutom samhällets nytta med unga i jobb så skänker erfarenheten av att kunna ha ett jobb en känsla av självständighet och förhoppningsvis en skön boost för självkänslan. Unga med självkänsla presterar bättre i skolan. Unga som presterar bättre i skolan – det är bra för alla i samhället. 

Därför är lösningen sommarjobbsgaranti så smart. Det är en politik med mycket vilja och mycket samhällskraft. Den investeringen kommer betala tillbaka sig många gånger om för ett smart samhälle som förstår vikten av att tidigt satsa på sina unga. Ett varmt socialdemokratiskt samhälle. 

Läs SSU:s sommarjobbsundersökning så får du mer fakta om sommarjobb för unga och svart på vitt att det finns mycket kvar att göra för ett varmare Sverige. Rapporten visar bland annat att endast en av fem kommuner uppger att de kan erbjuda alla sökande ungdomar sommarjobb eller feriepraktik. SSU är kritiska över den politiska passiviteten i frågan och föreslår själva en sommarjobbsgaranti. Sommarjobb borde för vårt samhälle vara en politisk självklarhet. För Sverige kan bättre.

Jag ger dig två argument för din röst för ett rödare EUropa

20140520-083320-30800858.jpg

Några dagar kvar och sedan har Europa talat. Ett Europa som jag och många med mig är oroliga för. Vi svenska EUmedborgare behöver förstå att vad som är blått och liberalt här är inte på samma sätt där. Även om vi har mycket gemensamt så är våra politiska system och ideologiska logiker annorlunda. Den svenska modellen, en produkt från arbetarrörelse och socialdemokrati, är något vi exempelvis är stolta över i Sverige – nästan oavsett partifärg på våra värderingar. Så är det inte i resten av det blå Europa. (bild: Naima Callenberg)

World Value Servey genomfördes för ett decennium sedan men är giltig som värderingskarta ändå. I den ser man värderingsskillnader som råder i Europa. I EUsammanhang märks detta bland annat på synen på barnomsorg, preventivmedel, abort, förlossningsvård och jämställdhetspolitik. Frågor som grundar sig på synen på olika värdering av människor. Ett befästande av en för kvinnor negativ samhällsutveckling.

20140520-084456-31496303.jpg

Den synen på kvinnan har inte svenska borgliga partier. Men i ett EU sammanhang samarbetar och stödjer de sådana som har. Det är bara ett argument till varför Europa behöver en ny rödgrön majoritet. Efter 15 år med borgliga och konservativt styre behöver EU ett nytt kvinnovänligt ledarskap!

Det andra skälet att rösta för ett rödare om mer ungdomsvänligt EU är den våg av nynazism som sköljer över Europa. I länder där högerstyre lätt till katastrofala ekonomiska följder för invånarna pyr missnöjet. Där jobb saknas startas inte sällan extrempopulism och extremhögerpolitik. Så som i fallet i exempelvis Grekland. Där frodas hatet. Där hotas den andre. Där pekar allt mot en än mörkare framtid om man ger nazismen chansen att få mandat i vårt Europa. Det har hänt förut. Låt det inte hända igen! #neverforgettovote

20140520-085438-32078853.jpg

T-8: Vårt svar borde bli mer kärlek till varenda unge

20120722-170632.jpg

vi skall aldrig glömma.
Jens Stoltenberg, statsminister Norge

Idag är jag tacksam för att jag inte har förlossningsvärkar. Jag tror att mina arbetskamrater hade haft svårt att se detta som en glädjens dag på något sätt. Det är årsdagen för Utöyamassakern och SSU är i högsta grad påverkad av den här dagen.

Den ondska och likgiltighet som visades förra året genom Anders Bering Breiviks gärning är så svår att förstå hur den uppstod och hur han kunde radikaliseras på det vis som hände. När gick det snett? Kunde något ha gjorts annorlunda i hans liv? Hur ser man i så fall sådana tecken hos ett barn? Vad har du och jag, samhället runt omkring oss och alla normer som vi är delaktiga i att skapa för ansvar? Vad kan vi göra för att hindra sådant här att ske?

När jag tänker på dessa ondskans män och kvinnor som Breivik symboliserar så tänker jag att de en gång var nyförlösta och oskyldiga små liv som var värda all kärlek och omsorg. Lika inför skapelsen med alla andra små liv som under sina första år är helt handlöst beroende av vuxna runt omkring. Vi som formar deras liv. Vi som avgör deras anknytning. Vi som visar vad trygghet, kärlek, förlåtelse och solidaritet kan och ska vara.

Jag känner inte till Breiviks bakgrund eller person och inte heller kan jag uttala mig om hans psykiska tillstånd med en professionalitet i ryggen. Jag har ingen aning om hur det var när han växte upp och känner inte till hans barndomstrauman. Men jag tror jag vet att man inte kommer till den slags radikalisering som han har gjort utan att världen runt omkring honom påverkat. Det gäller med eller utan psykisk sjukdom. Ondskan är svår att förstå, men jag tror inte den uppstår i ett isolerat vakuum. Någonstans tar den sin början. Man ställer sig frågan: när tas första steget mot ondska?

Jag tror att en av alla åtgärder för att hindra sådant här att hända, och ondskan att sätta frö i en ung människa, är precis det som alla pratat om sedan Stoltenberg så tydligt pekade ut riktningen. Vi skall möta det som hänt med mer demokrati och öppenhet. I dagens DN finns också ett debattinlägg från SSUs företrädare Gabriel Wikström och Ellinor Eriksson om hur vi alla skall föra kampen vidare mot mer mångkulturalism, tolerans, öppenhet och gott politiskt diskussionsklimat.

Vårt svar är mer demokrati, större öppenhet och mer humanitet. Men aldrig naivitet. Jens Stoltenberg

Det är något som inte hör till enbart den vuxna världen utan den värld som vi skall visa våra små när de kommer in i livet och under deras uppväxt. Det är under våra första 15 levnadsår som så otroligt mycket av vår framtid bestäms. Vi alla runt omkring unga kan visa vägen som goda förebilder i hem, skola och samhälle, genom kultur, på film, teaterscenen, i musiken och genom goda toleranta normer. Det är så vi kan hindra små barn att växa upp till radikaliserade extremister vars tankevärld kan föda sådan brutalitet och mana till oförsonliga handlingar som massakern på Utöya är ett skrämmande exempel på.

Händelsen på Utöya är inte isolerad. Senast i förra veckan tog en ung man livet av femton människor i Denver, USA, då de befann sig på en premiärvisning. Även denne unge man har ett ursprung och troligtvis föddes han inte ond. Det finns en otrolig kraft i det mänskliga samhället till att påverka, inkludera, exkludera, radikalisera, försona, förbarma osv. Den kraften besitter du och jag.

Det är därför så viktigt att ta till sig av orden: om en man kan visa så mycket hat – tänk vad mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans. Den kärleken måste vi vara villiga att visa varenda unge! Det är allas vårt ansvar. Ingen skall lämnas utanför, inget barn skall få växa upp och lockas in i mörkrets värld och gå förlorad.

För att komma dit behöver vi ett mångkulturellt samhälle, med många engagerade människor i massor av olika samhällsskapande och normerande organisationer. Vi behöver öppenhet och diskussion. Vi behöver se, lyssna och agera. Vi behöver visa kärlek till varenda unge och ge alla chansen till ett liv med inlevelseförmåga och förståelse för olikhet och människors lika värde.

Så vart lägger du ditt engagemang? 22 juli är en perfekt dag att fundera på det och gå till handling!