Kategoriarkiv: högre utbildning

Värna svenska skolan! – Fler lärare. Inte fler skattesänkningar.

Det sägs att Sverige är ett gott land att leva och bo i. Det sägs att vårt land i mångas ögon är ett föregångsland. Som andra tittar på och tänker att så skulle man vilja utveckla sitt samhälle. En jämlik skola. Lika möjligheter för alla barn till en bra barndom. Lika tillgång till vård utan att titta på vad du har för inkomst, om du har ett jobb eller vad du har för förmögenhet i botten. Ni vet så som det är i USA där förskolan inte är obligatorisk och kan kosta skjortan, där den kommunala skolan till stor utsträckning har barn till arbetslösa och låginkomsttagare och där högre utbildning inte är gratis och där de som har det bra, har det väldigt bra. Och de som har det sämre, har det riktigt illa. För att det är den egna kassan som avgör.  

Men något håller på att hända med vårt land, och det är att vårt framgångskoncept inte längre hålls oss kärt utan man tittar åt väster och tar sig ann mer anglosaxiska och amerikanska system för välfärd och skola. Det smyger långsamt in i vårt land och det hotar att förstöra något viktigt.

(Även om jag tror att även regeringen börjar få kalla fötter. Den ”Framtidskommission” som gjordes förra året, som pekade ut utvecklingen mycket åt det amerikaniserade samhället, finns inte att få tag på, på regeringens hemsida. Man verkar ligga lågt med den). 

Vissa reformer som vi gjort i Sverige för skolan är bra, allt är verkligen inte dåligt, men det är själva grundbultarna som man måste värna. Och för att värna måste man veta vilka de är. Exempelvis är det ok att kunna välja skola, men det är inte bra att en skola kan gå i konkurs för att det var ett vinstintresse som låg i botten. Det är bra att man i skolan kan specialisera sig som elev men det är inte bra att lärartätheten kan sjunka för att öka vinsterna i en investerares kassa. Och det är inte bra att man kan tacka nej till dem som behöver extra resurser i skolan.

Det är inte ok att små barn ska försvinna i sorl och brus för att klasserna är för stora, för att skolan inte satsar på mindre klasser för de minsta barnen. Deras första år i skolan avgör deras framtid, och det är ett stort ansvar hos oss vuxna att värna det. Att mixtra med vinster, lärartäthet, barngruppernas storlek och att undlåta barn i behov av hjälp, det är att bestrida det svenska skolsystemets grundvalar. Ni vet det där som är själva huvudingrediensen i Sverige som ett föregångsland. 

Att mixtra med vinster, lärartäthet, barngruppernas storlek och att undlåta barn i behov av hjälp, det är att bestrida det svenska skolsystemets grundvalar.

Vi är inte bäst i världen på skola längre. Enligt mätningar som OECD har Sverige blivit sämst i klassen. Länder som Japan, Finland, Estland, Korea toppar. Länder som Israel, Mexiko och Sverige finns i botten. Så var det inte förr och som lärarförbundet sa i december 2013: ”Det är extremt allvarligt”. Den rösten är inte tyst, den fullkomligt skriker nu – och den hörs när många väljarna säger att skolan är valet viktigaste fråga. Tänker du som jag att det är skolan som skapar framtid för våra barn? Ja, då är detta lika viktigt för dig som för mig. Mindre klasser och fler lärare är en viktig väg att gå. Lärarna måste ha tid med våra elever. Det är viktigt.

Förresten är Ebba min dotter. Hon älskar skolan och hon älskar Sverige. Men hon är orolig för vart vi är på väg. Hon är glad för allt överflöd som jag och hennes bonuspappa kan ge henne, men hon fattar också att allt det där extra, som att renovera ett badrum eller åka till värmen, betalas av medel som hade kunnat gå till skolan och omsorgen om den som behöver det för en bättre framtid. Därför säger hon: fler lärare, inte fler skattesänkningar. Och så talar någon som röstar med hjärtat för solidaritet, framtid och jämlikhet!


 

PS – förresten har M också fattat det här, att folket inte vill ha fler skattesänkningar. Därför pratar Borg om skattehöjningar nu. Om man får tro Mats Knutsson på SVT. Och ja, Moderaterna är valtaktiker, det är deras gren, så det verkar vara en trolig analys. Folk vill inte ha skattesänkningar! – men jag hoppas att man då röstar på originalet istället för kopian. Rösta med mig och rösta för Löfven den 14 september 2014 om du som jag fortsättningsvis vill att Sverige skall vara ett gott land att leva i. 

Och vill du veta mer om mindre klasser? Här finns en bra rapport som förklarar varför det är så bra och viktigt för våra små ungar. 

DEN jämlikheten. Jag längtar efter den.

En mängd klasar med ballonger lufter mot skyn och unga människor ropar mer frihet skapar mer jämlikhet! De kampanjar för satsning på skolan. De kampanjar för kunskapslyft för unga så att man aldrig behöver vara utan sysseösättning mer än 90-dagar. Att ha kunskap ger frihet för det ger möjlighet till att välja vilket liv man vill ha. Det är en enorm frihet.

Har du tänkt på det själv, du som har utbildning? Vilka valmöjligheter det har gett dig, vilka vägar du har fått gå. Och du som saknar den – visst känns det att man saknar den? Visst fantiserar man inte så sällan om den frihet som man skulle kunna ha och få? 

Av kunskap ges möjlighet till jobb och till inkomst. Om fler har jobb minskar vi klyftorna i vårt land, vilket minskar ojämlikhet. Om fler har möjlighet till kvalificerat jobb, oavsett sin bakgrund, så leder det till mer mångfald och mindre segregation i bostäder, skola och på arbetsmarknaden. Det ger mer jämlikhet.

Den friheten vill jag att fler skall ha. Mer kunskap skapar mer frihet. Och jag längtar efter den jämlikheten. Den jämlikheten!

Manifestationen som refereras var SSU Dalarnas. Titta på länken från Dalademokraten så får du se när ballongerna lyfter!

 

 

 

TCO och SSCO har svaret: It’s the education, stupid!

Almedalen 29 juni 09. TCO och SSCO (Stockholms studentkårers centralorganisation) går samman och släpper uppropet om högre utbildning. Kristina Persdotter och Nicke Grundberg presenterade fem åtgärder som de ser att regering och politiken behöver satsa på. Dels för att stärka Sveriges konkurrenskraft men också för att ge kommande generationer en stabilare ekonomisk grund att stå på.

För att kort sammanfatta upproret så vill de detta: Gör något aktivt med den social snedrekryteringen (vi ser en fortsatt stark snedfördelning mellan olika socioekonomiska grupper vid högskolan och de som slutför sina studier), regeringen bör förbättra kvaliteten i den högre utbildningen genom att höja resurstilldelningen per student (idag märkbart låg ersättning som ger effekt på kvaliteten) samt att det ska kunna gå att studera under rimliga levnadsförhållanden (studiemedlet är oroväckande under fattigdomsgränsen i Sverige). Ytterligare två punkter fanns på uppropet om strategisk utökning av studieplatserna och om att bevara studentinflytandet. 

Som utbildningspolitiskt engagerad har man hört det förut. Men icke mindre viktigt att skandera det igen. Den svenska högre utbildningen är inom vissa delar i kris. Den svenska jobbkrisen kan också på många sätt finna en del av sina lösningar på de satsningar som TCO och SSCO tillsammans sammanfattar och tydliggör. 

Kvantitet och kvalitet – inget motsatspar

Den stor behållningen av seminariet var dock en av de saker som kom fram i paneldebatten. Till synes verkade det som om rektor Kerstin Norén klarade av att utmana synen på att kvalitet och kvantitet står mot varandra. Enligt henne behöver det inte alls vara så. Kvaliteten utmanas inte av kvantitetet och tvärtom. Det är frågan om hur vi kvalitetsäkrar och hur vi arbetar med utvärdering och uppföljning som har effekter på kvaliteten, inte hur många vi väljer att utbilda i sig. Undertecknad känner sig tacksam för klargörandet och att det också fick hål på debatten om vad som har varit och vad som kommer. Sofia Karlsson, moderator, sammanfattade den debatten och diskussionen på ett finurligt sätt: det är som att befinna sig mitt i en familjemiddag. 

Svaret är enkelt. Det handlar om högre utbildning! Frågan var hur vi skapar en tillväxt och ett (S)verige för framtiden.

Slutet för studentrörelsen

Och så var kårobligatoriet avskaffat…. igen. En seglivad fråga har nu nått ett klimax i och med dagens omröstning och beslut i riksdagen. Tyvärr kom beskedet att den borliga alliansen inte lyckades nyktra till i sin verklighetsuppfattning kring studentinflytande, utbildningskvalitet och studentrörelsens alla förtjänster. Ja, jag skriver så för jag kan inte se något fel i att studenter är med och bidrar till sin organisation och till sitt arbete för studenter, kvalitet och utbildningsutveckling. När man som jag och många andra har sett verksamheten innifrån och får se vad som kan vara möjligt inom en studentrörelse är det svårt att lyssna på de argumet kring föreningsorganiseringsprinciper och ny glöd för studentkårer och nationer.

inflytande studentsamverkanIdag glöder nationer och studentkårer av fullt liv. Det de gör är utmärkt. Studenter får omvittnat en bättre utbildning tack vare studenter och deras arbete (frivilliga!) i universitet och högskolor. Denna organisation har man nu med beslutet skjutit i sank. Trots protester och kvalificerade uttalanden från kommuner, universitet och högskolor så genomförs Leijonborgs personliga krigsförklaring mot denna rörelse. I min mening helt utan grund i fakta och verklighetsanknytning.

Min ståndpunkt är enkel. Ja, jag tycker att obligatorisk anslutning är acceptabel med tanke på allt det som dessa kronor bidrar till att skapa för studenter i fråga om engagemang, utbildningskvalitet och demokratiskt inflytande.

Idag har vi inte skipat frihet för studenter. Idag har vi skapat historia genom att slå sönder något som aldrig har visat sig påverka vår utbildning negativt. Tvärtom. Det var bra. Nu riskerar högskoleutbildningen bara att bli sämre.

Födelsedag, autonomi och valfrihet

Idag är det studentkårens födelsedag. 160 år sedan nationerna i Uppsala instiftade sin studentkår för att ta hand om studenternas utbildningssituation. Det kommer serveras tårta på Uppsala studentkår och 1530 kommer det att vara något av ett konstmanifesterande. Det är ironiskt att fira 160 år när man idagarna tänker besluta att det bara blev 161 med stolt studentradition i Sverige.

Igår satt jag med autnomiutredningen i famnen. Både bildligt och bokstavligt. Autonomiutredningen är en statlig utredning som handlar om hur man skall göra högskolor och universitet fria från staten. Istället för att vara en del av statsapparaten skall det få bli en egen juridisk person. På så sätt kommer universiteten kunna avtala, förhandla, agera och samverka på ett sätt som är betydligt friare än idag. Kostnaden: ja, utbildningsapparaten på högre nivå samt forskningen blir inte i lika stor utsträckning vår (medborgarnas) sak. Det blir universitetens ensak. Pengarna kommer fortfarande komma från skatt. Tillviss del. Säkerligen går vi mot amerikanska ideal och kommer se fler stipendier, fler donationer, fler företag som ”stöttar” och mer studieavgifter på agendan. Någonstans är förändringen bra. Men jag hoppas innerligt att högskolor och universitet sätter sig ner och verkligen kämpar för att bevara det som har varit bra i Högskoleförordningen. Så som pedagogisk meritering, studentinflytande och studentorganisationer (kårer som alla är med i) och inte minst rätten till kollektivavtal och andra arbetsrättsliga uppdrag.

img_4853I mitt PM som jag nu sitter och skriver på tänker jag om valfrihet. Det PM som jag för tillfället har i knät. Både bildligt och bokstavligt. Vad har vi för valfrihet i Sverige, egentligen? Har du någon gång funderat på det? Finns det inte en massa krav på hur vi skall vara och vad vi skall vara och vad vi skall tycka? Är inte Sverige väldigt normativt och styrt av olika ideal? Det är fortfarande konstigt att säga: -Ja, just det är jag väldigt bra på! utan att behöva förklara varför man kan ha en sådan självsäkerhet. Exemplen är otaliga. Men valfriheten är egentligen bara att välja det som du förväntas välja… Hur kan det vara så? Jo, vi är ett land som är enfaldigt och som har långt kvar till mångfald! Tänk på det.

För övrigt längtar jag efter vårtecken. Riktiga vårtecken. Som krokus i snö bredvid ärtgröna grässtrån! Detta var från förra året. Det året då vi städade ut vårt barndomsdrömställe. Det gjorde ont när knopparna brast…

Är det dags för studentrevolution? Regeringen är djupt orättvis

Under 7 års tid har jag arbetat akrivt för studentfrågor, för studentengaemang och för att öka förståelsen för studenters livssituation. En av mina viktigaste frågor har varit möjligheten till utbildning. Det är ett brett område eftersom det finns många faktorer som påverkar tillgängligheten till utbildning. En av dessa faktorer är sannolikheten att man kommer välja att läsa på högskola. Den faktorn brukar sägas bero på vilken social bakgrund vi har. En annan faktor är vilken ekonomisk möjlighet du har att försörja dig på annat sätt. Detta förslag riskerar slå ut redan utsatta grupper av studenter. Lage Rahm, (Mp) och ledamot i kommittén tycker detta är orimligt. Det var bra att du läckte! Kanske kan vi stoppa läckan i tid, för det behövs!

Glöm inte heller bort att de flesta studenter anger att deras arbete vid sidan av studierna inverkar negativt på deras studier. Är det en hållbar vision för vårt samhälle att de utexaminerade kommer ha en låg kvalitet på sin examen eftersom deras studier lidigt under deras studietid? Tror inte det.

Klas-Herman Lundgren, ordförande för Uppsala studentkår, kallar det ett knytnävsslag i ansiktet på studenterna på sin blogg. Bland annat tar han upp svårigheten att bredda sin examina och ”bilda” sig som student. Det kommer också vara mycket mycket svårt att byta utbildning. Det kommer egentligen bara att vara möjligt för de som kan och har möjlighet att fiansiera sin utbildning på något annat sätt än CSN.

Det kanske mest absurda är kanske dock att vi precis gått över till ett nytt utbildningsystem där man istället för program på x antal år delar upp alla utbildningar i examina där grundexamina alltid är tre år (några undantag finns). På dessa tre år är tanken att man kan ta en två årig masterutbildning. Vi har alltså en system med normalfallet 3+2 år. Hur kom då regeringen på idén att lägga taket på 4? För mig är det en obegriplig logik och ett försvårande för våra utbildningsval. Det är också svårare för alla dem som kommer att ta en grundläggande kandidat på 3 år, gå ut i arbetslivet, och sedan vilja bredda eller fördjupa sin examen med ytterligare en. De har endast rätt till ett år till och måste söka dispens för det sista. Hur hög kommer sannolikheten bli att folk återkommer till högskolan för att öka sin kompetens? Ja låg så klart. Det är inte så man bygger ett hållbart och rättvist samhälle. Så byggs inte en kunskapsnation.

Förslaget är fullkomligt absurt. Misstanken är stark att den studiesociala utredningen saknar studentkompetens och förståelse för vad högskola, forskning och studentliv handlar om. Jag tror flertalet av dem aldrig satt foten på en högskola. Det verkar inte bättre.

Är du med eller är du emot studenter?

Kommer hela vårt utbilningssystem att slås ut? Troligtvis. Kommer snedrekrytetingen till högskolan öka? Absolut. Kommer alla de studenter som råkar ut för ohälsa eller de med funktionshinder av något slag drabbas hårdast?  Ja tveklöst. Är det dags för en studentrevolution där vi kräver avgång för utbildningsminster Leijonborg? Där vi kräver upprättelse och ökad kunskap inom regering och departement om studenters arbetsvillkor, livssituation och inte minst om det nya utbildningssystemet? Är du med eller är du emot studenter?

Det är inte bara jag som gormar….

 SSCO menar att förslaget är mycket märkligt med tanke på bolognaprocessen (den nya utbildningesformen) samt att det innebär en kraftig försämring av studiemedelssystemet. 

Kristina Persdotter på TCO utredarna skriver om läckan i studiesociala kommittén om höjningen av studiemedlet på mellan 400-500 kronor. Fantastiskt säger hon, men inte tillräckligt. Det kommer bli ett helt annat inlägg. 

bild-4Intressant: läs mitt uttalande som kårordförande då utredningen tillsattes. Jag ville då se att utredningen tog fasta på mångfalden av studenter i våra system. Det håller jag fast vid.

Louise Callenberg

Kårobligatoriet: Ungvänster svänger i frågan. Fler väntas göra så

Allt fler från opositionslägret vänder i frågan om kårobligatoriet. Det är gott. Men det är brottom. I tidningen ”Fria tidningen” rapporteras hur ung-vänster svänger i frågan om kårobligatoriet. Det är bra och det är gott resonerat. 

Dock återkommer från borgligt håll argumentet om valdeltagandet som är så lågt och som i sig skulle göra studentinflytandet försvagat. Underligt hur lite koll man kan ha på den organisation man kritiserar…. Valdeltagandet i Europavalet har också varit dåligt… hur ska vi resonera nu?

Studentinflytande mineras med Leijonborgs förslag. Universitet, fackförbund och politiker är överens.

Det är synd att något så positivt och bra för studentlivet, utbildningen och studiecosiala frågor kraftigt riskerar att tappas på kraft. Studentorganisationen idag är något att vara stolta över. idag har alla studenter möjligheter att påverka och medverka till bättre kvalitet, engagemang för studenterna och att driva frågor för att påverka deras situation. Idag igår vi alla i samma system och har frihet att välja grad av engagemang. För alla dem som inte är med och bidrar med sin egen tid till studentinflytandet så tror jag att de allra flesta (dessa hörs dock aldrig i debatten) är glada för det arbete som deras engagerade bild-599med-studenter. Jag hoppas att de som läser anti-kår kommentarerna som nämns också förstår vad som står på spel, dvs det ytterst frivilliga, äkta engagerande och fina arbete som så många studenter gör för varandra. Utan en kårstruktur tror jag att vi förlorar den enhetliga röst som är så viktig för att vi ska kunna ha ett reellt studentinflytande. Jag hoppas på kraftiga avslagsrop på propositionen! Jag hoppas också på att socialdemokrater, vänsterpartiseter och miljöpartister nu ställer sig på studenternas sida och gör deras röst hörd! 

Marie Granlund skriver en artikel på temat: Leijonborg tystar studenterna. Det är en god analys av läget. Och jag hoppas att socialdemokraterna tar till sig av detta och kämpar med oss som vill bevara studentinflytandet. 

Kristina Persdotter, TCO, påtalar också det försvagade studentinflytandet. Hon ser en oro med den låga ersättningen och den snabba avvecklingen. 

Det mycket låga statsbidraget i kombination med ett snabbt avskaffande av obligatoriet riskerar att kraftigt försvaga studentinflytandet vid landets högskolor och universitet. (Kristina Persdotter

Uppsala universitet ser också en risk med att studentinflytandet kommer att försvagas med Leijonborgs förslag. Prorektor Kerstin Sahlin säger:

Förslaget riskerar att undergräva utbildningens kvalitet på grund av att ersättningsnivåerna blir så låga

Studentinflytande och utbildningskvalitet hör nära samman. En stark studentorganisation som är oberoende av stat och kommersiell verksamhet är det som gör det möjligt för studenterna att ägna sitt engagemang för att granska och påverka utbildningen. Ett avskaffande av kårobligatoriet utmanar detta. Jag hoppas verkligen att alla kritiker förstår och tar detta till sig. Det som jag ser när jag läser kommentarer är att de, precis som Leijonborg, inte har någon egen erfarenhet om vad det är detta handlar om. Det tycker jag är ansvarslöst!

Tyckt till om kårobligatoriet

Det finns en rådande ström som säger att Leijonborgs presentation idag var undermålig och att förslaget inte kommer att främja det stöd för studentinflytandet som det hade hoppats på. Prislappen på studentinflytandet är 30 milj per år. Jämför det med utredaren Ringborgs förslag på ett minimum om 125 milj per år. Med 30 milj kronor kommer de flesta nationer och studentkårer att gå om kull. Så enkelt är det. Det har beräkning efter beräkning överbevisat.

Och varför tar högskoleministern inte i de studiesociala ansvaret ens med tång i den här frågan? Jag tycker det bara visar att detta är en principfråga med dåligt underbyggda argument och verklighetens riskanalyser.

Ingengörsbloggen skriver att det är bra att vi får ett förslag där staten tar hand om studiebevakningen. Här bygger argumentet på att kårerna utför en del av kvalitetsarbetet, vilket alltså skulle ligga i statens intresse att betala.

PÅ hemsidan Ett alliansfritt Sverige ser vi en bra sammanfattning av läget. Vi förstår att den frihet från kårtvång som Leijonborg löser genom att principfast hålla på idén att kårerna strider mot föreningsfriheten ersätts av ett beroende av staten, sponsorer och en s.k. bredare verksamhet (läs pub och andra försäljningsverksamheter). I stället för en oberoende studentröst får vi en studentröst som blir beroende av kommersiella makter, popularitetstävling och sponsring från näringsliv. Var finns det rättvisande studentinflytandet i det?

Svd intervjuas SFS ordförande Moa Neuman som också säger det som många andra säger: Det är för tog för lite pengar.

Dn finner vi samma meddelande från TT men också en intressant slutkläm:

Årsavgiften ligger på i snitt 500 kronor, pengar som främst går till arvoden för representanter i högskolans olika beslutande organ. Avgiften går också till bostadsförmedling och annan social service.

Det skulle vara intressant att se var de har fått det ifrån. De flesta studenter sitter utan arvoden som studentrepresentanter mig veterligen. Det är till personal och organisation som de flesta pengar går till, alltså till löner för de som jobbar för studenternas röst.

Kårer kan komma att läggas ned till fördel för statsberoende studentpubar och rabattförmedlare

Jag hade hoppats på en något mer påläst Leijonborg på presskonferensen idag. Tyvärr lyste insikterna om vad studentinflytande, studiebevakning och studiesociala frågor hanlar om med sin tydliga frånvaro. 

Leijonborg byter en princip mot en annan, och jag tycker det är svårt att finna sympati för det hela. Istället för en oberoende kårverksamhet som ägs gemensamt av alla studenter kommer vi nu ha många studentföreningar i konkurrens om studenter som medlemmar. Vad kommer att säga att en humanistkår kommer att klara konkurrensen mot en handels- eller teknisk studentkår? Ingenting eftersom Leijonborg bygger sina argument på alternativa verksamheter som det som skall locka studenter att bli medlemmar. Och den med flest medlemmar vinner. Det finna alltså inga fördelar med att vara en stor gemensam röst för studenterna. Det finns ingen poäng med att vara en kår. Dock en pubverksamhet och rabattfixare med stor spons från näringslivet – det är den modell som Leijonborg föreslår som nydanade och modernt. 

Statsbidraget skulle dessutom vara på 30 milj per år till samtliga studentkårer i Sverige. Det skulle bara kunna stödja organiseringen av att utse studentrepresentanter. Vi får hoppas att regeringen kommer att förstå att detta är ett historiskt nederlag för studentrörelsen. Vi får hoppas på att kårerna lyckas mobilisera sig en sista gång!

Jag tycker det är här är än förkastligt dåligt!