De växer så det knakar. Lilla Uma säger tre ords meningar och ska strax innan sin två årsdag få flytta till ett eget rum. Det känns vemodigt och det känns härligt. Det är fantastiskt att få följa detta troll när … Fortsätt läsa Däckskifte på familjefartyget
Den känns i magen. Rätt in i rädslan för det faktum som man inte vill ska kröna det liv man levt. Att dö ensam. Att sörjas av ingen. Den känns. Statistiskt ser det ut så idag. Så många som 10 … Fortsätt läsa 10 % av begravningarna saknar besökare
Den här tiden på året funderar man mycket på ljuset i mörkret. Det gör jag också och försöker ge mig på den omöjliga uppgiften med att förstå vad det betyder att leva i nuet, med ansvar för världen och uppdraget att älska det man fått. För allt börjar ju med oss själva. Är det nu dags för omfördelningens tid? Då vi vill ge istället för att få? Här är mina måndagstankar om den yttersta tiden. Fortsätt läsa Den yttersta tiden.
Plötsligt står man där med en barnvagn och kalendern full med möten. Det är avstämningsdag som alla torsdagar och man sänder en stilla bön till alla om förståelse för småbarnslivet. En bön om förmåga till mentalisering och med det både … Fortsätt läsa Konsten att (över)leva småbarnstiden genom att stärka det som ger mening och skapar tacksamhet.
”Du ska få ett panoramafönster i barnbidrag. Stjärnhimlen ska vara din vardagsrumstapet och Mozart ska skriva musiken. Du ska får ett hem som älskar dig. Du ska få ett sinne för humor. Och Strindbergs samlade verk. Och alla mina barnbarn. … Fortsätt läsa Jag vill ge mina barn allt det här
Igår var det bröllop. Lite trött idag i fötter och med lite för lite sömn i kroppen. Uma brydde sig inte om att mamma kom hem halv fyra. Men så uppfylld och påfylld. Under morgonen har jag skrollat genom insta … Fortsätt läsa Som den bröllopälskare jag är: tre myter om bröllop jag gärna tar kål på
– Berätta vem du är! Har du fått den uppgiften någon gång? Jag tar alltid ett djupt andetag och undrar vart jag ska börja. Det är så mycket som berättar vem jag är och samtidigt så är det så mycket … Fortsätt läsa Att komma hem i sig själv
Jag har inte hund längre. Jag har minnen av en älskad följeslagare. Han var min kamrat och livscoach. För det han berättade på sitt vovviga sätt det var en berättelse om hur livet kan tas från ett fyrbent perspektiv. Jag … Fortsätt läsa Länge leve Vigo
Det sitter en kvinna mitt emot mig på pendeln. Hon har blundat hela resan. Händerna i kors i knät. De vilar på hennes ryggsäck som ligger där. Hennes väl använda konken. Ena tummen rör sig längst med kanten på ärmen … Fortsätt läsa Bakom fasaden
Jag hade ett par väldigt annorlunda år i mitt liv som format mig så mycket. De var mellan mina 20-23 och var full med oorganiserad politisk vilja och tilltro till människan. Från oväntat håll och via livets tillsynes krångliga och … Fortsätt läsa Första maj, första maj, varje sliten kavaj…
Callenberg Arts - Lollos blogg 