Det är inte gulliga snusningar jag hör från dunklet. Det är märkliga halvsnarkningar som mer låter som ett argt litet mårddjur. Om det inte vore för det rytmiska och följsamma andhämtandet som ljudet bidrar till så vore den gissningen inte … Fortsätt läsa Med fotsulorna mot mina ben
Det verkar klia under fotsulorna på den yngre av de två bröderna, som tar små mellanskutt när han tassar fram. Den äldre brodern rasar istället ihop en stund i en fåtölj liksom för att hämta hem insikten om att det … Fortsätt läsa Det underbara som är nu
Januari. Med det kommer alltid själsligt mörker. Som att vissa dar gå i cement med en hinna över ögonen, försvagade ansiktsmuskler förhindrade till leende och krypande ångest i armar och leder. Trött och orkeslös. Rastlös och sugen på sött. Vill … Fortsätt läsa Januari med hopp om livet
Det är söndag och vi är mitt i livets virvel. I stormens öga känns det alltid lugnt. Ibland är det så livet är för en fyrbarnsfamilj. Några spelar roblox med varandra i en obäddad dubbelsäng. Någon verkar förstoppad men på väldigt bra humör. Vi vuxna letar lavemang och hittar några som gick ut 2015. Letar vidare och finner jackpot. Utgång 2020 – bara att köra! Och tur är väl det, för ute går inte att köra. Snön ligger i vackra drivor på staketen utanför. Minst 20 centimeter glimrande vattenkristaller gör tillvaron ljus. Att pulsa sig till bilen och ta sig … Fortsätt läsa Roblox, förstoppning och familjeförhandling
En liten röst skär in i drömmen. Klart och tydligt i mörkret ropar det från ett vaket barn. Mamma, mamma, mamma. Som ett rådjurskid som skäller ljust i skogen. Jag vaknar när jag redan är i hallen, stapplandes mot den … Fortsätt läsa Livets vatten i ett glas eller i en handling
Här är både en bekännelse, ett löfte och ett försök att sprida kärleksfullt föräldraskap vidare. Draken har något att berätta. Jag har slutat skrika på mina barn, någonsin igen. Det löftet gav jag himlarna för tre veckor sedan. Det är … Fortsätt läsa Draken som slutade skrika och lärde sina barn att flyga.
De växer så det knakar. Lilla Uma säger tre ords meningar och ska strax innan sin två årsdag få flytta till ett eget rum. Det känns vemodigt och det känns härligt. Det är fantastiskt att få följa detta troll när … Fortsätt läsa Däckskifte på familjefartyget
Plötsligt står man där med en barnvagn och kalendern full med möten. Det är avstämningsdag som alla torsdagar och man sänder en stilla bön till alla om förståelse för småbarnslivet. En bön om förmåga till mentalisering och med det både … Fortsätt läsa Konsten att (över)leva småbarnstiden genom att stärka det som ger mening och skapar tacksamhet.
De är som små fågelungar våra barn när de inte mår bra. Små sköra fjäderlätta varelser vars ögon verkar större och små munnar tystnar. Små kroppar som söker tillit. Jag bär och bär och bär. Håller henne nära. Närmast mig. … Fortsätt läsa I mitt hjärtas ro.
Den lilla kroppen excellerar i framfart med fyrhjulsdrift. Knän och händer i perfekt symmetri. Från A till Ö i rekordfart. Siktet ställs in på olika attraktiva, lagom åtråvärda ting som ligger här och där. Eller en öppen låda. Å dessa … Fortsätt läsa En till lär sig gå och skattkammarens gyllene salar smyckas på nytt.
Callenberg Arts - Lollos blogg 