Etikettarkiv: engagemang

10 % av begravningarna saknar besökare

Den känns i magen. Rätt in i rädslan för det faktum som man inte vill ska kröna det liv man levt. Att dö ensam. Att sörjas av ingen. Den känns. 

Statistiskt ser det ut så idag. Så många som 10 % av alla begravningar har inga besökare. Det är ett mått på en stor ensamhet i vårt land. Av de som dör ensamma är siffran 16 % 2015.  Det är ett mått på att något redan har gått sönder. 

– Ensamhet är det värsta som man kan drabbas av,  sa läkaren Anders till mig idag. Vi träffades i kyrkan där vi sitter i församlingsrådet. Vi pratade om varför vi finns som institution och att det handlar om att göra skillnad. Inte på människor utan FÖR människor. Vi var överens om att tryggheten och utsattheten ökar dramatiskt i vårt land och att allt för många lever i marginalen. 

Ropet från marginalen är också ropet på medmänsklighet. Vi är många som behöver lyssna där och vara armarna och händerna i världen för varandra. Hur ska vi se till att länken inte bryts mellan människa till människa så att ingen blir ensam fram till sin död? Det är den kedja av mänsklig kontakt som börjar med dig och som sprider sig genom hela världen. Vi lever ju här tillsammans även om det ibland känns som vårt sätt att leva är ett avskärmande från det som inte är likt. 

Och ändå är vi alla människor! Ändå är vi så förtvivlat lika i våra behov. När allt kommer omkring vill ingen vara saknad av ingen. 

Ropet från marginalen brukar också vara bilden av den nya medmänskligheten. För där i marginalen visar den sig på riktigt. Här lever människor som tar hand om varandra. Det finns en uppmaning i det till dem av oss, bland annat jag själv, som har ett överflöd. Uppmaningen är att lyssna till en annan sång än den om individualism och framgångssagor. En melodi om gemenskap och omtanke, om delande och om att klara sig tack vare varandra. Det finns kraft i det. Kanske också sann lycka. 

Anders, min vän läkaren, tipsade om boken ”Att höra till” av Peter Strang. Den pekar också på ohälsan som kommer av den ofrivilliga ensamheten, bland annat på den stress och oro som kommer av det. 

Vi är alla skapade för gemenskap! Jag tror vi har en uppgift i jul att fundera på hur vi kan återskapa mer gemenskap runt omkring oss. Delta i tillsammansaktiviteter och främja det som håller ihop oss. En början kan vara att läsa Peters bok. Allt börjar ju med medvetenhet. Ibland det svåraste steget. 

Apropå kyrkan, där jag och Anders hängde idag, så förstår vi ju att det är en av institutionerna som kan göra skillnad – kommuner och andra organisationer är andra – men alla dessa organisationer är ju du och jag. Det är ju människorna i dem som gör skillnaden. Vi behöver bli fler som hjälper till och ändrar på det här ensamma sättet att leva. Det är ju dessutom så fantastiskt meningsfullt. 

När man hjälper andra får man dö lycklig. Då spelar det ingen roll hur många som besöker ens begravning. Man har bidragit till det som håller oss vid liv, ett gott liv, och det är det som ändå kommer räknas i slutändan. Det kommer nämligen märkas genom den värld som nästa generation kommer att få leva i.

Så…. vad kan du göra? Bara det där lilla? Alla kan göra nått och ibland är det de små stegen som gör underverket. Berätta, för jag är nyfiken!

PAX //tisdagstankar från Lollo

Ps

Maj, en annan vän i församlingsrådet, berättade om en fantastiskt skicklig undersköterska som hon träffat på sjukhuset förra vintern. Han var väldigt professionell och duktig. De kom att prata en del. Han kom från Afganistan och hade bott här i 7 år då. På den tiden hade han inte fått en enda svensk vän. Det gjorde också stort intryck på mig den berättelsen. Det är ett annat utanförskap i vårt samhälle – men det får vi prata om en annan gång. 

Drevviken om vintern

Manifestet: hur kan vi?

Ibland får man av en tillfällighet de finaste av manifest i handen, nämligen dem om hur vi ska vara med varandra. Som när detta fastnade i min virtuella hand via Linked In. En kontorslapp om spelregler som talar rätt till hjärtat: för den vittnar om hur vi låter vårt professionella liv präglas av mänsklighet.

  • Lyssna för att förstå, inte för att få tala
  • Ge och ta plats i samtalet
  • Uppmuntra varandra att provprata
  • Tala från sanning så ofta du kan
  • Våga vara dum ibland
  • Öppna upp och var sårbar
  • Lämna egot hemma
  • Bejaka det som händer
  • Utgå ifrån att alla gör så gott de kan
  • Tänk på att allt är påhittat

Inspirationen kommer från Navid Modiri.

Jag har medarbetare som liksom jag håller det professionella högt på dagordningen. Att vara proffsig är att göra det man lovat, med så hög kvalitet man kan och med stor stolthet och lojalitet med sin organisation. Att vara proffsig är att leva sitt varumärke och göra allt man kan för att nå de mål och visioner man satt upp. Där är vi helt överens.

Men för mig stannar proffsigheten inte vid mål och uppträdande utåt. Utan proffsighet handlar också om att möjliggöra mål genom att vi får lov att vara mänskliga på jobbet. Den här listan summerade det på ett grymt bra sätt.

På min fantastiska enhet för verksamhetsutveckling inom sthlm stad jobbade vi härom dagen med hur vi lever våra värderingar. De är Engagemang, leveranssäkerhet, motivation och feedbackkultur. Men också glädje. Det sista är en av de viktigaste, inte sant? Det arbete som skänker glädje skapar massor av stolthet och kvalitet.

Vi gick igenom vilka beteenden som stödjer tre av dessa värderingar och fick också en underbar lista. Det är så viktigt att stanna upp vid sånt – hur lever vi som vi lär? Hur låter vi varandra växa och blomma? Hur manifesterar vi vårt: hur kan vi?