Etikettarkiv: Familj

En till lär sig gå och skattkammarens gyllene salar smyckas på nytt.

Den lilla kroppen excellerar i framfart med fyrhjulsdrift. Knän och händer i perfekt symmetri. Från A till Ö i rekordfart. Siktet ställs in på olika attraktiva, lagom åtråvärda ting som ligger här och där. Eller en öppen låda. Å dessa skattgömmor!

Precis här börjar det lilla paketet pröva nya dimensioner. Det på två ben. Uppställd och med kontroll. Överblick, inom räckhåll, perspektiv. Livet får helt andra möjligheter. Excellensen på alla fyra blir ordinärt och hon går återigen in i en tid av pröva och misslyckas. Upp igen. Lite till. Och en gång till.

Och så plötsligt så vinglar det lite mindre och steg för steg tas med armar rätt upp och en mun tjoande glad. Frihet!

Vi andra skrattar, omfamnar, jublar. Hennes motivation är på topp och hon vill bara visa mer och mer och mer.

Och mitt i steget så saknar jag den där lilla snabba blöjkroppen som för bara ett halvt år sedan plötsligt satt och som då lärde sig åla. Som veckor senare stod på alla fyra, lika förvånad som jag. En liten hand kramar hjärtat och det knyter sig lite i halsen.

Barndom handlar om detta, att lära sig gå och ha en jublande omgivning. Som förälder så blir man obönhörligen äldre. Man gläds åt framstegen och man önskar samtidigt att tiden kunde stanna och sparas i små, små askar.

Jag vårdar mina minnen. Spelar upp dem som små filmer i mitt inre. Smakar ofta på dockan med lugg och två pippilottor och sin stora prick och pärlande skratt. Min lilla treårings-Ebba, det klokaste barnet någonsin. Eller den ljuvliga och roliga hipp-hopparen som 10 år gammal ägnade massor med tankar till att klura på hur man bäst kunde beskriva vem man var genom vad man hade på sig. Den tioåringen lever i min 19 åring. Treåringens pärlande skratt ekar ibland i den mogna kvinnans lekfullhet.

Det är en av de barn vars minnen som jag vårdar ömt. Nu har de blivit ett par stycken, de där barnen som jag själv burit närmast hjärtat. Men de finns så många andra ljuvliga små människor som vuxit upp och tagit form i min närhet. Tacksamheten.

I jul ska jag njuta av Umas steg på parketten och fashineras av hennes envishet. En bebis målmedvetenhet är fantastiskt! Man undrar vart den tar vägen under åren. Vi har ju alla varit där. Möjligtvis är vi lika målinriktade när motivationen är rätt. Oavsett så ska jag ta in dessa stunder och lägga dem som dyrbara juveler i min egen inre skattkammare.

T-5: om jag ändå fick bebis den 28:e

Den 30:e har vi beräknad förlossning. Det är om fem dagar. Inte så långt kvar med andra ord. Men med mina trackrecords vad gäller leverans av spädbarn så lär det dröja minst ytterligare fem dagar. Kanske så mycket som tolv.

Men det skulle vara så fint att få bebis på lördag. Det är ju mammas gamla födelsedag. Den 28:e juli. Jag minns den dagen som en riktigt varm dag på många sätt genom min uppväxt. Det är dock inte för det eventuella goda vädrets skull som jag önskar att återigen få ha den 28:e som festdag, utan givetvis är det för att få lov att minnas och ha min mammas minne nära och levande. Om det dessutom blir en liten tös så är namnet så givet. En liten Lena. Ja det kanske bor det ändå!

Mamma gick bort för snart 7 år sedan. Det är både länge sedan samtidigt som det känns som om det var igår. Det är nog för att jag tänker på henne varje dag. Allt som oftast är hon med mig mitt i min vardag. Det är som att mitt liv är i ständig dialog med hennes. Jag minns hur det var att vara barn till henne genom upplevelsen av mina egna ungar och berarbetning av föräldraskapet. Jag tänker också hur hon lever ständigt i mig, genom mina sätt att vara, prioritera, känna, uppleva och tänka. Jag har henne som samtalspart när jag möter livet och funderar över var jag befinner mig. Och jag lyssnar intensivt på hennes råd. Det känns fint att få leva så. Sorgen och saknaden har då fått en annan karaktär. Det är lugnare än vad den var för några år sedan. Då slet det i bröstet att minnas och behöva längta efter något som för alltid aldrig skulle komma tillbaka.

Därför vore det så särskilt att få lov att kröna hennes dag och återta festdagen den 28:e tillsammans med ett nytt litet liv. Ett liv som aldrig kommer få uppleva sin mormor, men som jag är beredd att berätta otaliga berättelser för och inte minst utsätta dem för liknande kärleksbombning som jag, mina systrar och grannskapets alla ungar fick utså med mor min.

Mamma – jag älskar dig och du är evigt saknad och ständigt mitt i våra liv på ett väldigt fint sätt!

20120725-223757.jpg

T minus 12: begränsningar och reformförlag

T-12… Det är tolv dagar kvar till beräknad förlossning av mitt tredje barn. Man undrar vilken av alla dessa dagar som den lilla bebisen kommer välja som sin ankomstdag. Troligtvis går vi över tiden som vi gjord de andra gångerna och det blir ett augustibarn. Eller så prickar vi in mammas födelsedag: 28 juli. Det vore fint tycker jag! Som en liten hyllning från himlen.

När man väntar barn verkar man antingen vara en sådan som njuter av hur kroppen förändras, hur livet gradvis sätts in i ett annat skeende och hur fokus går från något allert till introvert och fåordig – och det skulle för dessa kvinnor vara gott. Jag kan förstå det och också önska att jag kunde omfamna det hela på samma sätt. Jag tillhör snarare den andra gruppen som trivs i att vara aktiv och som har svårt att varva ner och vara den kukong som jag fått i uppdrag att vara. Mitt problem är antagligen medfödd rastlöshet och den insocialiserade pliktmänniskan i mig som gör att jag har svårt att leva och acceptera de begränsningar som en graviditet medför.

Men nu är det snart över och jag längtar! Längtar efter liten människa och längtar efter att kunna röra mig fritt igen. Det skall bli skönt att få vara bara jag och inte en kroppslig bebiskapsel. Det skall bli skönt att ingen spontant börjar prata med min mage. Och det skall bli underbart att få komma i form igen!

Den här graviditeten har inte alls varit svår! Förra var riktigt besvärlig – denna har i det sammanhanget av jämförelse varit… Behaglig!! Påminner om Ebbas… Kanske är det därför en flicka i magen. Vore inte det härligt! En liten Lena eller Esther.

En av de jobbigaste sakerna med den här graviditeten har varit mina tänder faktiskt. Visste ni att tänderna påverkas av hormonerna? Jo men visst, i mitt fall har jag fått galet mycket tandsten som jag fått gå hos tandhygenist för att mota i grind. Var där senast idag. Det är skönt att kunna göra det innan bebis är här och det är så tacksamt att ha en så bra tandhygenist som jag har!

Men det är dyrt som skam att sköta om sina tänder! Hittills har jag under den här graviditeten lagt ner 2400 kr. Jag hade de pengarna. Men hade gärna använt dem till annat. Att ha sådana pengar är dock ingen självklarhet för alla. Det borde finnas ett tandvårdsprogram för gravida tycker jag. Ja helst en tandreform för de många à la Persson, men just för gravida kvinnor skulle inte vara så dumt. Det är många ekonomiska situationer och utmaningar som vi kvinnor försätts i när vi blir gravida.

Ökade behov av tandvård är en, med smärtsamma och dyra ingrepp som följd, om vi inte tar hand om oss. Förutom tandvård så befinner vi oss i en ökad risk för sjukskrivningar – graviditet är ingen sjukdom men det är ett tillstånd som gör oss extra känsliga. Med sjukskrivningar kommer karensdagar och lönebortfall. Själv drabbades jag i vintras av influensa och var rejält dålig pga nedsatt immunförsvar (som man har som gravid) i dryga månaden. Man behöver också nya kläder, mer varierad kost och behöver köpa kosttillskott. Min blodbrist som jag har gör att jag måste äta fyra järntabletter om dagen.

Det finns mycket utgifter och betydande risk att minska i inkomst för kvinnor som är havande. Jag är inte en av dem som behöver ekonomiskt stöd i den här situationen med självklarhet, men det finns många kvinnor i dagens Sverige som hade mått väldigt bra av det. Kanske skulle barnbidraget delas ut till de som behöver stöd redan från v20 in i graviditeten. Ett havandestöd!

Nu är det dags för mig att knyta mig. Bebisen sparkar och påminner mig om det underbara som jag får lov att vara med om. Ett liv växer inom mig och kommer snart att berika mitt liv på det fantastiska sätt som barn gör. De är små gudagåvor!!!

Alla borde ha sin kreativa zon

Det finns något helt fantastiskt med att få arbeta med det kreativa, det sinnliga och det ögonblickliga. Studion har blivit min nya vän och stora utmaning. Fina skuggor, fina highlights och det fångade ögonblicket där linjer, vinklar, blicken, känslan – allt är på rätt ställe! Vid sidan av allvarliga ting, seriösa diskussioner, forskarrapporter och annat ickekonkret så ger det konkreta kreativa arbetet mig kickar! Jag lever på det länge!!

Mitt tips: finn din kreativa zon och satsa på det om du som jag har alldeles för mycket av annat slag i ditt liv!

Här är min underbara lilla syster Naima som tacksamt ställde upp i studion. Puss unge!img_4236