Etikettarkiv: jämställdhet

Jämställdhet och klimatet: de två ödesfrågorna det talas lågt om

I årets val kan man förvillas att tro att det är om jobbpolitiken som ödesfrågan står. Nog kanske det kommer vara den politiken; satsningarna på a-kassa, utbyggnad av välfärd, RUT och ROT, som avgör när du och jag väljer var vi lägger vår röst. Men det finns två frågor som är avgörande för vilket öde som vårt samhälle kommer att gå till mötes. Det ena är politik som ökar jämställdhet och den andra är politik för att rädda klimatet. Det är kring dessa områden som den politiska debatten borde stå. Tyvärr har den politiska debatten inte fokus kring jämställdhet och klimat, detta till trots att det är avgörande för vår framtid. Detta också till trots att både jämställdhetspolitik och klimatpolitik är det som kommer behövas för en hållbar jobbpolitik. Förhoppningsvis kommer vi att få se  en ändring på fokus i just debatt och i samtal kring vilka frågor som bör avgöra valet. För det finns politik för både jämställdhet och för klimatet. Om jag kunde få ha en röst med i etern så skulle jag uppmuntra och uppmana oss just att ställa de två alternativens respektive politik inom området motvarandra och låta detta avgöra vår framtid.

De rödgröna gav idag besked om prioriteringar för klimatpolitik idag. Det är hoppfullt med politik som börjar med ansatsen att man vill ta täten vad gäller klimatomställningen. Det är politk som är medveten om de förödande konsekveneser (ja faktiskt) som vårt leverne idag kommer och kan ge upphov till.Det behövs en skarp klimatpolitik för att rädda vår framtid, för att värna vår värld och vår välfärd. Hållbara satsningar inom jobbsektorn och inom arbetsmarknadspolitiken är en viktig del. Inte minst visar de rödgröna att jobb och klimat hör ihop när de kopplar samman ROT och Klimatet genom ett klimatsmart ROT-avdrag för villkor, flerfamiljshus och skolor. Stödet bedöms verka för 15 000 nya klimatstödjande jobb.

De rödgröna har också svar på varför det är nödvändigt med satsningar på jämställdhet för att få ett humanare samhälle, ett rättvisare samhälle och också ett hållbarare samhälle. I somras lanserades kampanjen 50-50 i Almedalen och på deras hemsida finner vi prioriteringar och politik för jämställdhet. Den politik som alliansregeringen har fört under en mandatperiod har inte främjat utan tvärt okat klyftorna mellan män och kvinnor i vårt land. Så här beskriver de rödgröna det gapet:

Gapet mellan mäns och kvinnors löner har ökat med mer än 1 000 kronor i månaden. Sextio procent av skattesänkningarna har gått till män. Dessa skattesänkningar har inneburit nedskärningar i kvinnodominerade yrken. På ett år har antalet anställda i kommuner och landsting blivit 25 000 färre. Nedmontering av sjukförsäkringen har lett till att tiotusentals sjukskrivna har utförsäkrats, en majoritet av dessa är kvinnor.

Detta är bara ett par av de effekter som dålig jämställdhetspolitik får på vår vardag. Eller kanske snarare brist på jämställdhetspoltik. Det som saknas i den politik som förts av alliansen är ett jämställdhetsraster på politiken och inte minst inom arbetsmarknadspolitiken och skattepolitiken. Skillnader i lön, vilka som gynnas av skattesänkningar, nedskärningar inom välfärden och alla dessa utförsäkrade människor. Det är tydligt att vi inte har haft en politk för jämställdhet på en rad områden i Sverige. Det är också tydligt att en bra jämställdhetspolitik är förutsättning för en hållbar utveckling inom jobbpolitiken. Vi kan inte ha ett styre i vårt land som konsekvent gynnar hälften av vår befolkning. Det är inte politik för hela människan eller för hela samhället. Det är bara ett sätt att upprätthålla orättvisor.

Men alliansen då? Jovisst finns det punkter kring både jämställdhet och klimatet. Alliansens miljögrupp går ut med slogan om att de vill leda in Sverige i den gröna ekonomin. Deras förslag är inga hoppkopplade till jobbpolitik och framstår därför inte som en grundpelare för resten av den blå politiken. Vi kan också läsa att Nyamko Saboni slår ett slag för den jämställdhetspolitik som hon har varit med och drivit under fyra år som jämställdhetsminister. Vi kan också läsa om deras tio punkter för jämställdhet. Punkterna är de samma som dem som Saboni tagit upp. Det är tio punkter som handlar om jämställdhetsbonusar för föräldrar, fler kvinnor i ledningen av kommunala bolag och där sätter man också upp på agendan att vi behöver jämställdhetskompetens inom skolan. Men det är något som haltar här. Argumenten vilar på individualistisk grund och inte på ett synsätt om det systematiska problemet och den normkritik som vi behöver för att se hur vår bristande jämställdhet i Sverige idag är på riktigt och är avhängigt viktig för vår framtid  – en rättvis och bättre framtid. Det oroar mig att Alliansens grund för jämställdhetspolitik är ”varje individs rätt att försörja sig på sin lön och att vidra till ökad tillväxt”. De rödgröna menar istället att jämställd handlar om rättvisa. Dom skriver: ”För oss rödgröna är det självklart att alla människor ska ha samma makt att forma sina liv”. För det behövs det ett synande av våra normerande strukturer som hindrar oss från lika rättigheter. Jämställdhet är inte en fråga om att kunna försörja sig. Det är en fråga om att kunna göra det på samma villkor som någon av ett annat kön.

Jag vill ha en politik för hela Sverige. Det är därför jag är rödgrön. Det är inte något som jag håller tillbaka, och något som jag vet märks i mina texter. Jag är stolt över att ha tagit ställning. Det är också glasklart varför jag kan se problem i den grundinställning till jämställdhet och i klimatfrågan som alliansen har. Personligen anser jag att de inte har kopplat och inte heller kan ha en politik som visar att klimat och jämställdhet är det som skapar sund och rimlig jobbpolitik och hållbar tillväxtpolitik. Jag hade bara önskat att vi kunde få höra mer om detta i vår debatt. Och jag önskar att fler som jag borrar djupare i de här frågorna och inser vilka ödesfrågor det är.

Fritt, jämställt och individualistiskt? Det tillrättalagda Sverige där feminism inte får plats

Det är dags att fundera på att byta regering. Av många skäl. Detta är ett av dem:

Arena kom med posten och omslaget skrek ut det som jag länge känt, vetat om och förfasat mig över: Varför så tyst? 22 feminister om utrymmet i den svenska debatten.

bild-11161Feminism har blivit till ett skällsord, något som inte alls är den självklarhet och normalitet hos etablissemang och medborgare som det en gång var. Tiden då statsministern sa: klart jag är feminist verkar vara över. Nu gömmer sig feministerna bakom omständiga förklaringar och försöker parera en rädsla att uppfattas som ”allt för radikala och människofienliga”. Det är som om feminism uppfattats som synonymt med mansmat och som om röster från underläge är fult i ett PKhetsigt Sverige.

Få saker är så upprörande som att behöva försvara kampen om jämställdhet och behovet av feministiskt perspektiv. Det gör mig ledsen ända in i själen att det är något som överhuvudtaget ifrågasätts som viktigt i vår samhällsdebatt.

Många av de 22 feministerna spanar efter anledningar i det nya politiska klimatet av nyliberalism och konservativ ideologi: vi är jämställda, individualister, bäst i världen och fria – varför klaga? Maud Eduards, professor vid Stockholms universitet, sammanfattar det som ett tillstånd av att vilja blunda för synen på att också vårt samhälle har brister, att vi utmanar makt på varandra och att det finns underordnat och överordnat.

Eduards menar att feminismen uppfattas som för svår och utmanande, handlar för mycket om makt, relationer och strukturer, ordningar som snävar in vårt handlingsutrymme. Är det därför vi vill blunda likt strutsar och titta åt ett annat håll emedan misshandeln av våra likar pågår? Är det därför redaktörer som skriver om feminism och jämställdhet blir ifrågasatta och inte sällan får frågan: Vad har jämställdhet med oss att göra? Är inte den frågan utagerad?

En redaktör på vår tidningen Ergo skrev en artikel om jämställdhet vid universitetet. Redaktören fick hotfulla mail och en fråga varför denne var en manshatare. Andra skribenter som skrivit om jämställdhet får samma respons. Är det inte galet fel? Är inte detta så allvarligt att vi borde fråga oss återigen – vilket samhälle vill du ha? Men framför allt – feminism är nödvändigt och ansvarsfullt. Feminism kan vara det perspektivet som hjälper oss att se de strukturer som ställer den ene över den andre i värde och inflytande.
Feminism är utmanande för själva utmaningen är dess essens. Jag är tacksam för den essensen och hoppas att fler ögon öppnas och att kampen kan börja! Garanterat kommer den tillbaka om vi får maktskifte 2010. Då kanske vi får en något mer realistisk och postmodern syn på vårt samhälle. Vi kommer att ha massor att göra!!!