Etikettarkiv: jobb

T minus 11: jämställdhet i arbetslivet – inte en självklarhet

Att vara kvinna innebär den potentiella möjligheten att få vånta barn och föda barn och på den vägen bli förälder. Att vara i det tillståndet, som vanligast varar i 9 månader, får en att fundera på saker som samhällsnormer, jämställdhet, beroende av andra och inte minst begränsningar.

För det första så skall det sägas att det är en lycka, en välsignelse och nåd, och inte minst en ynnest att få lov att vara med om att vänta och föda barn. Det är inte alla som får den möjligheten. Det är också en ynnest att få lov att vara mor. Jag själv är det till två fantastiskt fina ungar redan. En resa och en livsomställning som räddat mig många gånger om.

Det som jag skriver om graviditetens baksidor handlar snarare om alla sociala normer och sociala konstruktioner som kommer därtill. Och dem är jag vansinnigt trött på och inte minst förbryllad över. Samtidigt som jag är precis så trött och förbryllad så vill jag ha massor med uppbackning och förståelse för min belägenhet.

Jag kräver att bli behandlad efter mitt tillstånd, men jag kräver i samma andetag att inte bli placerad i ett graviditetsfack i varje sammanhang. Ja, det är komplicerat. Precis som alla andra strukturella sociala utmaningar och konstruktioner som vi brottas med i vårt samhälle. Det enda vi kan vara säkra på är att vita män med fast inkomst kommer klara sig mycket bra och inte behöva fightas med ens hälften av de konstruktioner och normer som drabbar alla andra grupper och framför allt kvinnor.

Här om dagen läste jag om en kvinna som väntade barn och arbetade via ett bemanningsföretag på ett företag. Charlotte, som hon heter, arbetade under en period alldeles för mycket övertid för att orka. Hon meddelade uppdragsgivaren det, chefen alltså, och blev någon dag senare uppsagd. Problemet: hon var gravid. Det gör mig mycket upprörd att läsa om sådant. Hon är i dag arbetslös eftersom inte heller bemanningsföretaget var intresserade av henne längre. Ärendet är anmält till DO som jag hoppas reagerar kraftfullt.

Detta är ett exempel där kvinnans tillstånd, i min mening, givetvis skall tas hänsyn till, men aldrig kosta henne jobbet! Det är inte en sjukdom att vänta barn, men det är ett tillstånd som kräver sitt. Här behöver arbetsgivare visa förståelse och anpassa sig med självklarhet. Samtidigt som man när man jobbar och väntar barn vill vara lika medräknad som om man inte befann sig i sitt tillstånd. Ja ni vet, i allt det där sociala som också händer på en arbetsplats. Man måste också förstå att de flesta faktiskt klarar av att jobba under vanliga rimliga omständigheter, precis som annars.

En annan kvinna, Marissa Meyer, fick ett toppjobb som VD för Yahoo i Silicon Valley USA för ett tag sedan. Hon var också gravid, och var det under rekryteringen. Det meddelades från styrelsen, på frågan om detta varit något som vållat diskussion eller problem när de skulle välja henne. Styrelsen svarade att det hade det verkligen inte. De hade inte tagit in det överhuvudtaget som faktor vid tillsättandet.

Givetvis är det precis så det skall vara. Jag själv har fått två fina jobb emedan jag har väntat barn. Det är alltså både möjligt och tycker jag: självklart att det skall gå! Tänk på det omvända i ett partnerperspektiv. Det skulle vara helt orimligt om inte partnern till den havande kvinnan fick jobb eller bedömdes som kapabel och lika intressant som andra sökande till samma jobb – bara för att hen väntade nedkomst av bebis inom en kort tid. Bara för att det syns utanpå eller påverkar prestationen, marginellt ska sägas, under en kort tid så skall det inte påverka huruvida en person är intressant för ett jobb eller inte.

Den logiken gäller dock inte överallt. Det vet vi. Så jämställd är det inte i arbetsgivarens Sverige. Se bara på exemplet med Charlotte och bemanningsföretaget. Deras själva ide är att finnas för kunden snabbt och effektivt. En havande kvinna blir i det sammanhanget ett problem. Alltså inte jämlik sina systrar och bröder på samma kompetensnivå. Och inte heller önskvärd.

Det mottagandet som toppchefen Marissa möts av är troligtvis inte det vanliga. Hon har också tillräckligt med lön och stöd för att bara vara hemma lite grann med sin nya bebis. Ungefär samma premiss som de allra flesta män och partners som är nyblivna föräldrar agerar under. Alltså inte ett särskilt stort problem för arbetsgivaren.

Men det är inte bara arbetsgivare som gör det svårt för gravida när de söker jobb. Exemplet Lea visar hur en kvinna blev hotad med indragen a-kassa från arbetsförmedlingen då hon ärligt berättat när hon sökt jobb att hon var gravid. Det är ett bevis på att det inte är lätt eller jämställt för havande kvinnor på arbetsmarknaden. Kanske är det sant att det är ovanligt att få jobb som gravid, att man skall vara tacksam om chansen erbjuds och kanske också skämmas lite över den situation som man försätter arbetsgivaren i.

Ibland får jag frågan om jag är tacksam för att jag fått mina jobb trots att jag väntat barn. Jag svarar att jag hoppas jag är skulle varit lika tacksam för mitt jobb även om jag inte varit gravid. Vad jag däremot håller fram är att jag är stolt över att jag har och har haft arbetsgivare som inte sett det som ett problem utan som något som vi hanterar utifrån det temporära tillstånd det är. I det sammanhanget är jag stolt över att tillhöra organisationer som värnar jämställdhet!

Jobb, scouter och mera jobb – och där emellan kom magsjukan!

Det är mycket att göra just nu. Stressen hägrar och i vissa stunder och dagar så lägrar den sig som en våt matta över mitt liv. Och att jag mitt under brinnande levereringskrig mot min egen att-göra-lista så drabbas jag av vinterkräkan, gör det liksom så påtagligt! Jag har inte tid att var sjuk. Det är när den blir på det där sättet, som stressen blir när risken är att man faktiskt inte hinna med, som jag drar öronen åt mig och ger min tanke lite självdistans och jag börjar fundera.

Stress har jag levt med länge och i många olika former. Det är också en del av det som får mig att må bra. Det kanske låter lite konstigt, men många känner igen sig i det. Den  sorts stress som gör att jag behöver hålla högfart, vara målmedveten och koncentrerad – ja det är som ett gift för en stressjunkie som jag!

Men jag har också varit förbi det berömda kaklet och vänt en gång i mitt liv. Det är inte värt att göra det till en livsstil. Inte heller att låta sig vaggas in i tron att det är värt det, eller att någon kommer att tacka en för alla timmar man plöjer ner i sin utmattningsåker. Det är heller inte värt att låta sig luras av sitt eget belöningssystem som försöker säga att man mår bra av det. För det gör man inte. Jag har varit där och vänt – förbi kaklet – och tänker inte göra det igen – någonsin. Det vore så dumt.

Det är 6 år sedan nu, den gången jag var förbi kaklet och låg utmattad och glömsk hemma på golvet. När hörseln hade försvunnit och ryggen var så trött att jag inte kunde resa mig upp. Inte trött av muskulär ansträngning eller för lite träning. Utan mentalt avstängd. Min impuls till min kropp – res dig upp – fungerade inte då. Jag var bara stum. I tanke, i handling, i hörseln, ja i alla mina sinnen. Det enda som fungerade var mitt hjärta som slog. Min andning som fortsatte. Det jag fasade då var tanken på att aldrig mer kunna läsa en bok, göra komik över vardagen eller föra ett analyserande resonemang. Det var ju det som var jag!

Man undrar lite vad man lär sig om sig själv och om livet på 6 år. Är det egentligen en annan människa som lever här idag än vad som levde här för 6 år sedan? Jo, nog är det det. Som den lök jag är så har jag skalat av ytterligare några lager om mig själv – för mig själv. Mitt gift är inte att prestera längre. Det har jag bytt ut mot självkännedom.

Just nu har jobbet fullkomligt dominerat mitt liv i ett par veckor. Det gör inget i sig att det dominerar på vissa sätt och i vissa perioder – jag gillar att jobba, men det ska finnas en balans i hur mycket tanke tid och investerade känslor det tar, tar det för mycket så tar det också snart glädjen och det börjar knorra på andra ställen bland livsprioriteringarna.

Jag har också lovat mig ledigt några dagar när allt är klart och lugnat sig något. Då ska jag njuuuuta av mitt liv, mig själv, mina barn, min man och min fina vovve och se till att bara koppla loss mig från outlook-stressen och kunna leva ett liv utan att axlarna åker upp över något som plötsligt trillade ner i tanken som ett mail som bara måååste skickas nu på en gång! Ja, det skall bli gott att återhämta mig. Det skall bli gott att få skala löken lite till.

”Livet är det som pågår medan du är upptagen med annat”

 

ps – hur passar scouterna in i den här texten? Jo, jag jobbar ju som generalsekreterare för KFUK-KFUM scouter. Ett roligt jobb, men som i vissa stunder kräver mycket tid, engagemang och ensam tankemöda av högsta cheftjänstemannen/kvinnan.  – och den där hunden då? Vad har den med stress och utmattning att göra? Jo, hunden är väl raka motsatsen till en prestationshetsande människa: liksom nog i sig själv så där nybadad på en stenig strand en solig dag i södra Dalarna. Ds