Vid varje adventstid så gratulerar vi kristna varandra till ett gott nytt år. Första advent markerar första helgen på det nya kyrkoåret och inleds inte så sällan med pampiga psalmer i kyrkorna. Så som den kända Bereden väg för Herran. … Fortsätt läsa PAX – gott nytt år
Med nu egen erfarenhet av Covid delar jag med mig av mina funderingar och förstår (igen) var kärlek är. Det motstånd vi har mot den lömska djävel som härjar vår värld. Fortsätt läsa Dag 10 med covid
Ordet och dess betydelse i tider av isolering. Jag försöker hitta in till känslan just nu i detta liv av månadslånga perioder hemma med mer att göra på jobbet än någonsin förut. Allt rusar och står still. Hur fångar vi oss mitt i detta existentiella? Jag försöker fånga ordet. Fortsätt läsa Dag 33
Det verkar klia under fotsulorna på den yngre av de två bröderna, som tar små mellanskutt när han tassar fram. Den äldre brodern rasar istället ihop en stund i en fåtölj liksom för att hämta hem insikten om att det … Fortsätt läsa Det underbara som är nu
Januari. Med det kommer alltid själsligt mörker. Som att vissa dar gå i cement med en hinna över ögonen, försvagade ansiktsmuskler förhindrade till leende och krypande ångest i armar och leder. Trött och orkeslös. Rastlös och sugen på sött. Vill … Fortsätt läsa Januari med hopp om livet
Det är söndag och vi är mitt i livets virvel. I stormens öga känns det alltid lugnt. Ibland är det så livet är för en fyrbarnsfamilj. Några spelar roblox med varandra i en obäddad dubbelsäng. Någon verkar förstoppad men på väldigt bra humör. Vi vuxna letar lavemang och hittar några som gick ut 2015. Letar vidare och finner jackpot. Utgång 2020 – bara att köra! Och tur är väl det, för ute går inte att köra. Snön ligger i vackra drivor på staketen utanför. Minst 20 centimeter glimrande vattenkristaller gör tillvaron ljus. Att pulsa sig till bilen och ta sig … Fortsätt läsa Roblox, förstoppning och familjeförhandling
Här är både en bekännelse, ett löfte och ett försök att sprida kärleksfullt föräldraskap vidare. Draken har något att berätta. Jag har slutat skrika på mina barn, någonsin igen. Det löftet gav jag himlarna för tre veckor sedan. Det är … Fortsätt läsa Draken som slutade skrika och lärde sina barn att flyga.
Den här tiden på året funderar man mycket på ljuset i mörkret. Det gör jag också och försöker ge mig på den omöjliga uppgiften med att förstå vad det betyder att leva i nuet, med ansvar för världen och uppdraget att älska det man fått. För allt börjar ju med oss själva. Är det nu dags för omfördelningens tid? Då vi vill ge istället för att få? Här är mina måndagstankar om den yttersta tiden. Fortsätt läsa Den yttersta tiden.
Igår var det bröllop. Lite trött idag i fötter och med lite för lite sömn i kroppen. Uma brydde sig inte om att mamma kom hem halv fyra. Men så uppfylld och påfylld. Under morgonen har jag skrollat genom insta … Fortsätt läsa Som den bröllopälskare jag är: tre myter om bröllop jag gärna tar kål på
Den lilla kroppen excellerar i framfart med fyrhjulsdrift. Knän och händer i perfekt symmetri. Från A till Ö i rekordfart. Siktet ställs in på olika attraktiva, lagom åtråvärda ting som ligger här och där. Eller en öppen låda. Å dessa … Fortsätt läsa En till lär sig gå och skattkammarens gyllene salar smyckas på nytt.
Callenberg Arts - Lollos blogg 