En tid i linjen gör en bättre chef. Min insikt om att träna chefskap som icke chef.

Sitter man på alptoppar får man perspektiv. Likadant är det när man som tidigare verksamhetschef kliver in som medarbetare i en ny linjeorganisation. Visserligen samordnar och i någon mån leder jag ett team operativt, men vi är en del av en … Fortsätt läsa En tid i linjen gör en bättre chef. Min insikt om att träna chefskap som icke chef.

Behöver vi inte lite mer uppmuntran oss emellan?

När jag pluggade religionsbeteendevetenskap, en gång för nu 12 år sedan i Göteborg, så studerade vi trosrörelsen och framgångsfaktorerna hos de nya församlingar som växt fram. Bland annat en rörelse som hette Wineyard som hade ett fantastiskt sätt att engagera människor. En rörelse som växte, och växte, och växte. När jag tänker tillbaka på den studien som jag då genomförde så kommer jag ihåg hur tydligt det var att det som var så starkt var den lokala anknytningen, de små grupperna och den starka omsorgen av den som anslöt sig. Man brydde sig, på riktigt, om varandra. Vem vill inte vara med … Fortsätt läsa Behöver vi inte lite mer uppmuntran oss emellan?

Ecce homo: personalomvårdnad på SSU

SSU vill vara arbetarrörelsens bästa arbetsgivare. Jag är helt såld på det målet och är glad att det är en av mina uppgifter att skapa förutsättning för det. Därför filar jag på en uppdatering av organisationens ”att jobba på förbundsexpeditionen” genom en personalhandbok. Därför läser jag mängder av olika artiklar om arbetsrätt och personalpolitik. Därför har jag plöjt en hel del personalböcker som jag kommit över. Detta är bara första steget. Nästa, och viktigare, är implementera och skapa kultur. Det ser jag fram emot att få sätta tänderna i när jag är tillbaka på 100% efter mammaledighet. Däremellan bidar jag … Fortsätt läsa Ecce homo: personalomvårdnad på SSU