Och så var kårobligatoriet avskaffat…. igen. En seglivad fråga har nu nått ett klimax i och med dagens omröstning och beslut i riksdagen. Tyvärr kom beskedet att den borliga alliansen inte lyckades nyktra till i sin verklighetsuppfattning kring studentinflytande, utbildningskvalitet och studentrörelsens alla förtjänster. Ja, jag skriver så för jag kan inte se något fel i att studenter är med och bidrar till sin organisation och till sitt arbete för studenter, kvalitet och utbildningsutveckling. När man som jag och många andra har sett verksamheten innifrån och får se vad som kan vara möjligt inom en studentrörelse är det svårt att lyssna på de argumet kring föreningsorganiseringsprinciper och ny glöd för studentkårer och nationer.
Idag glöder nationer och studentkårer av fullt liv. Det de gör är utmärkt. Studenter får omvittnat en bättre utbildning tack vare studenter och deras arbete (frivilliga!) i universitet och högskolor. Denna organisation har man nu med beslutet skjutit i sank. Trots protester och kvalificerade uttalanden från kommuner, universitet och högskolor så genomförs Leijonborgs personliga krigsförklaring mot denna rörelse. I min mening helt utan grund i fakta och verklighetsanknytning.
Min ståndpunkt är enkel. Ja, jag tycker att obligatorisk anslutning är acceptabel med tanke på allt det som dessa kronor bidrar till att skapa för studenter i fråga om engagemang, utbildningskvalitet och demokratiskt inflytande.
Idag har vi inte skipat frihet för studenter. Idag har vi skapat historia genom att slå sönder något som aldrig har visat sig påverka vår utbildning negativt. Tvärtom. Det var bra. Nu riskerar högskoleutbildningen bara att bli sämre.