Och så vände vinden…

Så släppte det så. Spänningen. Allvaret. Det mörka och det tunga. Den här graviditetens början har varit en sann prövning. Från dag ett tills nuets minut. Ständig sjösjuka, foglossningar och ryggvärk. Allt det har varit och är påfrestande. Men fullkommligt möjligt att leva och verka med. Allvarstyngden och livsgrubbleriet då? Det har också vara allestädes närvarande. Inte som själens mörka natt, snarare som en vandring i skymningslandet. Svårt att se ljuset. Kanske det anas. Mest har det känts ganska visset. Vad vill jag? Vad gör jag? Vem är han? Och kanske framför allt: var är jag? Som att förlora sig … Fortsätt läsa Och så vände vinden…