T+3: varför pudel? Ett försvarstal…

Alla har inte ett gott öga till hundar. Och av dem som har det så har inte alla varken förståelse eller kännedom om varför man skulle vilja ha en pudel. Tvärtom är pudel en ganska bespottad ras med allehanda konstiga fördomar förknippade med dem. Jag skulle vilja hävda att inget stämmer. Möjligtvis att det är vanligt att de blir bolltokiga o ser lite fånigt studsiga ut när de leker. En pudel är för det första en smart hund. Jag har haft andra raser förr som jag fått kämpa med att lära enkla kommandon som stanna vid övergångsställen eller sitt kvar. … Fortsätt läsa T+3: varför pudel? Ett försvarstal…

Sommarvänner

Två tillsynes olika individer som finner varandra. Det skulle  kunna vara rubriken på en berättelse eller betraktelse om dessa två som äter, sover, leker, busar, slåss, slappar och knycker mat från små herrar på ett år. De är hundar, men ändå inspirerande. Den store väger nästan 5 ggr den lilles storlek. Den svarte är född 2006. Den vite 2010. Den ene tror han är störst o äger värden. Den andre är störst men har missat att han för länge sedan lämnat valpstadiet. Ständigt leksugen. Vår finaste pudel Vigo! Ja Wilson o Vigo kommer följas åt, inte minst under somrarna. Wilsons … Fortsätt läsa Sommarvänner

”Förlåt jag hade fel”. Ett tecken på ytterligare mänsklighet!

Idag har jag läst den länk som fanns bland mina kommentarer till inlägget: oförorättad allmänhet? som handlade om Sven-Otto Littorins kärleksamma yttryck till sin käresta. Kommentaren är från politikern som är personen bakom artikeln som jag refererade till.  Jag tycker det är skitbra att Annika säger: Förlåt jag hade fel. Varför? ja inte för att jag vill moralisera om offentligt kärleksliv ifred utan för att jag tycker det är något av det mest rakryggade man kan se. Någon som säger – jag hade fel och jag gjorde fel. (Jag tycker Pudlar är världens bästa).  Heja dig Annika som har mod … Fortsätt läsa ”Förlåt jag hade fel”. Ett tecken på ytterligare mänsklighet!

Att äga en Pudel

Livskvalitet. Det finns vissa saker i livet som skänker mestadels ren glädje. En sådan glädje är denna svarta lurviga sak som pryder mitt hem och ringar in mitt liv. Med en aldrig sinande upprördhet blandad med glädje sitter han på bänken nedanför fönstret och iaktar med fasa (!) cyklar som kommer förbi och med huuuulande ljudande glädje passar han på de snygga hundarna. Man kan inte låta bli att inte beröras av den smittsamma lättsamma glädjen till liv.  Hans ögon är på samma gång uttrycksfulla som ganska tomma. När man tittar in i dem undrar man vad som kan döljas … Fortsätt läsa Att äga en Pudel