En av de varmaste och finaste hjärtan som traskar i ett par konsultskor heter Daniel. Han är inte bara en väldigt ”likable dude” som han själv brukar uttrycka det. Han är också någon som bryr sig, vill mer, optimerar alltid … Fortsätt läsa Som en bror på jobbet
Augustikvällens fuktighet sveper in över varma klippor. Jag njuter av strumporna som med stor möda träs på nyss torkade fötterna. Håret är blött och kroppen skakar av nedkylning. Skymningen kommer raskt och vattnet ligger helt blankt och stilla. De vågor … Fortsätt läsa Närheten till allt.
Den 23:e juli 2012 blev en innedag. Tillsammans med vår fina vän Kringlan, som sov över hos oss, har vi avnjutit frukost, tapetserat lite, ätit lunch och och hon och Per har burit och monterat sängar. Jag har också suttit under kommando på en stol vid flertal tillfällen och tittat på när hon jobbat för mig. Hon är en fin vän. Det är skönt att med vänners hjälp och härliga närvaro få väntanstristessen att verka främmande och att vi med ytterligare händer till hjälp kommer närmare och närmare ett färdigtapetserat sovrum. Snart är också hemmet redo för en liten bebis. … Fortsätt läsa T-7: vänskap är en sann rikedom
Två tillsynes olika individer som finner varandra. Det skulle kunna vara rubriken på en berättelse eller betraktelse om dessa två som äter, sover, leker, busar, slåss, slappar och knycker mat från små herrar på ett år. De är hundar, men ändå inspirerande. Den store väger nästan 5 ggr den lilles storlek. Den svarte är född 2006. Den vite 2010. Den ene tror han är störst o äger värden. Den andre är störst men har missat att han för länge sedan lämnat valpstadiet. Ständigt leksugen. Vår finaste pudel Vigo! Ja Wilson o Vigo kommer följas åt, inte minst under somrarna. Wilsons … Fortsätt läsa Sommarvänner
Det här är en text om kärlek. Om vad som är klistret mellan våra enskilda liv. Om varför vi vill och behöver ge omtanke till andra. Både jag och lilla mannen Hugo har varit strandade här hemma denna vecka med halsont, ögoninflammation och snoriga näsor. Vi har bokstavligen klättrat på varandra de sista dagarna. Ledmotivet till teletubbies har spelats om och om och om och om igen. Upprepningens tålamodsprövande konst eller en ettårings envisa drift till inlärning genom repetition. Nu kan han i alla fall klappa i händerna när de ropar HELLO och övar förbrilt på att lära sig hoppa … Fortsätt läsa En vecka med Teletubbies, inspirerande livskraft och existentialism
Callenberg Arts - Lollos blogg 