Almedalen 2009. Här i Almedalen träffades riksdagspolitiker från alla partier för att diskutera kulturpolitik i allmänhet med utgångspunkt från kulturutredningen i synnerhet. Det var en diskussion som inleddes med kultur. Ett roligt inslag från operetten ”Näsflöjten” presenterades, ett inslag med uppmaningen från en utredningssekreterares önskan om att all kultur borde komma och vara i Stockholm. Ett roligt inslag som visar på en av svårigheterna med en utredning med ambitionen att säga allt och inget om hur vi bör satsa på kultur i vårt land.

Förutom att debatten som följde sedan var lam och egentligen utan verkligt nyttig substans så var det några saker som fastnade för mig. För det första var det en man i publiken som efter att ha lyssnat på politikerna utbrast: ni är lika överens som alltid, det kommer inga besked från er och det finns inga visioner som visar att ni skiljer er från varandra. Så här har det varit i kulturdebatten i 30 år och så är det fortfarande! När ska er kulturpolitik komma fram och när ska ni börja säga vad ni vill! En viktig synpunkt och ack så träffande. Från det håll där det kom mest besked var från vänsterpartiets håll genom riksdagsledamoten Siv Holma. Vänsterpartiet gav svar på tal: det behövs mer resurser till kulturen. Den urlakning som pågått är oacceptabel. En urlakning som inte utan god jämförelse påminner mycket om den som pågått inom högskolan.

I DN  presenterades kulturutredningens visioner, där den första lyder

Staten bör lämna den nivå där man i detalj bestämmer vart kulturstödet till regionerna ska gå. I stället ska staten tillsammans med regionen komma överens om tydliga mål för statsstödet.

I kulturutredningen står det också att man inte ska säga vad som är kvalitet inom kulturen. Med dessa resonemang finns det ett problem: Om man inte kan säga vad kvalitet är bara för att man tänker sig att kvalitet är mätbar kvalitet så har man inte inom politiken att göra. Politika visioner är en bild av vad man menar med kvalitet. Att inte våga uttala sig om kvalitetsbegrepp inom kulturen är besynnerligt. Det är inte, som vissa borgliga antydde i diskussionen, enbart en personlig angelägenhet. Det är också ett svar som borde krävas av en politiker: vad vill du med kulturen och vad menar du är kvalitet för oss medborgare i kulturutbudet. S hade ett svar: att kunna gå gratis på museer. Det är ett mått på kvalitetsaspekt i kulturlivet.