Politiken i Huddinge kommer de kommande fyra åren att utmärkas av voteringar och osäkert ledarskap. Man kan undra varför. Jo, det är en konsekvens av den kommunledning som präglas av det svaga minoritetsstyre som just nu råder i kommunen.

Begreppet ensam är stark har också fått sig ett ansikte. För trots ledning i minoritet så finns det en man som leder kommunen i fråga om de politiska besluten om Huddinges framtid och verksamhet. Det är inte ordförande Daniel från Moderaterna. Det är en man vid namn Arnold. Arnold är Sverigedemokraten som agerar ceremonimästare, eller förlåt, vågmästare.

Beroende på hur Arnold och Sverigedemokraterna tycker i varje enskilt beslut, så går det antingen till sexpartikoalitionens favör, med moderaterna i spetsen, eller i den röd-gröna koalitionen linje – eller i deras, om de avstår från att rösta. Allt är med andra ord beroende på hur väl sexpartikoalitionen vill samarbeta med de röd-gröna – eller med Sverigedemokraterna.

Hittills har sexpartikoalitionen (som består av moderater, kristdemokrater, folkpartister, centerpartister, drevvikenpartister och huddingepartister) ställt frågor i proposition i kommunstyrelse och i kommunfullmäktige där votering har begärts för att se hur tydligt ledarskapet är. Här kan man utifrån protokollen följa att det antingen är Arnold med sin vågmästarposition eller Daniel, om Arnold avstår, som beslutar åt vilket håll det går. Ceremonimästaren och marionetten.

Ett exempel som belyser hur det går till kan man se när kommunstyrelsen i november beslutar om 2015 års budget. När budget behandlades ställs frågan om att lägga till de rödgrönas förslag, exempelvis förslaget om att grundskolenämnden tilldelas tre miljoner kronor för att satsa på läsning och språkutveckling i skolor med särskilt stora behov. Kommunstyrelsen röstar med siffrorna 7-7, och en som avstår. Ordförandens utslagsröst sa nej till förslaget. Och så här fortsätter det.

I Huddinge kommunfullmäktige och kommunstyrelse försöker alltså en minoritet med 6 av 10 partier leda det politiska besluten och ha ansvaret för kommunens alla medborgare, näringsliv, välfärd och nytillkomna – födda och inflyttade. Som ni vet behöver en minoritet i en kommun ha stöd för sina förslag i varje nämnd, styrelse och fullmäktige.

Eftersom samarbetet med de rödgröna (3 av 10, och lika stora som sexpartikoalitionen i kommunstyrelsen) är obefintligt så får man lösa det på annat sätt. Koalitionen, med moderaterna i spetsen, hanterar istället Sverigedemokraterna som kusinen från landet, som det sjunde hjulet, eller förlåt, partiet, som man inte riktigt låtsas om, men är i behov av i varje beslut som skall bli gällande. – Om man inte vill samverka med partierna utanför koalitionen.

Ett annat exempel på hur det frusna politiska klimatet sliter isär samarbetsklimatet i Huddinge genom det nya styret är bristen på viljan till samarbete. Utan en kommunledning i majoritet blir givetvis samarbete med ett eller flera parti utanför sexpartikoalitionen väldigt känsligt för att inte säga svårt. Vad är en demokrati och representativitet när majoritet inte finns? Vem är det då som bestämmer? Vem ska ställas till svars? De som inte av egen kraft får igenom sina förslag? Eller är det de som säger bu eller bä? Vem bär ansvaret för kommunen? Ett styre som ständigt söker efter god vilja hos sin s.k. opposition? Vad händer då med oppositionen?

En annan fundering: Och om man samarbetar så många som 7 parter – vad kvarstår då av politisk vision och vilja? Har man inte kompromissat så att möjlighet till utveckling och vision faller platt. Och en sista fråga -vad kostar inte en så stor politisk ledning? Kontentan blir osäker vision, svagt ledarskap och dyrt. Är det vad Huddinge behöver och vad kommunens invånare förväntar sig av sina förtroendevalda. Jag tror att de förväntade sig mer. Politiker sägs ju vara dem som vill ta ansvar och med det våga prioritera och visa vilja. Den politikern syns inte till idag i kommunens ledarskap.

En annan sammansättning av partier i kommunledningen, en blocköverskridande sådan, hade kunnat ge Huddinge en annan reformistisk framtid som ett majoritetsstyre ger.

Den verkligheten är dock minst ett nyval bort. Det politiska landskapet verkar förbli snårigt och snävt. Huddinges politiker fortsätter att votera och vi blir fler frågor än svar rikare.