PAX – gott nytt år

Vid varje adventstid så gratulerar vi kristna varandra till ett gott nytt år. Första advent markerar första helgen på det nya kyrkoåret och inleds inte så sällan med pampiga psalmer i kyrkorna. Så som den kända Bereden väg för Herran. Pampigare blir det knappast.

Vad är det egentligen man bereder plats för? Varför är ett intåg markeringen för ett nytt år? Ja, det finns tusen högtravande svar på den frågan, med mängder av religiösa förtecken. Svaret på frågan är ju svårt att sätta orden på, för att det finns så mycket man som troende skulle vilja säga. Och visst finns det en önskan för mig som kristen att jag hade ETT sådant där bra och enkelt svar, som gör att alla de som inte tror runt omkring mig, kan se lite mer av min livsförståelse. Förstå lite till och kanske, kanske, bli nyfiken på att börja vandra sin egen väg på trons ljusa stig.

Ett är nödvändigt

Om jag ändå ska försöka ge det där enkla svaret, så handlar det om vägen till inre självsfrid och låter så här. Du finner svaret på frågan om vad vi bereder väg för i en spegel nära dig.

Som du förstår så kommer du se en avbild av dig själv. En blick in i ett par välkända ögonpar. Kanske ser du djupet eller dagens känsla, eller så ser du förbi blicken och låter den istället landa på dina konturer och linjer i ansiktet som också har blivit en del av dig. Dina yttre kännetecken. Där är du. Värd all kärlek.

Svaret på frågan finns i en djupare mening än det som ögat ser i spegel. Det handlar om hur du ser på dig och allt som är du. Med vilken blick vilar ögat på dig? Och något lager längre in: vilken inre bild av dig själv låter du reflekteras i din upplevelse av vem du är? Den där inre betraktande blicken på dig – känner du värmen?

Jag tänker så här. Det du bereder väg för är kärleken till dig själv och med det i förlängningen kärleken till allt som är. Där i den kärleksfulla blicken på dig själv börjar du också vandra på vägen mot att älska andra på samma sätt och att älska allt det som skapats runt omkring dig. Låta kärleken bli för dig din livsluft. I en kristen tradition kallar vi detta för det dubbla kärleksbudet. Vad det kallas är ju inte viktigt, utan själva inställningen är så klart själva poängen. Det är en väg mot ett varmare samhälle och liv.

Gott nytt år

Mitt nya kyrkoår ska (återigen) få handla om detta. Jag ska påminna mig nu i juletider att ta emot livet som om det vore mig givet som det lilla barnet i krubban. Som det lilla arma liv som behöver omsorg och skydd. Som behöver din näring och omtanke. Som då och då behöver upprättas och få ta plats. Som skänker lycka och själsfrid. Den blicken mot det som är jag. Jag tänder gärna ett ljus och bereder en väg för det.

Till dig som läser detta, som inte delar min kristna tro, så tänker jag att även du kan finna en styrka i att låta den tid som är nu få vara en tid till att vända en öm blick mot dig själv. Låt det här (kyrko)året bli ett år av vacker självkärlek och vänliga ord till bilden du ser i din spegel och till din inre bild av vem du är. Du är värd allt det där. Och det är de människor du möter på din stig också.

Reflektion vid tandborsten

Adventstiden är enligt kristen sed en tid av fasta. Det kan man inte tro i vårt tid och sätt att leva. Så mycket som vi spenderar och konsumerar i december. Om jag och du ändå skulle ta en tid till eftertanke och reflektion under dessa dagar så föreslår jag att vi reflekterar över dagarna mot jul och den kärlek vi visat oss under dagarna som går. Ta en stund under tandborstningen och fundera över vad du den dagen är tacksam över, och vad du vill ösa din kärlek över kring ditt sätt att leva ditt liv. Behöver du ge dig en klapp på axel, så gör det. Behöver du glädjas, så gör det. Behöver du en ärlig stund – så ge dig själv det. Sätt dig på åsnan och rid in. Fira även om det är i det lilla.

Så kan vi börja förbereda oss på tanken att vi alla på något sätt är del av livets mirakel. Nu börjar ett nådens år – Gott nytt!

Det susar genom livets strid, en fläkt av himmelrikets frid. En kör av harpotoner, en aning fuller varje bröst, och stilla ljuder Andens röst. I jordens alla zoner: o mänsklighet, ställ dörren på glänt, det är advent, det är advent.

Psalm 109 Svenska Psalmboken

Pax / Frid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s