Igår var jag på ett- årskalas hos fina vänner. För några år sedan brukade det vara tämligen fullt av hundar på dessa träffar med vänner. Nu var det fullt av barn.

Jag har haft barn i elva år. Trots det var upplevelsen igår ny. För nu har alla barn. Så var det inte för elva år sedan. Kalaset hade allt som ett barntätt kalas ska ha. Volymen, stojet, gråten, pigga barn, trötta barn, sovande barn och kompromisslösa barn. Här fanns också glada, trötta o stolta föräldrar. och tänk- det är vi som är dessa föräldrar. Vi som för inte så länge sedan fyllde våra träffar med helt annat innehåll än vad vi gör nu.

Kvällens höjdpunkt var Manne snart två år som luciadagen till ära lussade som tärna. Hans blick var inte nådig när vi alla klämde i till O Helga natt. Puss på världens sötaste Manne!!